mana.monroe

Jag har nyss läst ut New Moon, andra delen i Stephanie Meyers Twilight-serie. Och ja, jag har hunnit börja på del tre också - Eclipse. Jag kan helt enkelt inte hålla mig! Men jag vill inte läsa i samma takt som jag läste New Moon, för den tog slut alldeles för fort. Igårkväll läste jag mellan klockan åtta och två, med bara två mindre avbrott. Klart som fan att boken tar slut relativt fort då, fastän den är nästan 600 sidor (del tre är längre, och del fyra ännu längre! Yaay!) Så jag skall försöka läsa massa annat emellan. Bara smygläsa lite i Eclipse då och då under dagarna (får se hur bra det går med tanke på hur spännande de två första böckerna varit).

[Fan, jag vet verkligen inte vad det är med mig. Inser att jag har ögonen fyllda med tårar och hjärtat värker, när jag är inne på Meyes hemsida och läser om böckerna. Samma sak hände inatt, när jag läste i New Moon och kom till en del av boken som var väldigt... stark. Jag började tjuta så jag inte kunde se vad som stod. Jag var helt enkelt otröstlig. Såhär mycket brukar inte böcker påverka mig. Det är som att jag inbillar mig att Edward - och såklart Bella - faktiskt existerar. Men det vet jag ju att dem inte gör... Och att jag aldrig kommer träffa en sådär underbar person som Edward. Fan! Nu vill jag ju bara fortsätta läsa!]


[Sheisse, nu gråter jag verkligen. Hur ska jag palla med det här? Tänk om Edward inte är sådär underbar som han är i böckerna? Fast han kommer funka, det syns ju lång väg.]


Jag plarnerar att läsa klart Manhattan-boken idag eller imorgon. Den är faktiskt riktigt underhållande och känns ärligt talat som att läsa SATC fast på riktigt. Och nu när jag insett att det faktiskt är sådär det funkar på Manhattan så kommer jag nog klara av att läsa Lauren Weisbegers Chasing Harry Winston trots allt. Jag började med den för någon månad sen och spydde på all idioti och ytlighet, men nu känns det som att jag genom att läsa boken kommer lära mig mer om människor - och det är ju alltid positivt.

Hade tänkt käka upp min glass och läsa i Manhattan-boken, men fan, jag måste nog fortsätta med lite Eclipse i alla fall :/

Under veckan som gått har jag sovit mig igenom dagarna och varit vaken om kvällarna. Jag har mest spelat Sims, läst och skrivit. Så ikväll läste jag ut första boken i Twilight-serien och jag frågar mig själv: om jag träffade någon och blev kär, och det sedan visade sig att personen i fråga var en vampyr, skulle jag då själv vilja bli vampyr för att kunna vara med personen för alltid? Svaret är självklart ja, så länge det inte skulle vara till ondo för mina hundar. Jag skulle med glädje bli en vampyr för att få vara med Edward för alltid ;o ♥

Jag har suttit och småläst lite i Neil Strauss bok Spelet och började fnissa lite fult åt detta underbara stycke:

"Efter skolan blev jag anställd som kulturreporter på New York Times, där jag började bygga upp mitt självförtroende. Så småningom fick jag tillträde till en priviligierad värld där det inte fanns några regler. Jag gav mig ut på turné med Marilyn Manson och Mötley Crüe för att skriva böcker tillsammans med dem. Under hela den tiden, med alla besök bakom scenen, fick jag inte en enda kyss av någon förutom Tommy Lee. Efter det var det nära att jag gav upp hoppet. Vissa killar har sex appeal, andra inte. Jag hade det uppenbarligen inte."


Tänk att få spendera så mycket tid med Manson och Mötley - två av de absolut bästa banden i världen. Och att få en kyss av Tommy Lee! Jag skulle fan inte tacka nej (fast jag skulle vara smått rädd för att bli Pamela Anderson-smittad).

Jag har spenderat morgonen med att läsa klart Nuel Emmons och Charles Mansons bok Manson in his own words. Det har sannerligen varit en läsupplevelse.

I omvärldens ögon ses Manson som en ond man. På baksidan av boken har en William S. Burroughs skrivit såhär: "Compulsively readable... Manson can't ever succeed in being paroled out of that cell, not as long as people with any sense at all can read this book."

Jag förstår inte alls. Jag trodde att denna bok om någon öppnade upp allmänhetens ögon för vem Charles Manson faktiskt är, inte får folk att fortsätta tro på alla tabloiders idiotiska artiklar om the most dangerous man alive (enligt Rollong Stone).

Media har fått omvärlden att tro att Manson besitter magiska krafter och att han är en mästare på att manipulera människor dit han vill ha dem. De har lyssnat från killar och tjejer från hans såkallade familj istället för att faktiskt ge Manson ordet och lyssna på vad han haft att säga. Egentligen är jag inte förvånad. Samhället vill alltid finna en syndabock att skylla all ondska på och som en sådan funkar Charles Manson väldigt bra.

Alla som nånsin haft någonting att säga om the Manson family borde ta och läsa den här boken innan de fäller sina kommentarer och åsikter. Ge Manson själv en chans att berätta om vad som hänt, och efter det avgöra vad de vill tro på eller inte. Han är en man som blivit sviken på de värsta sätt under hela sitt liv, inte minst när det kommer till Tate-LaBianca-morden. De som tidigare varit hans vänner vände då hans rygg och skyllde allt som hänt på bara honom. Han sades ha manipulerat dessa oskyldiga kvinnor och män till att begå de hemska morden, samtidigt som de flesta av oss ändå vet att Charles själv aldrig var där när morden begicks.

Jag tenderar att gå alltför väl inpå mina egna ståndpunkter och tar därför och avslutar här, i en förhoppning om att fler människor kommer ge Charles Manson en chans att få sin version spriden.

jag fixar en liten beställning från adlibris. bexx lillasyster emma fyller snart år och tänkte att jag kunde passa på att beställa några böcker till mig själv när jag ändå beställer åt henne :O har hittat två böcker till emma, men vilka tänker jag inte skriva ned här eftersom det händer att hon läser i min blogg. skall också göra ett fint bokmärke åt henne tror jag. kan vara kul att pilla lite.
det blev tre böcker till mig. neil strauss pocket spelet, en bok om charles manson (lycklig nu bexx? ;P) och the satanic bible. har velat läsa den sen högstadiet så jag antar att det är dags för det nu?

bra. nu har jag nåt att se fram emot =)

har suttit på balkongen och läst och lyssnar på GnR. skall strax gå en sväng med hundarna och när vi kommer hem igen skall jag fixa nåt käk. boken syskonkärlek river upp en massa känslor. den är så intensiv och stark. tar upp ett känsligt och ovanligt ämne - en syster och en bror som är kära i varann. det är så lätt att döma andra innan man själv hamnar i deras situation och den här boken får mig sannerligen att tänka.
nåväl, inte fastna vid det nu. hundarna längtar ut så jag tar och drar nu.

Jag fick hem Christina Herrströms ungdomsbok Tusen gånger starkare igår. Det är sannerligen en annorlunda ungdomsbok och berättas ur 15-åriga Signes synvinkel. Hon är en ovanligt smart tonåring som mest analyserar sin omgivning istället för att själv ingå i den. Signe går sista året på högstadiet och klassen är sådär typisk för en högstadieklass: gapiga killar som tar uppmärksamheten från tjejerna och helt enkelt kör över dem.
  Men så en dag börjar Saga i klassen och hon förvånas över den enorma ojämställdheten som råder klassrummet, och hon börjar protestera och öppna upp ögonen på de andra. Killarna blir förbannade och tycker att tjejerna är "äckliga feminstfittor" som börjar protestera tillsammans med Saga och lärarna tycker att tjejerna beter sig förjävligt och vill att de skall sluta. Men tjejerna känner sig starkare än på länge och värken i magen, huvudvärken och deras ständiga brist på energi förändras snart och de vill verkligen kämpa för ett jämställt klimat.
Kaos börjar råda.

Boken är underbar. En äkta ögonöppnare som är skriven med ett bra språk och fängslande karaktärer som de flesta kan känna igen sig i. Läs den, det skulle knappast skada.

Efter promenaden hämtade jag ut mitt paket med böcker som jag beställt för födelsedagspengarna. Så nu skall jag käka lite mat och sedan lägga mig bland filtar och kuddar i soffan och bara läsa. För jag fryser som ett fanskap.

Vissa böcker är helt jävla underbara och Sugar rush hör helt klart dit. Tar en liten paus i läsandet men skall snart fortsätta en stund igen, tills det är dags att ta ut hundarna. Yaay!

Skall ta med mig en stor kaffe in i badrummet och fortsätta läsa i Hälsningar från ondskans axelmakter som är riktigt, riktigt intressant. Sen blir det rostade mackor och mer läsning på balkongen. Kan bli fint.

Jag läste precis ut Överlevaren, en bok skriven av Staffan Sjöberg och berättad av Benny Rosenqvist. Benny är ett medium som arbetar som hårfrisör och har en helvetisk barndom med sig i sitt bagage. Boken handlar främst om hans så kallade gåva men tar även upp barndomen och olyckan han var med om som fick gåvan att visa sig för första gången.
Det är en mycket intressant bok och Benny ger tips på meditationer där man tar kontakt med sin andlige guide och även bra tips på hur man lever livet till fullo. Kort sagt är det en fantastisk bok som jag kommer pracka på mina nära och kära. Först ut blir Bels ;P

Just nu läser jag i Jenny Leebs chicklit Stella och Sebastian. Hennes debutbok - Grevgatan 22 - hade karaktärer som bara gjorde mig pissed och grinig och det verkar som att personerna i denna bok är av ungefär samma typ. Men denna gång kan jag se med humor på det hela. Det finns så många människor som är som bokens huvudpersoner - och det är både underhållande och lärorikt att läsa om dem. Och så är jag så förbannat glad att jag inte är en av dem!

Ett utdrag ur boken som får mig att flina roat;
"Det var inte bara cancerrisken som hade fått henne att vilja sluta röka, det var rynkorna också."

HAHAHA! Stackars männska. Eller snarare - stackars de verkliga människor som är sådär. Nästa citat tar jag med bara för att ännu mer poängtera hur olika jag och huvudkaraktären Stella är.

"Konserter var överskattade, hon skulle aldrig gå om hon inte var tvungen. Musik var alltid bättre på skiva och livespelningar var alltid för långa."

Skivor ger inte den där kicken som livespelningar gör. Det finns inte många saker som är härligare än att stå bland massa människor och digga samma musik, skrika med i texterna och bara rocka på. Njuta. Leva livet. Om jag inte hade mina probblem emd agorafobi skulle jag gå på konserter fan jämt.

Jag vaknar med Cesars ord ringande i öronen. Motion, disiplin, kärlek. Nos...  ögon, öron... eller var det nos, öron, ögon? Jag läste ungefär halva boken igår och jag har sannerligen lärt mig massor. Av alla hundböcker jag läst är Cesars den allra bästa. Det är jag iof inte förvånad över. Jag har ju alltid vetat om hur underbart bra han faktiskt är med hundar. Skall snart lägga mig i badet och fortsätta med läsandet.

jag har läst ut två böcker idag. först nikki sixx biografi som är jävlligt bra och efter det abby lees bloggbok sex som jag vill ha det som bara kändes som en lång och plågsam upprepning av hennes supertrista sexliv. nåja. en av böckerna var ju bra i alla fall, så jag skall inte klaga.