Like a sin
Jag sa åt honom att han fick dra om han skulle vara så grinig, för det skulle bara dra ned mig. En stund gick, men grinigheten fortsatte. Tillslut fick jag nog. Började skrika. Mamma sa att jag hade fel. Att pappa inte alls var grinig. Men det hördes ju lång jävla väg att han var det! Hon sa att jag hade fel. Så har det alltid varit. Hela min jävla uppväxt. När jag har sagt nånting. Då har jag fel. FEL FEL FEL FEL FEL!
Sen var det mr Borderline-skiten och en människa från SD som sa att han aldrig skulle orka vara tillsammans med en person som mig. Jag borde inte bry mig. Jag var inte intresserad av honom. Men att få läsa det. Jag får bara ännu mer bevis på hur världen är. Att de aldrig ger folk en chans. Jag är dömd för att jag har en jävla bajsdiagnos. Jag får vara glad att en sån som mr Borderline i alla fall uppmärksammar mig.
Ångesten blev bara värre och värre tills jag fick dem där förbjudna tankarna. Och hamnade i badrummet där jag satt och skar med dåliga, gammla, trubbiga jävla skitrakblad och skar. Det rann alldeles för mycket blod. Kami försökte slicka i sig som vanligt. Självföraktet växte.
Idag måste jag ha långärmad tröja för pappa kommer sen och jag orkar inte. Och städa badrummet. Fan vad nedblodat det är. Fyfan vad jag hatar mig själv. Och jag borde ge upp drömmen om att någonsin kunna döda den här tomhetskänslan. Jag kommer fortsätta vara singel. Ensam. Jag har i alla fall underbara vänner.
fgdösm,vösd
it comes back to you
Varför tar jag hans skit? Han kommer ju fortsätta så länge jag låter honom. Han ger mig uppmärksamhet, visar att jag finns, existerar. Men är det verkligen värt det?
Jag borde sova och aldrig vakna. Inte på några veckor i alla fall.
ångest
ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest
Just nu...
Skör
En stund senare skulle jag skölja av en tallrik som det legat frysta jordgubbar på. Vätskan på tallriken såg ut som blod. När vatten började spola bort det röda liknade det blod ännu mer. Är det så konsigt att jag inbillar mig att det är ett tecken?
Jag har inte skurit mig på flera veckor ju.
Bara ett ord
.
Fyfan vad jag mår dåligt just nu. Återkommer när jag mår bättre. Måste ta kol på den här stressen.
Ajdå
Helvetesnatt
Tillslut däckade jag ihop i sängen och sov tills halv tio. Jag tror att jag för en gångs skull inte vaknade en enda gång.
Idiotbrud
Ångest
- - -
Jag vill så gärna skära, men jag får inte. Har i alla fall inte rökt nånting idag, men just nu är suget starkt. Jag hatar dig, Mana.
Uh
Stress
Småsaker, blir mitt svar. Det är alltid småsaker som sätter igång skiten för mig - för det mesta i alla fall. Och det som tynger mig mest just nu är att Nina inte fått sin present ännu - och det var ganska länge sedan hon fyllde - och att jag inte fixat med Lindas presenter ännu - och hon fyller idag (grattis världens sötaste gullunge!) Jag är också stressad över att jag har massa brev att besvara. Men de som är bra av mina brevvänner, de som jag värderar högst, är dem som förstår att jag inte alltid kan svara snabbt pga hur jag mår.
Men ändå! Stressfanskap!
Infection
Mardrömmarnas återkomst
Ny uppdatering
The minute of decay
Men jag har "bara" hundarna här. Jag skulle vilja messa till Frida men min mobil funkar inte. Tre äcklar sig så jag har inte haft nån sändning på två dagar nu. Det suger. Fan nu har jag glömt bort mitt te också.
Sluta ljug för mig och sluta ta mig för given. Och behandla mig med respekt. Jag tänker inte ta sånt här. Jag är inte lika svag som jag var när jag var tillsammans med psykopatkinesen. Måste bara våga visa det. Våga stå på mig. Det gör ont att bry sig. Jag önskar att jag slapp.
Och jag önskar att världen kunde vara snällare.
Jag hatar
Jag hatar henne och jag hatar hennes jävla föräldrar. Nu är det slut på det hela. Inte mer. Inte en gång till.