har allt hunnit med lite läsning där nere i lysekil. den första boken jag läste ut är emma granholms söta ungdomsbok simon och sophie som handlar om skolans populäraste tjej och skolans mobboffer. sophie är en självsäker och bitchig brud som älskar att tracka det tacksamma offret simon. så en dag när sophie inser att alla hennes vänner är bortresta under lovet gör hon någonting oväntat. hon knackar på hemma hos simon - och på något vis uppstår en annoslunda relation dem emellan. helt ärligt älskar jag boken, rakt igenom. till och med slutet känns klockrent och underbart och jag kommer absolut läsa fler böcker av emma.

under ett besök i en liten stad vidhavet (jag minns fan inte namnet just nu) köpte jag med mig ett gäng böcker hem, varav en av dem är martin doerrys bok mitt sargade hjärta. det är en sammanställning av brev som skickats till och från lilli jahn, en kärleksfull judinna som 1944 dödades i auschwitz.
att läsa breven som skrivits av bland annat lilli och hennes barn, kändes minst sagt... starkt. svårt. lite jobbigt. men ändå kan jag inte ge boken mer än en tvåa i betyg. dels tror jag att boken hade blivit så mycket bättre om författaren istället för att bara publicera massa brev, istället hade vävt ihop historien och skrivit en roman av det. dessutom var det flera av breven som bara upprepade saker som redan sagts.
det är synd att jag inte gillade boken mer än så, för det är ju helt klart ett viktigt ämne den behandlar.

den tredje utlästa boken är den saudi arabiska chicklitten flickorna från riyadh av rajaa alsanea (shit vad hon är vacker, btw!). boken i sig är ganska underhållande och söt. det är absolut trevligt att få en lite bättre inblick i hur det är att vara saudier även om historien även tråkade ut mig emellanåt. men den duger mer än väl som tidsfördriv under slöa dagar.

den sista utlästa boken är mari jungstedts kriminalare i denna ljuva sommartid. det är den första boken jag läser av författarinnan och jag blev smått besviken. historien är så förutsägbar och karaktärstypisk. de första tvåhundra-sidorna var varken bra eller dåliga, däremot växte en stark spänning inom mig under de sista hundra sidorna. så ja, det kommer helt klart bli mer ljungstedt för mig i framtiden.