Like a sin

Igårkväll gick åt helvete.

Först kom mamma och pappa hit. De hade handlat lite åt mig. Pappa blev genast grinig när han såg all disk i köket. Och kisset. Och bajset. Jag hade helt enkelt inte orkat.
Jag sa åt honom att han fick dra om han skulle vara så grinig, för det skulle bara dra ned mig. En stund gick, men grinigheten fortsatte. Tillslut fick jag nog. Började skrika. Mamma sa att jag hade fel. Att pappa inte alls var grinig. Men det hördes ju lång jävla väg att han var det! Hon sa att jag hade fel. Så har det alltid varit. Hela min jävla uppväxt. När jag har sagt nånting. Då har jag fel. FEL FEL FEL FEL FEL!

Sen var det mr Borderline-skiten och en människa från SD som sa att han aldrig skulle orka vara tillsammans med en person som mig. Jag borde inte bry mig. Jag var inte intresserad av honom. Men att få läsa det. Jag får bara ännu mer bevis på hur världen är. Att de aldrig ger folk en chans. Jag är dömd för att jag har en jävla bajsdiagnos. Jag får vara glad att en sån som mr Borderline i alla fall uppmärksammar mig.

Ångesten blev bara värre och värre tills jag fick dem där förbjudna tankarna. Och hamnade i badrummet där jag satt och skar med dåliga, gammla, trubbiga jävla skitrakblad och skar. Det rann alldeles för mycket blod. Kami försökte slicka i sig som vanligt. Självföraktet växte.

Idag måste jag ha långärmad tröja för pappa kommer sen och jag orkar inte. Och städa badrummet. Fan vad nedblodat det är. Fyfan vad jag hatar mig själv. Och jag borde ge upp drömmen om att någonsin kunna döda den här tomhetskänslan. Jag kommer fortsätta vara singel. Ensam. Jag har i alla fall underbara vänner.

fgdösm,vösd

Jag var tvungen att ta sobril. Overklighetskänslorna är överväldigande. Jag kvävs.

it comes back to you

Det gick lite åt helvete förut. Men jag skar mig aldrig. Just nu är jag låg. Känner mig som ett barn som är rädd. Mr Borderline ville se mig i camen och jag lät honom. Vet faktiskt inte varför, men han fick. Efter nån minut skickade han ett ljudklipp med asgarv. Jag stängde av skiten. Antar att jag förtjärnar det.

Varför tar jag hans skit? Han kommer ju fortsätta så länge jag låter honom. Han ger mig uppmärksamhet, visar att jag finns, existerar. Men är det verkligen värt det?

Jag borde sova och aldrig vakna. Inte på några veckor i alla fall.

ångest

ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest


Just nu...

... vill jag bara gömma mig i nåns famn och slippa tänka och känna och existera.

Skör

Jag känner mig så förbannat skör. Minsta lilla vindpust slår ned mig till marken. Och så ser jag tecken i allt. Stod och fixade med disken nyss. Ett glas hade gått sönder i diskmaskinen och jag hade precis innan jag upptäckte det, stått och tänkt på att jag vill skära mig. Jag vill lätta på det här som tär mig så mycket. Glasskivan var alldeles perfekt.
En stund senare skulle jag skölja av en tallrik som det legat frysta jordgubbar på. Vätskan på tallriken såg ut som blod. När vatten började spola bort det röda liknade det blod ännu mer. Är det så konsigt att jag inbillar mig att det är ett tecken?

Jag har inte skurit mig på flera veckor ju.

Bara ett ord

Ångest.

.

Fyfan vad jag mår dåligt just nu. Återkommer när jag mår bättre. Måste ta kol på den här stressen.


Ajdå

Ångest. Fyfan. Sobril - jag älskar dig. Vill du gifta dig med mig?

Helvetesnatt

Jag hade sån extrem ångest inatt och mina tankar var allt annat än intelligenta. Jag fick för mig att jag skulle bli tvungen att avliva Kiba. Varför? Fråga inte. Jag vet själv nu hur extremt irrationell jag var, men just då kändes det som en sanning och jag var helt förtvivlad. Det är ett under att jag inte gjorde mig själv allvarligt illa.
Tillslut däckade jag ihop i sängen och sov tills halv tio. Jag tror att jag för en gångs skull inte vaknade en enda gång.

Idiotbrud

Jag har så ont i magen. Ständigt detta dåliga samvete. För allt och alla. Fan, jag går ned mig för mycket. Måste ta mig upp innan jag inte längre når ytan. Fan. Jag vill ha cigg. Choklad. Öl. Borde försöka läsa men jag kommer inte kunna. Kommer bara skära sönder mig själv.

Ångest

Jag vill skära. Gråta. Ge upp. Minsta småsak och jag går under. Förut att Kiba kissade i sängen. Sen att skvättskydden gick åt helvete. Och efter det att jag beställde hem två skvättskydd som kostar nästan 200 styck och jag fattar inte hur jag skall ha råd med det. Min ekonomi är åt helvete. Jag är åt helvete. Vill vara barn igen och krypa upp i mammas famn och slippa tänka.

- - -

Jag vill så gärna skära, men jag får inte. Har i alla fall inte rökt nånting idag, men just nu är suget starkt. Jag hatar dig, Mana.

Uh

Det känns som att jag vill dö just nu. Fan.

Stress

Jag känner en sjuklig stress just nu och stress är min värsta fiende. Den kan sätta igång vad som helst. Många av er undrar säkert var en sjukpensionerad borderlinebrud som ännu inte ens går dbt har att vara stressad över.
Småsaker, blir mitt svar. Det är alltid småsaker som sätter igång skiten för mig - för det mesta i alla fall. Och det som tynger mig mest just nu är att Nina inte fått sin present ännu - och det var ganska länge sedan hon fyllde - och att jag inte fixat med Lindas presenter ännu - och hon fyller idag (grattis världens sötaste gullunge!) Jag är också stressad över att jag har massa brev att besvara. Men de som är bra av mina brevvänner, de som jag värderar högst, är dem som förstår att jag inte alltid kan svara snabbt pga hur jag mår.
Men ändå! Stressfanskap!

Infection

Jag pallar inte med det här. Är på väg att börja skrika - panikskt - av minsta lilla ljud. Det känns som att jag smyger mig fram, längs väggarna och med långa ben, så som tecknade detektiver på teve brukar göra. Ett litet ljud - och det smäller till. Har tagit Sobril nu. Fuck.

Mardrömmarnas återkomst

Det var nog nån vecka sedan jag sist hade en mardröm. Inatt kom dem tillbaks. Drömde att jag var psykotisk och mina vänner lämnade mig. Och så var det nån elak häxa ute efter mig. Jag är helt slut nu. Vill sova vidare, men jag får inte.

Ny uppdatering

Har uppdaterat min psykblogg nu.

The minute of decay

Jag känner mig ständigt som ett andrahandsval för henne och under de gångna månaderna har det varit så jävla mycket bråk. Och nu orkar jag fan inte mer. Hon kommer med bortförklaringar hela tiden. Och tårarna hotar med att bryta ut. Vill inte! Jag vill bara gömma mig i en varm famn och gråta.

Men jag har "bara" hundarna här. Jag skulle vilja messa till Frida men min mobil funkar inte. Tre äcklar sig så jag har inte haft nån sändning på två dagar nu. Det suger. Fan nu har jag glömt bort mitt te också.

Sluta ljug för mig och sluta ta mig för given. Och behandla mig med respekt. Jag tänker inte ta sånt här. Jag är inte lika svag som jag var när jag var tillsammans med psykopatkinesen. Måste bara våga visa det. Våga stå på mig. Det gör ont att bry sig. Jag önskar att jag slapp.

Och jag önskar att världen kunde vara snällare.

Jag hatar

Jag hatar henne och jag hatar hennes jävla föräldrar. Nu är det slut på det hela. Inte mer. Inte en gång till.


Pang!

Igen. Igen! IGEN! Varför fortsätter jag för? Jag är kanske inte värd bättre. Det sista jag vill är att börja gråta nu. Jag vill inte gråta pga någon annan. Jag är starkare än så. Fan så mycket starkare än så! Jag borde bara... sluta.

Tidigare inlägg
RSS 2.0
Test