Bara så ni vet

Jag tänker lämna mana monroe nu. Kommer dela upp min blogging. En blogg för litteratursnack och en för psyksnack. praktiskt taget bara psyksnack. min kamp. typ. mein kampf. hah. okej, ursäkta. jag är bara trött på mig själv. men littbloggen finner ni här och psykbloggen här. enjoy. or not.

Är det jag som är blåst?


Bexx beter sig underligt



Jag har en granne, eller egentligen två. De heter Emma och Nallen (Nallen kanske inte egentligen är hans riktiga namn, men det är Bexx smeknamn på honom och jag helt enkelt älskar att använda det - just för att han absolut inte ser ut som en nalle).


Ni kanske minns i början på sommaren, att Bexx och jag var över hos en granne på fest? Det var Nallen det. Jag minns att jag gick fram till honom och sa nånting i stil med: "Har du märkt hur jag och min kusin sitter och spanar in dig om dagarna?" och han gav mig en blick som sa: "öh, tror du jag är intresserad av vad du har att säga eller?"  (Emma, var du där förresten? Har jag träffat dig som full utan att veta om det? :o Läskigt!)


Hsh. Jag och Emma fick kontakt med varandra via internet och sedan dess har Bexx betett sig skumt. Eller egentligen var det först igår hon började bete sig så.


Av någon anledning kom hon in på Emma när vi satt och pratade och sa:
"Var är det Emma har sin piercing?"
"Öhh? Inte vet jag. Har hon en piercing?"
Har Bexx nån sorts koll på stackars Emma?

Sen sa hon att hon ville att Emma skulle komma hit. Så jag loggade in på msn och se, där var hon ju online! Jag skrev att Bexx ville att hon skulle komma över, men hon satt och väntade på Nallen så det blev inget med det.

När vi var ute och gick med hundarna sa plötsligt Bexx:
"Är det inte här hon bor?" och pekade på husen vi gick förbi.
"Vem?" viskade jag, av rädsla för att hon skulle skämma ut mig, att det kanske var någon brud som kunde höra oss.
"Emma."
"Ehmn, nej... hon bor där borta" jag pekade bortåt och Bexx nickade.

Senare på kvällen var vi på väg in med hundarna och gick över parken när Bexx sa:
"Vad tror du Emma och Nallen gör nu?"
Jag började skumt nog vänja mig vid hennes fixering av Emma.
"Myser" svarade jag.
"Ska vi gå dit och säga att vi vill festa?"
Helt plötsligt såg jag våran framtid framför oss. Bexx och jag kommer vara de ständiga singlarna som invaderar alla andras hem, mitt i deras familjelycka. Bokstavligen energitjuvar och mamman håller för barnens öron när vi pratar för att det ploppar ut massa dumma ord hela tiden. Usch.

Och nej, vi gick inte hem till dem :P Men jag gissar på att Bexx var sugen. Och ja, Bexx kommer bli riktigt grinig när hon får läsa det här inlägget, men jag skriver det bara för att hon är så undebar <3


Horoskop

Dagens horoskop från Spray låter väldigt bra.


Kampen fortsätter

Mitt horoskop idag:

"Alla former av gemensamma tilltag har goda förutsättningar. Nyfikenheten är stor, samtalen livliga, och det som sägs intressant."


Att den sista meningen stämmer är jag alldeles övertygad om för Linxxan kommer hit efter jobbet och våra samtal brukar vara livliga som fan och vi tycker ofta olika så samtalen brukar bli intressanta. I alla fall för oss två ;D

Jag lade mig redan klockan elva igår. Kunde inte somna. Klockan var säkert halvt ett-ett innan jag lyckades somna och sedan vaknade jag ett antal gånger under natten också.
Mobilen ringde klockan åtta. Trött som jag var bestämde jag mig för att få sova till nio. Ställde om klockan. Vaknade halv tolv - mobilen hade aldrig ringt klockan nio. Är jag pigg nu? Jag vet inte. Känner mig mest... seg. Men jag borde bada och sminka mig och så, för Linxxans skull. Hon skall inte behöva komma till mitt helveteshål och möta djävulen. Hm.

hmpff


jävla kämpande hela tiden

mamma och pappa kom hit innan de drog till dbt-mötet. pappa skulle diska, mamma ville städa mitt badrum. jag sa nej om badrummet. varför? för att jag inte fått bort allt blod än. pappa blev irriterad igen, det märktes så väl. sa: "då får du lova att du har städat det tills på lördag." jag orkade inte ens svara. hur ska jag kunna lova nånting, när jag inte ens har energi nog att vara vaken om dagarna? dessutom är det min lägenhet. fan. han fattar inte att det som just nu tar störst del i mitt liv är en kamp om överlevnad. om ni bara visste hur gärna jag faktiskt vill ge upp. jag börjar övertyga mig mer och mer om att hundarna faktiskt skulle ha det mycket bättre med nån annan husse/matte. jag hoppas att jag aldrig lyckas övertyga mig själv helt och fullt - det vore en katastrof.

pappa gnällde på att jag glömmer saker jag skall göra hela tiden. men vafan skall jag göra då, när mitt minne bara blir sämre och sämre hela tiden? det mesta jag kommer ihåg är små jävla detaljer som andra inte kommer ihåg.

jag är förbannat trött men jag skall försöka bada nu. försöka läsa. kan jag inte läsa så kan jag väl bara bada? det borde jag klara. och sen kanske städa badrummet. klarar jag det är jag bra. klarar jag det inte suger jag mer än de jävla högeridioterna som bara vill smutskasta de röda.

thrill me,
dont kill me

Like a sin

Igårkväll gick åt helvete.

Först kom mamma och pappa hit. De hade handlat lite åt mig. Pappa blev genast grinig när han såg all disk i köket. Och kisset. Och bajset. Jag hade helt enkelt inte orkat.
Jag sa åt honom att han fick dra om han skulle vara så grinig, för det skulle bara dra ned mig. En stund gick, men grinigheten fortsatte. Tillslut fick jag nog. Började skrika. Mamma sa att jag hade fel. Att pappa inte alls var grinig. Men det hördes ju lång jävla väg att han var det! Hon sa att jag hade fel. Så har det alltid varit. Hela min jävla uppväxt. När jag har sagt nånting. Då har jag fel. FEL FEL FEL FEL FEL!

Sen var det mr Borderline-skiten och en människa från SD som sa att han aldrig skulle orka vara tillsammans med en person som mig. Jag borde inte bry mig. Jag var inte intresserad av honom. Men att få läsa det. Jag får bara ännu mer bevis på hur världen är. Att de aldrig ger folk en chans. Jag är dömd för att jag har en jävla bajsdiagnos. Jag får vara glad att en sån som mr Borderline i alla fall uppmärksammar mig.

Ångesten blev bara värre och värre tills jag fick dem där förbjudna tankarna. Och hamnade i badrummet där jag satt och skar med dåliga, gammla, trubbiga jävla skitrakblad och skar. Det rann alldeles för mycket blod. Kami försökte slicka i sig som vanligt. Självföraktet växte.

Idag måste jag ha långärmad tröja för pappa kommer sen och jag orkar inte. Och städa badrummet. Fan vad nedblodat det är. Fyfan vad jag hatar mig själv. Och jag borde ge upp drömmen om att någonsin kunna döda den här tomhetskänslan. Jag kommer fortsätta vara singel. Ensam. Jag har i alla fall underbara vänner.

fgdösm,vösd

Jag var tvungen att ta sobril. Overklighetskänslorna är överväldigande. Jag kvävs.

it comes back to you

Det gick lite åt helvete förut. Men jag skar mig aldrig. Just nu är jag låg. Känner mig som ett barn som är rädd. Mr Borderline ville se mig i camen och jag lät honom. Vet faktiskt inte varför, men han fick. Efter nån minut skickade han ett ljudklipp med asgarv. Jag stängde av skiten. Antar att jag förtjärnar det.

Varför tar jag hans skit? Han kommer ju fortsätta så länge jag låter honom. Han ger mig uppmärksamhet, visar att jag finns, existerar. Men är det verkligen värt det?

Jag borde sova och aldrig vakna. Inte på några veckor i alla fall.

ångest

ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest


Just nu...

... vill jag bara gömma mig i nåns famn och slippa tänka och känna och existera.

Livlös

Jag har ingen energi. Klockan ringde 8.30. Jag sov vidare till halv tolv. Gick ut med hundarna, duschade, sminkade mig, däckade i säng igen och sov till fyra då One Tree Hill började. Gick ut med hundarna. Höll på att svimma flera gånger. Jag vill vara vaken. Försöka ordna upp mitt liv. Varför är jag så jävla trött numera för?

Snart så

I en halvtimme eller så har jag försökt förmå mig själv att ta en dusch. Eller bada om jag hellre vill det. Jag ska duscha. Jag ska. Måste sminka mig. Känna mig pigg. Orka. Men min skalle dunkar och kroppen darrar av ångest och jag är fortfarande fucked up efter en mardröm jag hade inatt (massa folk hängde sig, varav två varit med i Top Model. Ja, den ena var Lauren, min älskade Lauren). Jag hade tänkt försöka följa med pappa och handla idag. Blondera håret igen. Svårt. Människor. Men jag ska klara det. Jag klarar allt.


Men fan då

För det mesta gillar jag bloggkommentatorerna, men ibland kommer de med inlägg och kommentater som gör mig galen. I inlägget nedan har jag strukit under en rad som jag stör mig på - av just den anledningen att den gör mig alldeles matt. Det känns så hopplöst att försöka nå ut till folk om hur det kan vara att leva som psykiskt sjuk, när människor inte ens vet en så enkel sak som att ingenting med ångest är det minsta lilla positivt.


Fullmåne

Har suttit med tarotkorten i 45-50 minuter just nu. Det är skönt, avkopplande. Intressant. Önskar bara att jag kunde tro på mig själv och slippa slås ned av ständiga tankar på att jag bara tolkar fel. De dykar upp flera gånger vid varje stjärna som jag lägger. Det tär så enormt mycket att inte ha nån tilltro till mig själv.

That's what I want



Jag vill vara vacker. Som Marilyn Monroe. Så jag kan fånga folk med min skönhet och sen, när de är för intrasslade för att kunna ta sig ur, behöver jag inte längre vara rädd för att bli lämnad.

Jävla relationsproblemsskit!

Jag är medlem på spraydate igen, sedan några dagar tillbaka. Jag tog modet till mig. Tänkte typ att även jag, fastän jag är en bps-person, faktiskt förtjänar kärlek och fina relationer precis som alla andra. Men när jag sitter och skriver förklaringar om bps-problematik och relationsproblemen så känns det så jävla onödigt. Jag menar, vem fan orkar ge en sån som mig en chans? Det är ju som att kasta sig in i ett lejongap.

Saker som gör mig glad

  •  Att spå. Tarot, i händer, whatever. Bara själva känslan att iaktta och tyda, att komma fram till svar.
  • Leka med hundarna. Speciellt utomhus och om hösten. Sparka löv på Kiba och putta Kami så han snurrar runt på marken och börjar vifta med sina små tassar mot mig.
  • Läsa böcker som utspelar sig på 1700- och 1800-talet.
  • Lära mig saker.
  • Skriva långa, personliga och öppna brev och få likadana tillbaka.
  • Ligga i sängen och läsa tjocka böcker på engelska och putta ned Kami varje gång han lägger sig på mitt bröst, precis framför boken. Det gör han var och varannan minut.
  • Dricka öl och lyssna på Mötley Crüe, Hanoi Rocks, Guns n Roses etcetera. Helst med Bexx så vi kan flumma omkring och sjunga och dansa och bara ha det skönt.
  • Spela in när Bexx och jag sjunger olika punklåtar (själv det faktumet att hon faktiskt gillar viss punk gör mig alldeles salig).
  • Glo på One Tree Hill.
  • Skriva. När orden bara strömmar fram och jag inte har tid att tänka på ifall det blir bra eller inte.
  • Skratta.
  • När jag inte har skurit mig på flera veckor.
  • Lindas läskiga kommentarer som får mig att tro att hon tagit nån skum tablett <3
  • Teckna och måla.
  • Ångestfria stunder. Då allt känns så lätt och enkelt.
  • Diskussioner. Givande diskussioner.
  • Träffa nya människor.
  • Nya tidningar.
  • Att det snart är Samhain <3




Två glada hundar


En skrattande jag


Mitt altare vid Samhain förra året

uhk

Klockan är halv tre och först nu är jag klar. Klar med vad, kanske ni undrar. Klar med mig själv, med att göra mig i ordning. Jag har badat och sminkat mig. Allt tar sån jävla tid för mig och för det mesta känner jag för att skita i att fixa till mig när klockan närmar sig två. Det känns så onödigt. Men idag stod jag på mig och nu känner jag mig mycket piggare och gladare och det är värt massor.

För att gå in mer på mitt mående kan jag tala om att jag börjar må bättre nu. Stabilare. Det har varit så de senaste dagarna. Däremot har jag extremt lite energi, därav sover jag bort större delen av dagarna och kommer mig inte för med att göra nåt, men jag tror att det blir bättre med det snart också. Bara att fortsätta kämpa.

- - -

Inatt är det fullmåne så jag tänker, precis före midnatt, slå mig ned vid köksbordet med mina tarotkort och se vad jag kan ta reda på. Finna kraft, ta mig vidare längs vägen.

- - -

En förbannat bra Sixx AM text. Läs den, du kommer inte ångra dig.

Where ya gonna be tomorrow?
How ya gonna face the sorrow?
Where ya gonna be when you die?
'Cause nothing's gonna last forever
And things they change like the weather
They're gone in the blink of an eye


Just look at yourself, can you see where you are?
Look at yourself, now you can't hide the scars
Just look at yourself 'cause there's nowhere to go
And you know


Tomorrow
You're gonna have to live with the things you say
Tomorrow
You'll have to cross bridges that you burned today
Tomorrow...
And everything you do, it's coming back for you
You'll never outrun what waits for you
Tomorrow.


And are you terrified by sadness
And have you given into madness
You're running out of places to hide
'Cause everybody's got a reason
To justify how they're feelin'
Maybe you should open your eyes


Just look at yourself, do you like what you see?
Look at yourself, is this how it should be?
Just look at yourself, 'cause there's nowhere to go
And you'll know


Tomorrow
You're gonna have to live with the things you say
Tomorrow
You'll have to cross bridges that you burned today
Tomorrow...
And everything you do, it's coming back for you
You'll never outrun what waits for you
Tomorrow.


Are you waiting for the reason to change?
Are you waiting for the end, has it came?
Nothing's gonna stand in your way...


Just look at yourself, do you like what you see?
Look at yourself, is this how it should be?


Tomorrow
You're gonna have to live with the things you say
Tomorrow
You'll have to cross bridges that you burned today
Tomorrow...
And everything you do, it's coming back for you
You'll never outrun what waits for you
Tomorrow.



Hor

Jag sitter och väntar. På vad vet jag inte. Min kropp längtar efter sängen, men mitt psyke skriker nej. Halvt panik. Kan inte koncentrera mig på läsning. Egentligen vill jag bara lyssna på musik. Somna till Mike Monroes trygga röst.
Men jag är rädd för att drömma. Mardrömmar nästan varenda natt.

Ångest

Helvetesångest. Och så är det en idiotbrud som lagt in bilder på sin sönderskurna, blodiga kropp. Jag vill också. SLUTA TRIGGA MIG ERA JÄVLA ABER!!

Baby

Fick värsta långa mejlet från Chinya på Facebook. Nu känns det nästan som augisti-september förra året då vi skrev skitlånga mejl flera gånger om dagarna, varje dag, till varandra. Det var fint det :)


Took too much of this, had too much of that

Nyvaken. Lyssnar på Million miles away med Hanoi Rocks. Njuter. Pratar med en brevvän på msn. Oroar mig. Har fyllt dosetten. Måste till apoteket snart, håller på att ta slut. Skulle behöva plåster också.

Now you're a million miles away
I'll never get a chance to hold you


Mobilen väckte mig halv nio och det märks att jag är på bättringsvägen då jag faktiskt inte somnade om på en gång. Istället tände jag sänglampan och drog fram sista delen i Twilight-serien: New Moon. Har knappt läst nånting alls i helgen då jag haft besök av andra halvan. Underbart och faktiskt lite skönt med en läspaus. Men just nu oroas jag smått av sista boken i serien, för jag inser att jag bara stör mig på Bella medan jag läser. Hon är så jävla gnällig hela tiden och det börjar verkligen störa mig nu. Synd som fan om det visar sig att sista delen inte håller samma klass som de tre första böckerna. Edward är hur som helst lika underbar som vanligt och jag är jävligt sugen på att se filmen. Han som spelar Edward är ju så jävla snygg!

Skall ta och kolla lite skit på internet och sen ta ett bad. Att få i mig nån frukost nu är fan otänkbart. Klarade ju knappt av att svälja mina tabletter ens så. Jaja. Nog snackat nu.

I may look a mess
but I'm dressed to get my way




Mr Borderline



Kolla på bilden. Mr Borderline. Han ser ju t.o.m. snäll ut. Han som för det mesta bara är elak och dryg. Kanske är det bara en fasad. Innanför hans hårda skal kanske ett jättemjukt hjärta döljer sig, som är så skört att han behöver hårdbevakning dygnet runt så ingen skall komma åt det, sno det med sig.
Igår hotade han mig lite igen. Sa att han känner folk som kan fixa mig. Han sa också att han gillar att reta mig. Jag vet ju aldrig när han menar allvar eller inte.

Men han är bra på sitt sätt <3

Det går framåt, yäyä

Jag ställde klockan på 8.30. Tänkte läsa fyrtio minuter innan jag tog mig ut med hundarna. Men så råkade jag somna om och kom inte upp förrän vid kanske halv tolv. Värdelöst. Fast å andra sidan är jag trots allt uppe just nu. Jag sover inte, som jag gjort flera gånger de senaste veckorna. Dessutom känner jag mig pigg psykiskt. Det är skumt, för när jag var ute med hundarna hade jag sån ångest att jag ville proppa mig själv full med sobril och sedan däcka ihop i sängen. Men nu mår jag som sagt bättre.

Men jag har skumma känslor inom mig. Känslor som smällde till igår när Bexx var här och som jag berättade för henne om men som jag fan inte kommer våga berätta för någon annan. Jag måste skriva om det i min dagbok och det är såna känslor som jag egentligen kommer vara för generad för att skriva om i min dagbok. Såna känslor som jag verkligen inte vill att nån annan (utom andra halvan av mig) skall få läsa. Det har med Twilight-serien att göra. Som att jag fick en lösning, ett svar, på varför jag varit så extremt upprörd av böckerna. Så nu kan jag se på dem, läsa i dem, njuta av dem, utan att känna ångest och magont. Det är fantastiskt.

Skall strax hoppa ned i badet och sedan tvinga mig att sminka mig. Och ta på mig rena kläder. BH. Hatar att känna mig som ett psykmongo som jag faktiskt gör när jag går omkring i mina myskläder och luktar bajskaka. Jag behöver ju inte göra situationen värre än vad den faktiskt är.

Världens bästa Bexx!

Idag mår jag bättre än på länge, tack vare världens bästa Bexx! <3



Hon kom hit och krävde massa mat. Och dränkte skiten med Ketchup. För Ketchups skull säger vi :o


Jag blev kär <3


Jag var helt osminkad. Koolt. Eller inte.


Jag: "Du är blondare än mig."
Bexx: "Alla är blondare än mig!"
Jag: "Inte jag."
Bexx: "Tack! Äntligen nån som inte är blondare än mig!" Superlycklig typ.


hon lyckades se ut som mike monroe igen och jag tycker fan att det är orättvist. vem ser jag ut som? hårtopparna får mig att likna johnny rotten som ung, fast han var mycket sötare.


kolla liksom.


fan vad jag älskar den där boken.


bexxhoran <3


Vi lekte ett tag med hundarna i parken.


Kiba var helt jävla bedårande. Och så stannade han med lekandet när jag sa åt honom att stanna <3 Nöjd matte, minsann!


rör på fläsket. yaaay.


Jag och mina älskningar. Bexx är lika värdelös som vanligt på att ta kort ;P

horeri horera

Kollade bdb och pang poff jävlar! så dök det upp en bild på en av syds vänner. Som visste om vad Syd gjorde i julas och var med när Syd hämtade ut sina saker härifrån. Som jag morrade åt och sa att jag inte ville ha i min lägenhet. Som var helt känslokall när jag stod där i hallen och grät. Lika kall som Syd själv.

VARFÖR ÄR JAG SÅ JÄVLA KÄNSLIG?

Ja, jag började gråta. Fast jag saknar inte Syd. Faktiskt. Skall gå in på det lite senare, hinner dock inte nu. Bexxhoran kommer snart <3


Utmaning

Jag har blivit utmanad av Isabel <3

3 saker som jag går igång på
- Vampyrer
- Killar som kan hantera hundar
- Musiker

3 saker som jag inte kan vara utan
- Mina hundar
- Mina nära (spec. Bexx och mina föräldrar)
- Litteratur

3 saker som jag ångrar
-
-
-

3 saker som gör mig glad
- När Kami attackerar mig om mornarna (mina hundar rent allmänt)
- 80-tals rock
- Riktigt bra litteratur

3 saker som gör mig arg
- Människors okunskap gällande psykiatri och psykiska sjukdomar
- Skitsnack och idioti
- Djurplågare

3 människor som jag beundrar
- Marilyn Manson. En av de smartaste människorna i världen, vilket människor tenderar att inte se då de bara dömer efter utsidan.
- Hecate 
- Stephanie Meyer - som lyckas skriva så jävla bra böcker!

3 saker som jag skulle vilja göra
- Börja DBTn
- Få igång Helter Skelter på riktigt
-
Bli lyckligt kär

3 maträtter eller ingredienser i köket som jag gillar
- Frysta jordgubbar
- Fullkornsspaghetti
- K-special

3 TV-program som jag ser
- Greys anatomy
- One tree hill
- Gossip girl

3 saker som jag har med mig i livet
- Instabilitet
- Kunskap
- Ångest

3 saker på önskelistan
- Massa vampyrböcker
- En vit, korthårig chihuahua-tik
- Massa sobril

3 bloggar jag inte kan vara utan
Bokhora
-
-

3 som jag utmanar
- Bexx
- Charlyene
- Linxx

Oh, Ketchup <3

Det är så jävla skönt att faktiskt ha vänner som bryr sig!



Men så kommer mr Borderline och är lika dryg som vanligt (för det mesta iallafall):


Are you living for love?

Jag vet inte vad det är med mig, varför jag reagerar så starkt som jag gör på böckerna. Det har aldrig hänt förut. När jag berättade för Ollonet att jag varit otröstlig en natt efter att jag legat och läst av serien så svarade han att det lät precis som mig. Och det är ju sant. Borderline är ju en emotionell personlighetsstörning, och det är inte första gången jag reagerar superstarkt på nånting som andra knappt höjer på ögonbrynen åt.

Jag vet inte varför jag blir så sorgsen. Olycklig samtidigt som jag blir lycklig. När jag läser så försvinner jag verkligen bort. När Edward står och flinar så ser jag det framför mig och det pirrar fan i min kropp precis som i Bellas!

När jag tänker på att jag snart läst klart serien börjar det genast göra ont i magen och jag känner hur tårarna är på väg att bryta fram. Varför är det så för? Det känns som att mitt liv kommer vara över när böckerna är färdiglästa. Men jag kan ju läsa dem igen! Och igen och igen och igen och igen! Och snart kommer det ju en ny bok, som skildrar Twilight ur Edwards synvinkel, så serien är ju faktiskt inte över i och med att de böckerna jag har hemma är slut.

Jag tror jag skall sluta hindra mig själv från att läsa så mycket i böckerna som jag vill. Jag är rädd för smällen som kan komma, men jag vet ju faktiskt inte om den faktiskt kommer göra det. Kanske kommer jag hantera situationen mycket bättre än vad jag tror. Dessutom är det dumt att dra ut på det. Att gå omkring och ha ångest för att jag inte vet hur jag kommer reagerar efter att sista sidan är läst...

Oh, Edward.
Och Jacob...

Skör

Jag känner mig så förbannat skör. Minsta lilla vindpust slår ned mig till marken. Och så ser jag tecken i allt. Stod och fixade med disken nyss. Ett glas hade gått sönder i diskmaskinen och jag hade precis innan jag upptäckte det, stått och tänkt på att jag vill skära mig. Jag vill lätta på det här som tär mig så mycket. Glasskivan var alldeles perfekt.
En stund senare skulle jag skölja av en tallrik som det legat frysta jordgubbar på. Vätskan på tallriken såg ut som blod. När vatten började spola bort det röda liknade det blod ännu mer. Är det så konsigt att jag inbillar mig att det är ett tecken?

Jag har inte skurit mig på flera veckor ju.

I love to tell the truth


Fyfan

Alltid underbart när folk som kommenterar inte har läst inlägget. Och hur fan kan man undvika att läsa ett inlägg på ett ord? Grr.


Stort steg

Linda kommer hit om drygt en timme och jag är jättenervös. Mitt hem luktar säkert ångest. Jag är nyvaken. Går omkring i skitigt kläder och ingen bh och otvättat hår och äckligt ansikte. Jag stinker säkert också. Jag är inte van att träffa henne när jag mår såhär, så det är ett stort steg för mig.

Bara ett ord

Ångest.

Mer vampyrism

Jag vill läsa mer böcker om vampyrer och har därför letat upp lite tips på nätet, så när jag har råd kommer dessa böcker inhandlas (Kelly Armstrongs böcker handlar dock om häxor och sånt också):


Oooh

Shit, han är verkligen het. Det är han som spelar Edward. Så jag känner mig lugn nu <3

Vampyrer och korkade Manhattan-bor



Jag har nyss läst ut New Moon, andra delen i Stephanie Meyers Twilight-serie. Och ja, jag har hunnit börja på del tre också - Eclipse. Jag kan helt enkelt inte hålla mig! Men jag vill inte läsa i samma takt som jag läste New Moon, för den tog slut alldeles för fort. Igårkväll läste jag mellan klockan åtta och två, med bara två mindre avbrott. Klart som fan att boken tar slut relativt fort då, fastän den är nästan 600 sidor (del tre är längre, och del fyra ännu längre! Yaay!) Så jag skall försöka läsa massa annat emellan. Bara smygläsa lite i Eclipse då och då under dagarna (får se hur bra det går med tanke på hur spännande de två första böckerna varit).

[Fan, jag vet verkligen inte vad det är med mig. Inser att jag har ögonen fyllda med tårar och hjärtat värker, när jag är inne på Meyes hemsida och läser om böckerna. Samma sak hände inatt, när jag läste i New Moon och kom till en del av boken som var väldigt... stark. Jag började tjuta så jag inte kunde se vad som stod. Jag var helt enkelt otröstlig. Såhär mycket brukar inte böcker påverka mig. Det är som att jag inbillar mig att Edward - och såklart Bella - faktiskt existerar. Men det vet jag ju att dem inte gör... Och att jag aldrig kommer träffa en sådär underbar person som Edward. Fan! Nu vill jag ju bara fortsätta läsa!]


[Sheisse, nu gråter jag verkligen. Hur ska jag palla med
det här? Tänk om Edward inte är sådär underbar som han är i böckerna? Fast han kommer funka, det syns ju lång väg.]


Jag plarnerar att läsa klart Manhattan-boken idag eller imorgon. Den är faktiskt riktigt underhållande och känns ärligt talat som att läsa SATC fast på riktigt. Och nu när jag insett att det faktiskt är sådär det funkar på Manhattan så kommer jag nog klara av att läsa Lauren Weisbegers Chasing Harry Winston trots allt. Jag började med den för någon månad sen och spydde på all idioti och ytlighet, men nu känns det som att jag genom att läsa boken kommer lära mig mer om människor - och det är ju alltid positivt.

Hade tänkt käka upp min glass och läsa i Manhattan-boken, men fan, jag måste nog fortsätta med lite Eclipse i alla fall :/

Perfekt kväll?



Det verkar sannerligen så. Och så massa läsning efteråt. Och läsning nu innan. Och glass och popcorn. Yaay!

Lite musiksnack

Käkar macka och lyssnar på Sisters of Mercy. Undrar om sångaren har den sexigaste rösten som finns? Om jag var kille skulle jag också vilja ha sådär mörk röst. Eller sådär pojkigt söt röst som Mike Monroe hade på Hanoi Rocks första skivor. Jag blir så inspirerad till att göra saker när jag lyssnar på dem (Sisters of Mercy, Hanoi Rocks inspirerar mig mest till att dricka öl och dansa omkring som en galning). Dem är perfekta att städa till. Allt blir så magiskt. Oh <3

Soffan




Kiba var rädd, så han höll sig inne i sovrummet


Kami ville såklart vara med och fixa med soffan :P




Vi insåg att soffan satts ihop åt fel håll, haha


Äntligen rätt håll!


Kami trivdes genast =)

Blöta hundar

Var nyss ute med hundarna i regnet. Vilken jävla skillnad det gör att ha på dem deras regnjackor. Ryggen och magen håller sig ju torr och det är annars väldigt mycket skit som hamnar där. Kami är såklart lika grinig som alltid när han är blöt.




Ja, han älskar att vara med på bild <3


Ser ni hur grinig han är? Jag ser det iallafall lång väg. Dessutom är ju energierna han sänder ut helt annorlunda mot hur dem annars är.


De torkar sig på sängen. Som vanligt.


Torka, torka!

Min rosa soffa

Soffan är här nu så nu är det bara att sätta ihop den.





P.S. Tror fan jag älskar den ;D

Ytlighet

När jag ser mig själv i spegeln, osminkad, så tycker jag verkligen att jag ser ut som en karl. Jag tror att de flesta inte tar mig på allvar när jag säger att jag tycker jag ser ut som en kille, men jag menar allvar. Det är en av anledningarna till att jag älskar att använda massor med smink. Då försvinner manligheten och det börjar synas att jag faktiskt är en tjej. Jag hatar det. Hatar att känna mig så ful, att inte kunna känna mig nöjd utan smink. Det är så jävla ytligt. Jag vill inte vara sån. Jag vill vara så mycket mer än så.

Oh, jeeevel

Fyfan vad bra boken är! Tvåan är nog nästan bättre än ettan och ettan är nog den bästa bok jag nånsin läst. Sheisse!

Get down, get undressed

Apropå skumdrömmen

Drömmen.

Sår = kan betyda att man öppnar sig för nya saker

Ärr = påverkan av gamla trauman som fortfarande finns kvar

Klippa, sten = stabilitet, en påminnelse om nånting eller någon som betyder mycket för oss.

Alkohol = ett inflytande som påverkar känslorna, i positiv eller negativ riktigning. att tillåta ett annat inflytande i livet som vi inte genast känner är vad vi vill.

Musik = spelet av subtila känslor och krafter inom oss; insikter som är svåra att klargöra; ett vidgat medvetandes inflytande över våra liv.

Godis = glädje, belöningar

Bli knuffad = känna sig övertalad eller tagen för given

Katt = förfinad kvinnlig sexualitet; kan representera vår intuition, varna oss genom sin känslighet för stämningar och okända faror.

Vatten = representerar våran förmåga att uppleva många känslor, vårt sätt att förhålla oss till vattnet visar hur vi möter våra känslor.

- - -

Alltså, jag fattar inte mycket av det där, förutom att det är en himlans massa känslor. Hah.

Lets get drunk

Mamma och pappa var nyss här. Såg på Svensson, Svensson och käkade bullar. Pratade lite om DBTn. Jag gnällde på huvudvärk. Imorrn kommer de hit med en soffa åt mig. En rosa. Woho. Det skall bli skönt att kasta ut kinesjävelns, kisstinkande bajssoffa och rosa är alltid najs. Nu ska jag försöka läsa vidare och hoppas att Eddie tar sitt förnuft till fånga. Han brukade vara så underbar ju *snörvel*

Jag HATAR honom!



Visst, jag avslöjar för mycket nu, men jag är för helvete förtvivlad! Shit så jag tjöt förut. Såg inte vad jag läste. Jävla Eddie. Jävla killar. NI SUGER!

På tal om Bexx flatlöss



Verkligen hett.

Bexx har flatlöss


Hm



Det dumma är att jag börjar få ångest fan.

Det vackraste

Förutom min underbara Edward så är jag ju också väldigt kär i Mike Monroe :o Se på den här bilden. Jag tror aldrig jag sett nåt finare.


Grattis mr Monster

Just jävlar, Monstret blir gubbe idag =D Grattis!


Drömmarna då

Det var två drömmar. Den första sög, den andra var lite sådär småkul. Tar den första först då.

- - -

Den handlade om Syd. Igen. Jag är verkligen trött på det här. Hur som helst. Jag hade åkt till hans föräldrar i Askersund av nån anledning. Jag hade inte åkt dig själv, men jag vet inte vilka andra som var med. Jag satt och pratade med Syds brorsa Sam och malaysianen Simon som jobbar där. Vi pratade faktiskt om Syd och hur han varit mot mig och då plötsligt kom han in i rummet. Han brukade inte åka till Askersund och det förvånade mig att han gjorde det just när jag gjorde det och att Malin inte var med honom. Så var pappa med och han sa att Syd var intresserad av att bli tillsammans med mig igen och jag blev överlycklig. Sen skulle jag åka hem därifrån och då kom Lauren från Top Model in i bilden och hon och jag blev osams. Och där slutade drömmen. Hm.

- - -

Den andra drömmen var mest bara skum. Den började med att jag satt och pratade med monstret på msn och han hade slagit på sin webcam och visade upp massa gitarrer och sig själv. Så plötsligt hämtade han ett svärd och började skära sig själv i handleden och det blödde som fan och jag såg massa gammla ärr på hans handled och jag blev skräckslagen och sprang ifrån datorn.

Sen plötsligt var jag hemma hos honom tillsammans med Isabel, hennes make och några fler som jag inte vet vilka det var men de skulle föreställa mina vänner i drömmen. Han hade värsta tomten där en massa småungar sprang omkring och självfallet tjaffsade jag med dem. Vi satt ute och drack öl medan Monstret sprang omkring inomhus och sysslade med massa saker. Och så hämtade han sin mobil och spelade upp massa bra musik för mig som jag inte hört på flera år.
Så plötsligt skulle han gå iväg och hämta godis från nån lokal en bra bit bort och frågade om jag skulle med och Isabel var genast på hon med. Efter bara en liten stund började jag bråka med en morsa om nånting, men Monstret och Isabel brydde sig inte utan de bara fortsatte gå. Morsan var hemsk mot mig och efter ett tag kom det några högstadieungar och försvarade mig och vi började prata om idol.

Tids nog kom jag fram till lokalen och på vägen hem puttade Monstret in mig i ett taggtrådsstängsel. Aj typ. Hemma hos honom igen hade han två katter - en svart och en gulaktig - och dem dyrkade mig! (Katter brukar vanligtvis hata mig) och lämnade mig inte ensam en sekund. Så jag satt ensam utomhus med katterna och kelade med dem. Efter en stund gick jag inte och skulle ta något att dricka. Monstret tog fram en mugg åt mig från bestickslådan. Muggen var mjuk och på den satt en diskborste och stack upp i luften. Försökte öppna hans flaska med fun, men den hade nån konstig kork så jag nöjde mig med vatten.

Och där tog det slut. Shit så intressant. Hah!

Babbel bara

Efter massa drömmar inatt (kommer ett inlägg om det sen som speciellt monstret och isabel måste läsa) var jag bitter och förbannad när jag gick ut med hundarna. Såg dock Nallen och hans lilla söta flickvän Emma (som jag har addat på msn, och Bexx tycker att jag är störd för tydligen frågar man inte om folks msn bara sådär, men ändå) en bit bort. Gick och höll varann i handen och bar i en pizza eller nåt och såg så söta ut och för en gångs skull missunnade jag inte ett par lycka, jag var inte en bitter, avundsjuk, elak subba, utan kände mig glad för deras skull. Jag brukar ju alltid bli bitter av par som går omkring och är så jävla kära, men efter att ha läst i Emmas blogg och även snackat lite med henne på msn så tycker jag faktiskt att hon är värd det. Betyder detta att jag börjar bli en bättre människa? :o

- - -

På väg hem igen stannade människor sina cyklar och glodde på mina hundar. Då blev jag rasande. Började tänka tillbaka till tiden då jag var 16-18 år och folk alltid stannade och glodde på mig på stan och kommenterade hur jag såg ut - och jag brukade skrika skaffa en jävla teve förfan och glo på den istället! och det var precis vad jag ville skrika till dem där idag. Kiba blev rädd för deras cyklar och gnällde till, fällde ned svansen mellan benen som en andra penis och gömde sig bakom mig. Och de jävlarna skrattade! Han gnällde till igen och de började skratta ännu mer! Ja, för det är ju verkligen roligt att min ena hund är livrädd för människor och andra hundar. Skitkul. Underbart att jag kunde bidra till eran glädje *tar fram en k-pist typ*

- - -

Hemma bäddade jag sängen och satte mig sedan och läste vidare i den där Manhattan-boken och messade med Linda och började känna mig lite lugnare. Sen satte jag mig här och pratar vidare med Linda på msn och lyssnar på Sisters of Mercy igen och jag mår lite bättre, men jag orkar inte äta. Finns inte energi till det just nu, kanske senare. Skall försöka att bara läsa en massa idag och stärka mig själv.

Mortiis!

Tack vare Sims kom jag att tänka på Mortiis, som jag inte lyssnat på sedan jag var tillsammans med Rickard. Det är alltså mer än två år sedan jag senaste lyssnade på honom. Den här låten är en orgasm, ge den en chans vafan!


.

Ibland tror jag att alla hatar mig.

Ibland är nu. Så jag kanske inte borde vara inloggad på msn och snacka med folk som jag ändå bara tror stör sig på att jag skriver till dem. Kanske borde jag lägga mig i sängen, gömma mig under täcket och läsa om Edward.


Kanske borde jag dö.

[I'm so tired of being here
Suppressed by all my childish fears]

Edward FINNS!!!!

Aegzor säger:

Om någon tänker på en finns man

- - -

Så Eddie finns! Tamejfan! =D


Idioti igen

Fan. Nu känner jag mig sådär ensam igen. Ensamhetskänslan. Jag hatar det. Det är nästan det värsta. När det känns som att hela världen har gett upp om mig. När pappa var här med godis förut så sa han: "Vi ses på söndag!" innan han drog. Och jag tänkte, shit. Skall jag vara ensam ändå till söndag? Såhär extrem brukar jag inte vara! Jag brukar väl ändå kunna njuta av ensamheten? Eller inbillar jag mig bara? Kanske blir det värre av att jag lyssnar på Sisters of mercy som jag knappt lyssnat på sedan jag var tillsammans med kinesjäveln. Plågar jag mig själv med flit? Men jag älskar dem ju. Musiken är så jävla bra.

Förhållanden är till för idioter.

I was wrong

Lyssna på den här låten. Den är en orgasm fan.

Sisters of mercy - I was wrong


Hora

Kollar bilder på bdb och snackar tatueringar med monstret på msn. Har ångest. Ska sobrila mig snart. Monstret typ mobbade ut mig när jag skrev att det inte finns nåt finare än underarmar, men det är ju sant. Underarmar är underbart. Skulle aldrig kunna vara tillsammans med nån som har fula underarmar.

Ibland önskar jag att jag kunde spela gitarr.

Föruttnelse



Det är dimma ute. Höst. Blöta, gula löv på marken och alldeles tyst. En perfekt kväll för att börja med andra boken i Twilight-serien; New Moon.

Men jag kan inte. Den senaste timmen har jag känt mig så kvävande ensam, fastän det var vad jag ville. Eller... det som kändes bäst eftersom jag inte klarar av att träffa Linda när jag mår såhär.
Och jag går och funderar och börjar tro att det är hela Syd-grejen som finally hunnit ifatt mig. Det borde ju vara så. Inte fan skulle inte uppbrott gå så smidigt som det ändå gjorde mellan mig och Syd, right? Under de senaste veckorna har jag börjat drömma om honom på nätterna och det äcklar mig. Jag vill ju bara gå vidare.

Fast kanske det bara är längtan efter tvåsamhet och kärlek som får mig att tro att Syd har nånting med mitt nuvarande mående att göra. Jag hoppas det, för jag vill aldrig att den mannen skall ha något som helst inflytande över mig igen.

Skall se på Idol-utröstningen nu och sen lyssna på Sisters of Mercy och försöka läsa. Försöka göra detta till en fin höstkväll.

SATC

När jag glodde på SATC för några dagar sedan började jag muttra lite för mig själv (jag älskar SATC, kom ihåg det vad jag än skriver). Jag menar, världen är ju inte alls sådär som serien får den att framstå - en värld fylld av idioter.
Men så satte jag mig på toa och började bläddra lite i Eva Wistens bok Singel på Manhattan och kunde efter bara några rader konstatera att det visst är så, att SATC har rätt. För tydligen är det sådär äckliga som människor är i storstäder. Så nu vet ni - jag vill inte bo i Tokyo längre. Den drömmen är död.

Att bli en vampyr

Under veckan som gått har jag sovit mig igenom dagarna och varit vaken om kvällarna. Jag har mest spelat Sims, läst och skrivit. Så ikväll läste jag ut första boken i Twilight-serien och jag frågar mig själv: om jag träffade någon och blev kär, och det sedan visade sig att personen i fråga var en vampyr, skulle jag då själv vilja bli vampyr för att kunna vara med personen för alltid? Svaret är självklart ja, så länge det inte skulle vara till ondo för mina hundar. Jag skulle med glädje bli en vampyr för att få vara med Edward för alltid ;o ♥

Oh Edward, jag älskar dig

Svårt som fan att komma upp ur sängen idag. Lyckades först när mamma ringde vid halv tolv och började prata om DBT-mötet för anhöriga igår. Tog mig upp, ut med hundarna i ruffs hår och smink i halva fejjan (lite Courtney Love-stil sådär, med den skillnaden att Courtney är snygg medan jag bara är äcklig).
När jag kom hem igen ringde pappa och pratade även han om DBT-mötet. DBTn är verkligen bra för mina föräldrar. Hoppas det kommer vara lika bra för mig med.

Har massa sms att svara på. Nåt från Bexx som jag inte orkade svara på när jag låg halvdäckad i sängen. Tror att det var om nån kille. Ett sms från Linda som vill träffas och mitt dåliga samvete slår till igen, för jag vet verkligen inte om jag orkar. Det känns som att de enda jag orkar träffa när jag är såhär körd är mina föräldrar och Bexx. Kanske Frida. Inte Linda och Ollonet, för de är för friska. Det tredje messet är från Frida som bad om ursäkt för att hon inte hört av sig på ett tag, för att hon mått bajs. Men jag har ju inte heller orkat höra av mig. Fuck, jag orkar ju knappt ens svara på messen! Men jag ska. Snart...

Ska lägga mig i sängen och läsa vidare om Edward. Han är så underbar.


Jag är så kär!

Bexx kom hit idag efter skolan. Jag pluggade åt henne (ha!) och gjorde mat (slav?). Hämtade ut de resterande delarna i vampyrserien så nu skall jag strax lägga mig i sängen för att fortsätta läsa om min älskade Edward. Åh, så hemskt att bli kär i en karaktär i en bok :P

Uh

Just nu mår jag nästan okej. Jag hoppas det håller i sig tills imorgon.

Det är så jävla svårt!

Allt går supersakta för mig. Jag gör en sak, och efter fem minuter börjar ångesten komma krypande och jag försöker göra nånting annat. Om och om igen. Har inte ens lyckats börja läsa i vampyrboken som jag älskar så mycket. Sitter mest och väntar på att det skall bli kväll så pappa kommer hit med choklad. Då kan jag fokusera på ätandet en stund.

Jag har inte skurit mig på ett bra tag nu och det skulle vara imponerande om det inte vore för att uppehållet beror på sån extrem nedstämdhet. Jag har liksom inte ens energi att skära sönder mig själv. Jag orkar inte ens fixa kaffe så jag har varit kaffe-fri i över en vecka nu.

Och inte mår jag bättre av att ständigt drömma om Syd numera. Nästan varenda natt och jag förstår inte varför. Det gick ju så bra ett tag. Om jag bara kunde få lite mer energi... jag försöker ju verkligen! Jag gör det! Det är inte så att jag bara ligger i sängen och väntar på att dö. Jag kämpar för att må bättre, men det går inte särskilt bra.

Ska försöka bada. Se om jag lyckas ta på mig kläder efter det eller om jag kommer fastna i min jävla morgonrock. Allt är så jävla kämpigt och svårt just nu. Jag hatar det.

Funderingar om liv och död

Jag tänker på underbara Madde. Jag läste hennes blogg medan hon fortfarande levde. Visst hade hon en hel del besökare och folk som kommenterade, men sedan hon dött har hon verkligen blivit känd inom bloggvärlden. Massa besökare, massa kommentarer och massa människor som skriver om henne i sin blogg. Detta bevisar vad jag alltid har sagt: när vi dör älskar alla oss. Vi människor är helt enkelt mycket mer värda döda än levande, mycket mer intressanta.

Jag tänker vidare. Vi säger att X bloggar och har gjort så i antalet år. X är psykiskt sjuk och har bland annat diagnosen schizofreni. Varje dag besöker cirka 40 läsare X blogg och några få kommenterar det X skriver. Så en dag orkar inte X kämpa mer så X begår självmord. Vad händer då? Kommer X få massa besökare som skriver sorgsna kommentarer, och få uppmärksamhet från både stora och små bloggare?
Om nån vän till X skulle starta en insamling till psykiska sjukdomar - skulle den få massa pengar då?
Eller skulle psyk och X gömmas undan i ett litet dammigt hörn, precis som nu? Skulle psyk - och X och alla andra psykfall inkluderat - fortsätta vara Sveriges skamvrå?

RSS 2.0
Test