mitt självförakt är större än det varit på mycket länge. sitter i mitt nytvättade hår och glor på bilder från igår. mår illa när jag ser min arm eller bilder som den ovan - då mina ögon är fyllda av ångest. jag försöker spela glad och självsäker, men ibland går det inte alls. dagar som idag. då jag känner mig som den fulaste människan på jorden.



min farmor hade 70-årskalas igår. jag åkte dit med bels men resten av timmarna där spenderade jag mest med mamma, pappa, farmor, farmors syster birgit och hennes man curt. bels stod mest och skrattade med sin brorsas flickvän sofia och jag försökte överleva folksamlingen genom att messa massor med ketchup. hon är verligen en räddare i nöden. jag vet inte vad jag gjort igår ifall jag inte haft henne.



jag har alltid haft problem på dessa fester med massa folk. men förr i tiden brukade jag ha en pojkvän med mig. som höll migi handen och såg till att jag klarade av att vara där. ofta åkte jag inte ens dit.

men igår var jag singel. bara jag och hundarna och en bels som flängde hit och dit hela tiden. så jag stoppade i mig sobril och satte mig utomhus på gräset för mig själv och försökte att inte börja tjuta.



när vi satt och åt hävde jag i mig massa öl och efterhand som jag blev påverkad började jag slappna av mer och mer.
men så skulle plötsligt mamma och pappa iväg och hämta mer mat och jag kände hur paniken växte fram. mamma hade redan rest sig upp och plötsligt var det helt tyst runt bordet. jag satt vid långsidan och varenda jävel tittade på mig. såg på mig när mamma frågade ifall det var okej att de åkte och hämtade maten. jag skakade på huvudet. hatade alla jävla människor som satt och glodde på mig. vände mig mot dem, vinkade, flinade och sa: "heeeeej!" hade tänkt lägga till något i stil med: "här sitter släktens psykfall och gör bort sig igen." jag kände mig som en apa på cirkus som publiken inte kunde sluta glo på.

men jag hann aldrig säga något mer, för plötsligt sprutade tårarna och jag rusade ut i hallen där mamma, pappa och farmor kramade om mig och hjälpte mig att bli lugn igen.



men det var överlag skönt där borta. det var kul att träffa tommy som sprang omkring och var sprallig - precis som när han var en liten bebis. han kommer alltid vara ett barn för mig. hans flickvän sofia verkar bra också, en lugn tjej som kan dra ner honom lite på jorden när han flyger alldeles för högt upp i skyn.

det var skönt att komma hem igen även om belse och jag tjaffsade en hel del om kvällen och hon sa att jag försöker äga henne. ja, det är säkert sant. när man äger är inte chans lika stor att man förlorar.