jag tror inte jag kommer kunna träffa linda ikväll. jag är för... störd i skallen för det. ringde mamma. vill följa med henne och pappa till husvagnen ikväll, men jag vill sova hemma. jag vill dit så jag bara kan få försvinna från allt ansvar för en stund. så jag kan få vara barn igen och slippa vara skräckslagen för vem jag är och vad som händer med mig.

jag längtar så tills söndag då vi skall åka till lysekil. en hel vecka för mig att koppla av från ensamheten och kvävningskänslorna. det blir som att jag gömmer mig i en trygg famn och inte behöver sätta på den där masken som får folk att tro att jag mår bra.

såhär står det i ett av häftena från DBT-enheten:

människor med borderline beskriver ofta att de har svårt att lyckas få andra att förstå hur de känner sig. det kan te sig som de bär en "mask", som gör det svårt att läsa av dem. tex kan en djupt deprimerad, självmordsnära person med borderline på ytan te sig i det närmaste neutral så att behandlaren inte ens kommer på tanken att fråga om eventuella självmordstankar.
självskadebeteenden och självmordsförsök kan ibland utlösas av borderlinepersonens svårigheter at kommunicera sin inre smärta till omvärlden.

det är fan nästan läskigt att läsa. äntligen finns det en plats där folk faktiskt förstår mig.

detta går också att läsa och även det beskriver mig så väl:

människor med borderline är extremt sårbara känslomässigt. minsta småsak kan få dem helt ur balans, och ofta har omgivningen mycket svårt att förstå vad som kan ha utlöst den starka känslomässiga reaktionen. den emotionella sårbarheten i kombination med impulsiviteten leder inte sällan till självskadebeteenden eller till och med självmordsförsök.