bajskaka dödödödödödödö
så vad tycks?

girl, don't go away mad

hon är så söt!
sitter och pratar med ketchupen på msn. egentligen heter hon sofia men jag kallar henne för rutan. komplicerat det där? ;P hur som helst drar hon till arvika imorgon det fanskapet och vem skall jag då få massa söta sms av? fan vad synd det är om mig ibland.
jag råkade beställa sex pocketböcker förut :S det var inte riktigt meningen, men när det visade sig vara så billigt kunde jag inte riktigt låta bli. och häromdagen köpte jag bels jeans för 400 spänn (de sitter fan perfekt på mig) och den där nikki sixx-boken hon fick av mig var ju knappast billig. men men. jag överlever.
studerande av modebloggar
nåja. nu skall jag ta ett bad och läsa. måste klä på mig nångång så jag kan börja städa lite här hemma.
barn och föräldrar
som par ett. när mamman pratade med de andra föräldrarna kallade hon sin femårige son för skitunge. och när sonen kunde höra, satt mamman och grät och förklarade att hon ibland önskar att hon aldrig fått sin son.
desstom skäller de ut barnet och blir arga istället för att hjälpa honom när han är ledsen. som när han låg i sin säng och skulle sova. kunde inte somna och började gråta så han ropade på pappa. pappan hotade med att han var på väg att bli arg om sonen inte somnade och gav honom ingen tröst alls. sonen själv säger att han är en stygg pojke och han verkar så otoligt olycklig. och det skulle jag också vara om jag var fem år och bara fick skäll av mina föräldrar, vad jag än gjorde.
par två är egentligen inget par, utan en ensamståede mamma. hon brukade smiska sin dotter och kallar henne för bitch och dylikt. precis som par ett ger hon sin dotter skäll när dottern får utbrott. det gör mig rasande. flickan måste få känna sig älskad. och att försöka få en person med panik att sitta still, det är bara dumt. jag vet hur jag själv blir när jag får utbrott av ångest och panik och om någon då försöker hålla fast mig för att jag skall vara still, så skulle jag bara må mycket sämre.
par tre har två ungar varav den yngste, en 2,5 års pojke, sparkar och slåss och gapar och skriker. han sparkade par etts son och innan dess hade han kastat runt med massa leksaker, sparkat på dem och om och om igen upprepat: "mess, mess, mess."
föräldrarna kallar den sonen för djävulsbarnet.
fan vad jag är glad att dessa föräldrar får hjälp, för ingen av barnen mår bra. jag får ont i magen av att se programmet. måste kolla imorgon också.
well, well, well

självförakt

mitt självförakt är större än det varit på mycket länge. sitter i mitt nytvättade hår och glor på bilder från igår. mår illa när jag ser min arm eller bilder som den ovan - då mina ögon är fyllda av ångest. jag försöker spela glad och självsäker, men ibland går det inte alls. dagar som idag. då jag känner mig som den fulaste människan på jorden.

min farmor hade 70-årskalas igår. jag åkte dit med bels men resten av timmarna där spenderade jag mest med mamma, pappa, farmor, farmors syster birgit och hennes man curt. bels stod mest och skrattade med sin brorsas flickvän sofia och jag försökte överleva folksamlingen genom att messa massor med ketchup. hon är verligen en räddare i nöden. jag vet inte vad jag gjort igår ifall jag inte haft henne.

jag har alltid haft problem på dessa fester med massa folk. men förr i tiden brukade jag ha en pojkvän med mig. som höll migi handen och såg till att jag klarade av att vara där. ofta åkte jag inte ens dit.
men igår var jag singel. bara jag och hundarna och en bels som flängde hit och dit hela tiden. så jag stoppade i mig sobril och satte mig utomhus på gräset för mig själv och försökte att inte börja tjuta.

när vi satt och åt hävde jag i mig massa öl och efterhand som jag blev påverkad började jag slappna av mer och mer.
men så skulle plötsligt mamma och pappa iväg och hämta mer mat och jag kände hur paniken växte fram. mamma hade redan rest sig upp och plötsligt var det helt tyst runt bordet. jag satt vid långsidan och varenda jävel tittade på mig. såg på mig när mamma frågade ifall det var okej att de åkte och hämtade maten. jag skakade på huvudet. hatade alla jävla människor som satt och glodde på mig. vände mig mot dem, vinkade, flinade och sa: "heeeeej!" hade tänkt lägga till något i stil med: "här sitter släktens psykfall och gör bort sig igen." jag kände mig som en apa på cirkus som publiken inte kunde sluta glo på.
men jag hann aldrig säga något mer, för plötsligt sprutade tårarna och jag rusade ut i hallen där mamma, pappa och farmor kramade om mig och hjälpte mig att bli lugn igen.

men det var överlag skönt där borta. det var kul att träffa tommy som sprang omkring och var sprallig - precis som när han var en liten bebis. han kommer alltid vara ett barn för mig. hans flickvän sofia verkar bra också, en lugn tjej som kan dra ner honom lite på jorden när han flyger alldeles för högt upp i skyn.
det var skönt att komma hem igen även om belse och jag tjaffsade en hel del om kvällen och hon sa att jag försöker äga henne. ja, det är säkert sant. när man äger är inte chans lika stor att man förlorar.
tacksam
jag vill bara vakna upp till en ny dag då jag kanske mår bättre
am i going down now?
am i going down?
en fint litet snitt
men jag mår så jävla skit just nu och jag vill helst bara bli räddad.
fan då
det funkar

idag är jag pippi
färdtjänst?
men nog om det. tänker inte gå omkring och älta nånting som jag egentligen inte vet nåt om. jag vet ju faktiskt inte om jag kommer gå dbtn eller inte. skall hur som helst på mitt andra möte nästa torsdag. klockan nio tror jag det var. ouhh. jag som alltid har så svårt att ta mig upp på mornarna. kämpa kämpa.
klant
det blir bara mer och mer
lite pappakärlek
die with me
give to me
i would
jag skall ta mina popcorn och ett stort glas med funlight och läsa om lite pappakärlek nu. det är precis vad jag behöver i denna misär. nej, misär är inte rätt ord. inte ångest heller. jag vet inte hur jag skall beskriva så jag struntar helt enkelt i det.
nya hemligheter
jag
desperat
läskiga människor
-hej, idag skar jag upp handlederna och dog nästan. när jag kom hem från sjukhuset överdoserade jag heroin och blev våldtagen.
kommentarer:
-vad trevligt, ha en fortsatt bra dag! :)
-ha en trevlig kväll! :)
- var med i min tävling! du har chans att vinna en bajskaka från bajsmejeriet som ebba von töntow tycker är såååå inne! http://jagärdumihuvudet.blogg.se
typ så.
känns så pissigt
skumma hund
sovrummet
världen befolkas av alldeles för många idioter.
och så ännu mer
bada
fanfanfan
skall jag ta sobril igen? fan. det blir tredje dagen i rad och jag fastnar så lätt. men en liten liten halva bara...? jag känner mig så jävla ensam. fast jag inte borde.
kan ingen bara ta bort mig från mig själv?
för mycket känslor
idiot mana. du är en idiot.
två böcker utlästa
seriöst!
Postat av: Evelina
Bra det!:)
Hoppas du får en kanonbra dag!
---
Postat av: Lisa
Ha en bra dag :)
de försöker inte ens låtsas som att de läst i bloggen. fan bara intresserade av att reklamera sina egna skitbloggar och som mina läsare redan vet, stör sånt horeri mig enormt jävla mycket. snart får jag ta till drastiska åtgärder om detta inte får ett slut. gah.
jag är vaken
borderline slut
borderline slut
text mana monroe
VERS 1:
i always had that fear
and emptyness inside of me
nothing i ever did
could make it go away
the tears from my eyes
down the chin of a child
always feeling alone
and afraid of what will come
wrote my first suicide note
at the age of ten
wishing to be gone
and never feel anxiety again
FÖRE REF:
it's getting closer
driving me insane
i'm losing control
i'm falling again
REF:
i hate you, i really do
you borderline slut
making my life a hell
i wanna take the razor
and slit it all up
feel the blood pulzating
floating down my skin
i hate you, i really do
you borderline slut
making me insane
i wanna take the razor
and slit it all up
feel the blood pulzating
floating with the sin
VERS 2:
the emptyness grew stronger
and the cuts started healing my wounds
my screams ouf of rage
just pushed them further away
my life was filled with anxiety,
alcohol, razorblades and blood
tried to beat the sickness out of me
but it just grew stronger
the fright of beeing left
all alone in this shitty world
turned me into who i am
and forced me to become
FÖRE REF:
it's getting closer
driving me insane
i'm losing control
i'm falling again
REF:
i hate you, i really do
you borderline slut
making my life a hell
i wanna take the razor
and slit it all up
feel the blood pulzating
floating down my skin
i hate you, i really do
you borderline slut
making me insane
i wanna take the razor
and slit it all up
feel the blood pulzating
floating with the sin
VERS 3:
im still this fucked up whore
with a diagnose in my back
i kill the pain away
with pills and alcohol
the hate i feel inside
is against myself and who i've become
and it makes me sick
that i can never be what i want
i wanna taste my blood
and paint my walls
sing a deathsong
and pretend i'm not alone
you're all i need
The blade of my knife
Faced away from your heart
Those last few nights
It turned and sliced you apart
This love that I tell
Now feels lonely as hell
From this padded prison cell
So many times I said
Youd only be mine
I gave my blood and my tears
And loved you cyanide
When you took my lips
I took your breath
Sometimes loves better off dead
Youre all I need, make you only mine
I love you so I set you free
I had to take your life
Youre all I need, youre all I need
And I loved you but you didnt love me
Laid out cold
Now were both alone
But killing you helped me keep you home
I guess it was bad
Cause love can be sad
But we finally make the news
Tied up smiling
I thought you were happy
Never opened your eyes
I thought you were napping
I got so much to learn
About love in this world
But we finally made the news
Youre all I need, make you only mine
I loved you so, so I put you to sleep.
p.s. nikki sixx är nog ett större musikaliskt geni än någon annan.
inte bra
så. ni som är mina vänner. jag hoppas ni förstår. och gör ni det inte, ja då kan ni faktiskt dra åt helvete.
människor som är värda mycket
jag somnade
masken är på
sedan började mamma att prata om nästa torsdag - då vi skall till dbtn. hon är ledig och började babbla om vad vi kan göra efter mötet.
"vi gör nånting kul" sa hon och kom med lite förslag. jag svarade bra och sammanhängande. lät masken vara på - låtsades att allt var som det skall vara. fastän jag egentligen bara ville tjuta. be henne hjälpa mig. rädda mig från mig själv och det jag just nu går igenom. jag ville bli en liten flicka igen och få tröst och trygghet av min mamma. eller pappa för den delen.
men jag lät masken vara på och efter samtalet ramlade jag ned i soffan och bara tjöt. tillslut tog jag mig ut i köket och diskade. helt otroligt att jag klarade det.
nu sitter jag här. lyssnar på manson och får min styrka därifrån. jag har inte skurit mig än och det är fan ett under. för jag kan inte tänka på nåt annat än rakblad i huden. pulserande blod. hundtungor som efteråt slickar bort blodet - det får mig att känna mig omplåstrad. som att jag betyder nåt. och det vet jag ju att jag gör för mina hundar. tack gode gud och gudinna för att jag har dem!
när det inte finns någon ork
jag är helt enkelt inte värd att älskas på det sättet.
en början
if you break my heart
i will break your neck
feel the bones cracking
and put a knife into your back
så då är jag inte helt värdelös trots allt
jag vet inte riktigt hur jag känner just nu. igår kändes det som att det uteblivna mötet bara var ett tecken på hur värdelös jag faktiskt är. jag menar, om inte ens psykmännskorna tänkte ge mig av sin tid, vem skulle då göra det?
nu känner jag mest en hopplöshet och en önskan om att få sova bort hela dagen. jag orkar inte tvätta mig idag.det är ändå ingen mening. jag skall inte träffa någon och hundarna skiter fullständigt i om jag stinker apa och är fulast i världen.
skall nog lägga mig i sängen, med kaffe, fun light och popcorn och läsa i nikkis dagbok.
psykotisk borderline-hora
jag läser i nikki sixx boken och efter bara några sidor känner jag igen mig själv. så mycket. han skriver om en av alla sina psykoser och det är däri jag finner mig själv. psykosen jag befann mig i sommaren 2006.
"efter att jag söp igår kväll - eller var det ikväll - blev jag än en gång övertygad om att folk skulle komma och ta mig. det var mer än bara skuggor och röster... det var verkligt, och jag var livrädd ändå in i märgen."
"det slutar alltid med att jag hamnar i garderoben i sovrummet --- det är mer än en garderob - det är min fristad. --- jag vet att där inne är jag trygg, åtminstone tills jag blir alltför hög. jag kan inte vara ute i huset - det finns för många fönster och jag vet att jag är bevakad."
jag brukade ha mina persienner neddragna hela dagarna och nätterna. jag kunde inte låta det vara uppdraget. låta de som bevakande mig se att jag var där. jag visste inte vilka dem där var, men jag visste att de var ute efter mig. att de en dag skulle komma och ta mig.
jag minns en gång då det ringt på dörren. det förstörde resten av min dag. skräckslagen hade jag kastat mig in i köket. satt mig framför kylen/frysen i hukande ställning och vaggat fram och tillbaka. jag vågade inte resa mig upp för just den dagen hade jag mått okej och låtit persiennerna vara uppdragna.
men jag knarkade inte, som nikki. jag var bara sjuk. att det skulle krävas en knarkares dagbok för att jag skulle känna igen mig själv.
fantastisk bok!

tess - en översminkad nine inch nails-älskande sjuttonåring - kommer som ny till skolan mitt i terminen och hon är den första elven som bryter regeln. hon tror egentligen inte på spöken, men efter att regeln brytits börjar mer och mer saker gå åt helvete och snart tvingas hon kämpa för sitt liv.
ja, det låter sannerligen som en töntig historia, men i själva verket är den helt fantastisk. magnus använder ett underbart språk som gör mig sprallig av lycka och ärligt talat blev jag skräckslagen av läsningen. när jag inatt hade cirka sextio sidor kvar av boken, vågade jag inte släcka lampan när jag skulle sova. jag var tvungen att ha den tänd för att våga sova :P haha! men det är väl så det skall vara, va?
när jag träffar belse senare idag skall jag pracka på henne boken. fan, jag vill ha mer!
äkta kärlek
så nu vet ni.
vikingar
snart kommer pappa med mat han handlat åt mig. skall fixa i ordning ett eget hopkok av saker som sedan skall sprutas över hundarna en gång varje dag för att hålla fästingar borta. blir intressant att se om det funkar.
yeahyeah
litterär lycka
wow
tungt. tungt som fan.
lite läsning, minsann!
under ett besök i en liten stad vidhavet (jag minns fan inte namnet just nu) köpte jag med mig ett gäng böcker hem, varav en av dem är martin doerrys bok mitt sargade hjärta. det är en sammanställning av brev som skickats till och från lilli jahn, en kärleksfull judinna som 1944 dödades i auschwitz.
att läsa breven som skrivits av bland annat lilli och hennes barn, kändes minst sagt... starkt. svårt. lite jobbigt. men ändå kan jag inte ge boken mer än en tvåa i betyg. dels tror jag att boken hade blivit så mycket bättre om författaren istället för att bara publicera massa

det är synd att jag inte gillade boken mer än så, för det är ju helt klart ett viktigt ämne den behandlar.
den tredje utlästa boken är den saudi arabiska chicklitten flickorna från riyadh av rajaa alsanea (shit vad hon är vacker, btw!). boken i sig är ganska underhållande och söt. det är absolut trevligt att få en lite bättre inblick i hur det är att vara saudier även om historien även tråkade ut mig emellanåt. men den duger mer än väl som tidsfördriv under slöa dagar.
den sista utlästa boken är mari jungstedts kriminalare i denna ljuva sommartid. det är den första boken jag läser av författarinnan och jag blev smått besviken. historien är så förutsägbar och karaktärstypisk. de första tvåhundra-sidorna var varken bra eller dåliga, däremot växte en stark spänning inom mig under de sista hundra sidorna. så ja, det kommer helt klart bli mer ljungstedt för mig i framtiden.
stööööööön
well, well, well
you need people like me
well, well, well
you need people like me
grrr
idag skall jag se till att städa så det är fint här hemma när jag kommer hem igen. jag vill inte komma hem till ett hell hole eller ångestnäste. det skulle knappast göra mig gott. så jag skall städa och läsa i den där arabiska chiclitten (som faktiskt är ganska underhållande på sitt sätt).
dont go away mad, just go away
jag hatar helger
så menlöst
alla idioter går mig på nerverna.
när kommer det brista?
när kommer jag inte kunna kontrollera mig själv längre?
jag, jag, jag
lita på sinda känslor och tankar som valida. söker bekräftelse hos andra för hur man ska känna och tänka.
butchen
men ge er!
stackars jävla hundar
ajaj
i'd rather be alone
jag hatar att känna mig som ett andrahandsval. nån man tar till när det inte finns nån annan. då är jag - för det mesta - hellre ensam.
jag har inte direkt ångest. jag är bara nere. känner mig ensam och övergiven och pissed. tog alla mina öl igår så ikväll får jag kalas på mineralvatten. underbart. hm. och käka fil. vilken fin fredag, tycker ni inte? ibland önskar jag nästan att jag bodde i ett kollektiv. som det är nu är det ingen som ens har nån koll på vad jag gör. jag skulle kunna ligga i badkaret och förblöda 17 gånger om innan nån ens reagerar.
jag planerar att fortsätta läsa. det är så jag står ut. när mötley-boken är klar skall jag läsa den där saudi arabiska-chicklitten som jag inte minns namnet på.
morgondagen kan jag försöka sova bort. innan fyra kommer mamma hit och hjälper mig tvätta. sen klockan tio på söndagmorgon drar jag till lysekil och ber omvärlden dra åt helvete.
egentligen hade jag velat träffa belse i helgen eftersom vi inte kommer ses på en hel jävla vecka, men jaja. jag överlever ändå. jag överlever ju allt, om ni inte märkt det än.
why dont you just
fuck off
do you like wha you see?
do you like what you see?
jag är trött. slut. har suttit och läst några timmar. inte många sidor kvar i boken nu. oh, mötley. jävla idioter.
nej, det går nog inte
jag längtar så tills söndag då vi skall åka till lysekil. en hel vecka för mig att koppla av från ensamheten och kvävningskänslorna. det blir som att jag gömmer mig i en trygg famn och inte behöver sätta på den där masken som får folk att tro att jag mår bra.
såhär står det i ett av häftena från DBT-enheten:
människor med borderline beskriver ofta att de har svårt att lyckas få andra att förstå hur de känner sig. det kan te sig som de bär en "mask", som gör det svårt att läsa av dem. tex kan en djupt deprimerad, självmordsnära person med borderline på ytan te sig i det närmaste neutral så att behandlaren inte ens kommer på tanken att fråga om eventuella självmordstankar.
självskadebeteenden och självmordsförsök kan ibland utlösas av borderlinepersonens svårigheter at kommunicera sin inre smärta till omvärlden.
det är fan nästan läskigt att läsa. äntligen finns det en plats där folk faktiskt förstår mig.
detta går också att läsa och även det beskriver mig så väl:
människor med borderline är extremt sårbara känslomässigt. minsta småsak kan få dem helt ur balans, och ofta har omgivningen mycket svårt att förstå vad som kan ha utlöst den starka känslomässiga reaktionen. den emotionella sårbarheten i kombination med impulsiviteten leder inte sällan till självskadebeteenden eller till och med självmordsförsök.
just nu
det känns som att resten av världen finns innanför en plastmur. eller så är det jag som är innanför den, och de utanför. jag törstar efter er förståelse och omtanke. just nu känns jag mig så jävla ensam och missförstådd. säg till mig att det kommer gå bra. snälla. bekräfta mig. visa mig att jag finns. att jag inte behöver skrika eller hota er med kniv för att ni skall lyssna på mig och ta mig på allvar. omvärldens känns inte verklig.
babbel, babbel
if it's rest i need, i'd rather be dead
inte blir mitt humör hellre direkt bättre av att jag drömde om syd-fan inatt. drömde att jag var i askersund med mina föräldrar och han sa att han skulle göra slut med malin. han tyckte att hon var ful. och poff! så hade vi bestämt att vi skulle flytta ihop.
den där drömmen gör mig rasande. inte bara för att den handlar om syd och malin, utan också för att situationen som spelas ut i den, är i princip den samma som den mellan patric och mig. jag väntar på att han skall visa minsta intresse för att vilja träffa mig. skulle han exempelvis skicka ett sms och säga att han vill ses, så skulle jag genast se till att vara redo.
fyfan. jag äcklar mig själv. och jag tänker inte gå omkring och vänta på något som troligtvis inte ens kommer hända. jag skall leva mitt liv som att han inte finns och jag skall fan i mig lyckas få bort honom ur min skalle.
i mitt egenspådda horoskop står det såhär för idag:
Idag har du turen på din sida och vad du än åtar dig att göra kommer du glänsa
låter ju bra, att i alla fall nånting är på min sida. nu skall jag häva i mig kaffe och läsa era bloggar.
ge dig, mana
jag känner mig aldrig berättigad att ha känslor. ända sedan jag fick min diagnos för flera år sedan, har jag skyllt allt på den. dessutom har jag fått för mig att mina känslor inte är verkliga eller lika viktiga som andras. jag förminskar mig själ och det jag känner.
men sanningen är ju den, att oavsett personlighetsstörning eller ej, så känner jag det jag känner. det kan ingen ändra på och jag förtjänar respekt. jag förminskar ständigt mig själv och mina känslor och blottar bröstet för andra, gör det lätt för dem att trycka ned mig också.
det krossar mig.
jag har mina känslor och jag skall inte behöva hålla inne med dem.
men jag är jämt så jävla rädd för att bli ensam. så jävla, jävla livrädd att det känns som att jag kvävs. det är mycket värre än att sätta rakbladet mot huden, trycka ned och dra.
mitt namn
att kalla mig monroe hedrar tre personer.
1, michael monroe. jag tycker verkligen om honom. haha. men alltså. seriöst. underbar karl. fantastisk musiker. han förtjänar respekt.
2, marilyn manson. som den andra sidan av marilyn. ni fattar va? manson kommer alltid vara nummer ett - musikaltiskt - för mig.
3, marilyn monroe. hon sägs ju ha varit en borderlineperson. så det blir ett hedrande för henne också.
vackert.
mana monroe - the soon-to-be rockstar.
jävla horor
fucked.
dont never leave me, baby. hanoi rocks ♥
uuuuhh
så jävla dumt
det finns en tjej, s som jag ändå är intresserad av. hon var här för ett tag sedan. vi myste i soffan och så. det var så fint. men jag vågar inte göra något mer för att jag går och tänker på den där jävla patric! det är så jävla sjukt! jag har träffat honom en gång. då var han helt... bedårande. men efter det... på internet, har han varit så förbannat dryg. dras jag till honom för att han innebär en sån enorm utmaning för mig?
inatt när jag skulle somna låg jag och tänkte på s och hur glad hon gör mig. jag önskar att jag bara kunde strunta i patric och se vad som skulle hända om jag och s fick en chans att... att utveckla... det hela.
samtidigt vill jag det inte. varför? för tänk om patric helt plötsligt skulle inse att han faktiskt är intresserad av att träffa mig? VARFÖR I HELVETE DRAS JAG SÅ MOT HONOM?! jag vill inte vara sån. jag vill inte leva att liv efter nån annans regler och villkor. jag vill vara fri, inte förlora mig själv. så sluta upp med det här nu mana, innan jag dunkar in skallen på dig!!
dessutom är s så skör. jag är en bulldozer. jag vill inte krossa henne. hon är en alldeles för fin människa för det.
ändå kan jag inte låta bli att flina när jag får sms som denna:
söt är du, jag vill träffa dig. helst nu
rädsla
men nu sitter jag här vid datorn och lyssnar på hanoi rocks och det känns lite... lättare. på något sätt gör det faktiskt det. jag kanske överlever trots allt.
lite tankar
den ena av böckerna handlar om just borderline och jag tror att den kan ge mig svar på mycket. den andra tror jag främst handlar om såkallad mind fulness.
(btw berättade kvinnan om kognitiv beteendeterapi. det var en fru duktig jag praktiskt taget bodde ihop med förra våren, som efter att ha studerat lite psykologi på universitetet, tyckte sig kunna säga vad jag behövde för sorts terapi - och det var ju kognitivt hon föreslog. [jag bad henne bara dra åt helvete. folk som inte vet vad de snackar om skall bara hålla käft]. idag berättade kvinnan från DBTn om att kognitiv terapi brukades på borderlinepersoner förr i tiden, men det visade sig att deras problematik bara blev värre av det. de tvingades till att göra massa saker som bara ledde till ännu mer ångest, självskadebeteende osv. och det var på så vis som DBT [dialektisk beteendeterapi] föddes).