mana.monroe

Jag glömde ge Bexx bibblanboken så hon kunde lämna in den åt mig. Helvete. Nu får jag sådär ont i magen igen. Och det känns som att det räcker nu. Jag vill fan bara ta det lungt och koppla av.

Den här overklighetskänslan vägrar ge med sig. Jag vet inte riktigt vad jag skall göra för att bli av med den och den underliggande ångesten. Jaja. Skall läsa lite bloggar nu och sen tror jag faktiskt jag skall sova lite. Min kropp och min själ är tröttare än tröttast.

Hej - jag är dagens största idiot. Eller gårdagens snarare. Kan lika gärna vara veckan idiot då. Varför? För att jag tog en öl igår kväll. Helt okej. Men jag tyckte att den tog slut så fort så jag tog en till. Och en till. Och en till. Och så vidare. Helt plötsligt kunde jag inte gå rakt när jag skulle på toa och gjorde mer eller mindre dumma saker.
Fast jag försöker intala mig själv att det är okej. Vi gör alla dumma saker ibland, så ge fan i att ha ångest Mana. För det är bara dumt att slösa Sobril på nånting sånthär. Lyssnar på Manson och tänker att det faktiskt är okej att vara såhär. Göra dumma saker. Skilja sig från mängden. Shit, när blev jag såhär klarttänkt? Haha.

Mamma och pappa har precis dragit. Jag kommer inte träffa dem igen förrän om en dryg månad. Lugn Mana, lugn. Du klarar det här. Jag känner hur paniken ligger här under ytan och jag vet att det känns värre för att det är fredag. Fastän jag ser fram emot att vara själv, dricka öl och läsa, så känns det svår och jag är verkligen rädd. Rädd för att hamna på badrumsgolvet igen med rakblad och skit.

Var nyss ute med hundarna. Det var så kyligt och skönt utomhus. Mörkt. Tyst. Bara jag och ett par tonårsgrabbar ute. De släpade på en madrass och rökte cigg. Jag lät Kiba springa lös en stund, han har blivit så duktig. Höll sig alldeles vid mig och Kami hela tiden. Blir så stolt över honom.

Sitter nu och lyssnar på Nin och snackar med Ollonet. Han tycker att jag är skum som tycker att armar är det sexigaste som finns (efter intelligens). Men snygga armar är speciella. Mikes armar får mig att rysa av välbehag.

Sometimes I think I'm happy here
Sometimes can I still pretend

Nyss hemkommen. Sitter här med en öl och väntar på att klockan skall bli tio då det är dags att ta ut hundarna.

Först kändes det jobbigt att komma hem till ensamheten, men det känns okej nu. Jag har ju mina öl. Hah!

Är hemma hos mamma och pappa. Vi har precis ätit och jag märker att jag mest sitter i mina egna tankar, men ingen märker nånting. Dags att öppna paket nu. Jag har önskat mig pengar så jag kan köpa böcker.

Jag kallsvettas. Och är riktigt nervös. Nej, där ljög jag. Men jag har en känsla av att det kommer gå ganska dåligt idag. En ångest-Mana som skall anstränga sig när folk säger dumma saker. Fyfan.

Imorrn skall jag hem till mamma och pappa. Det blir mat och skit för att fira mig och brorsan, båda fyller i augusti. Det är ett bra tag kvar tills vi fyller men mamma och pappa drar till Spanien om en vecka och är inte hemma när vi fykker år så firandet blir imorgon. Farmor, farfar och mormor kommer.

Jag undrar hur jag skall överleva. Helst skulle jag bara strunta i att åka dit och stanna hemma i mitt träsk och lukta svett. Men jag kan inte. Får inte.

But right now life feels pretty meanless

Jag känner mig ensam. Men det är okej, jag antar att jag måste vänja mig. Pappa kommer hit med pizza åt mig sen. Så jag skall käka pizza och dricka öl och läsa och sen se på filmen om Nalle Puh som jag fick igår. Jag klarar det här. Jag klarar ju allt. Hm. Och så har jag ju Brody <3

En natt fylld med drömma om kärlek. Först en kärlek mellan mig och en japansk kvinna som på sin tillbakaväg till Japan störtade med sitt plan. Sen en dröm med en vacker rakad man som dyrkade mig lika mycket som jag dyrkade honon, men som dessvärre var seriemördare. Jag har en känsla av att det var mer kärleksdrömmar under natten, men det var dessa två som etsade sig fast.

Om det inte vore för Linda-böckerna vet jag inte riktigt hur jag skulle överleva dagen. Skall snart ta ett bad och läsa i El Camino - en inre resa av Shirley MacLaine. Den är förbannat intressant.

Det är mos i min hjärna.

Vid halv elva ringde mamma och jag trodde nånting hade hänt. Mina föräldrar är såna som går och lägger sig klockan nio om kvällarna så jag blev skräckslagen när mobilen körde igång.
Men det var inget som hänt. Däremot hade hon och pappa legat och talat om mig och pappa sagt att hon borde ringa upp mig. Alla är så jäkla oroliga och mina föräldrar vet inte ens hur illa det verkligen är med mig just nu. Jag får typ ångest av deras oro samtidigt som det får mig att orka kämpa mer.

Efter att Linda läst i min psykblogg fick jag kämpa länge med att övertyga henne om att hon inte behöver flytta in här ett tag. Det är så läskigt att hon bryr sig så mycket. Underbart, men läskigt.


Det åskar. På avstånd. Jag är så jävla rädd för åska men när my mind is fucked up like this... så känner jag inte den rädslan längre. Förlåt att jag töntade mig med engelska mitt i alltihop. Jag hatar ju själv när folk gör så, men jag kände att jag var tvungen... Det blev bättre så.

Men nu skall jag fan sova.