Så jävla fin!
'
fyfan vad jag har tur som har henne i mitt liv <3
fan ta er alla
MORR!
Fan ta dig
SÅ SLUTA SNACKA MASSA JÄVLA SKIT NU BEXX! du säger själv att du är en lögnare och det är väl dags att jag börjar tro på det, eller?
fanfanfanfanfan
En förklaring
YEAH! :D
Nothing new
Min mamma var här inatt och tog hand om mig. Pappa ringde upp Bexx mamma och undrade vad sjutton hon (Bexx mamma) höll på med. Hon försvarade sig med att hennes dotter satt och grät. Han svarade med att hans satt och skar sig. Ni ser, han visste att jag gjorde det fastän jag inte sagt det. Så lätt är jag att klura ut och ändå fattar Bexx inte alls. Eller så är det helt enkelt så att hon inte bryr sig alls. Just nu orkar jag inte fundera på vilket.
Mamma har tagit ledigt i eftermiddag. Vi och pappa och kanske - förhoppningsvis - min brorsa, och såklart hundarna, skall åka iväg och fika på det där stället på landet igen. Och efteråt skall vi låta hundarna springa av sig. Det är precis vad jag behöver.
Fyfan
aldrig
mjfldpsmfl
Blood
Blood
Hon skall bort
Ouch
Shit. Jag trodde aldrig att Bexx kunde vara så jävla elak. Men det kunde hon tydligen. Och jag borde inte vara förvånad. Förut sa hon att hon skulle göra vad som helst för mig men det var ju ingenting annat än rent jävla skitsnack. Shit alltså... Jag kan inte riktigt fatta att hon verkligen skrev sådär för hon visar verkligen hur lite jag faktiskt betyder. Och här har jag kämpat på som fan för henne. Fast det är ju inget ovanligt. Jag kämpar alltid för andra som lämnar mig tillslut. Ni människor äcklar mig.
The blade of my knife
Om jag skriver i dagboken vågar jag skriva sånt som jag inte vågar skriva i bloggen. Saker som jag får för mig att folk inte kommer ta på allvar - för varför skulle de göra det?
Därför skriver jag här nu och får sedan se om jag kommer våga klista in det i bloggen eller ej.
Jag sitter med en öl nu. Det är onsdag. Jag har tagit Sobril. Så döm mig, gör det bara. Varför inte? Jag gör det ju ändå själv så varför skulle inte ni andra få göra det?
Jag var precis ute med hundarna och hela promenaden var ett litet helvete. Det började redan när vi kom ut från trapphuset och hundarna började morra på ett par som gick förbi. Gubbjäveln glodde som bara fan och jag kände för att kasta en kniv mot hans hjärta. Allt för att få bort de förbannade blickarna.
På hemvägen kom ett annat par och de med en hund och Kiba och Kami började skälla och morra. De är alltid som mest aggressiva när jag har ångest. Hela vägen att jag gått och kämpat emot mina tankar om att allt bara är värdelöst och det där "mötet" slog sönder det lilla försvar jag fortfarande hade kvar. Varför? Kärringjäveln började skratta när mina hundar morrade och skällde. Sa att det var söta hundar. Hon om någon borde fatta att aggressivitet är ett såkallat problembeteende vissa hundar har och att det knappast är nånting att skratta åt.
När de gått iväg kom tårarna och tankarna överöste mig med ännu mera ångest. Jag började tänka på Bexx och att hon förut, när jag hade ångest och pratade med henne på msn, frågade om jag inte hade nån annan jag kunde prata med. Jag ville veta varför och hon sa att det var för att jag skulle få hjälp. Det var verkligen en kniv i hjärtat. Inte ens Bexx finns egentligen där för mig och den insikten gör obeskrivligt ont. Jag bar gråter och är rädd. Vill skriva brev, kan inte. Vill läsa, kan inte. Vill spela sims, kan inte. Vill sova, kan inte.
Jag känner mig så jävla ensam.
Doesn't matter what you think
You can't stop us
Allting hänger samman
Jag tror aldrig jag lärt mig så mycket av en bok som jag gör av Shirley MacLaines "El Camino - en inre resa." Jag har inte speciellt mycket kvar av boken, men tar en paus I läsandet pga huvudvärk. Det var boken som fick mig att tidigare idag slå mig ned på balkongen och meditera och den öppnar ständigt upp för nya tankar inom mig.
När pappa kom hit med mat förut, hade han med sig en bok från bibblan som DBTn rekommenderar och som jag stått I kö för att få låna ganska länge. Jag trodde att det var en bok om borderline och fick lite av en chock när jag läste bokens titel - "Vart du än går är du där" - och fick se att det är en meditationshandbok. Allting hänger verkligen samman.
Meditation
Men killarna då?
När jag var på ett av de två DBT-mötena berättade kvinnan som höll i mötet att dem inte har en enda kille på DBTn här i Örebro.
"Varför då?" undrade min mamma. "Är det bara tjejer som har borderline?"
Nej, så är det ju inte. Däremot dras killarna oftare till våld medan tjejerna mera agerar ut sin ångest mot sig själva istället. Vilket leder till dagens sanning: tjejerna hamnar på DBT, killarna i fängelse.
Det är så jävla tragiskt och jag går inte med på att det skall vara så. Och nu när jag läser i Sofia Åkermans blogg om "självskadade kvinnor" känner jag båda glädje och sorgsenhet. Glädje för att hon faktiskt kämpar för oss med dessa problem, sorgsenhet för att de av oss med kukar helt plötsligt inte finns längre. Även om det är en väldigt liten del av självskadarna som är killar så är det fan inte okej att de glöms bort! Det ökar ju bara på ångesten ännu mer!
I'd rather be dead
Igår kväll - vid elva - såg jag att P varit inne på min bdb. Det körde till sig i min skalle rejält efter det. Jag blev nästan panisk och skrev till Bexx, men hon bara ignorerade det jag skrev genom att svara med sina förbannade låttexter. Efter att hon gjort det tre gånger, fastän jag bett henne sluta, blockade jag henne. Och försökte få Ketchup och Ollonet att lugna ned mig.
(Ni tycker säkert att jag är riktigt jävla dum i huvudet, men då fattar ni inte. Jag var förut så... upphakad vid P. Fastän han så uppenbart ignorerade mig så kunde jag inte sluta försöka få honom att svara mig eftersom jag inte fattade varför han behandlade mig så som han gjorde. Men nu har jag äntligen kommit förbi det där, och då går den jäveln in på min bdb! )
Jag började analysera situationen som jag alltid gör, men visste att det bara skulle leda till ondo. Så jag tog Bort Bexx blockering och ignorerade när hon frågade mig vad P heter på bdbn och pratade en stund till med K och O och drog sedan iväg för att läsa. Och tillslut sova.
Jag får inte haka upp mig på det här. P finns inte. P doesn't exist.
Merry go round
En bra sak med exfanet
*sväljer sobril*
Skall ut en sväng med hundarna och sen blir det nog en kort tupplur. Jag är så jävla trött.
Uh
I'm not okay
Om det inte vore för Linda-böckerna vet jag inte riktigt hur jag skulle överleva dagen. Skall snart ta ett bad och läsa i El Camino - en inre resa av Shirley MacLaine. Den är förbannat intressant.
Mosskalle
Vid halv elva ringde mamma och jag trodde nånting hade hänt. Mina föräldrar är såna som går och lägger sig klockan nio om kvällarna så jag blev skräckslagen när mobilen körde igång.
Men det var inget som hänt. Däremot hade hon och pappa legat och talat om mig och pappa sagt att hon borde ringa upp mig. Alla är så jäkla oroliga och mina föräldrar vet inte ens hur illa det verkligen är med mig just nu. Jag får typ ångest av deras oro samtidigt som det får mig att orka kämpa mer.
Efter att Linda läst i min psykblogg fick jag kämpa länge med att övertyga henne om att hon inte behöver flytta in här ett tag. Det är så läskigt att hon bryr sig så mycket. Underbart, men läskigt.
Det åskar. På avstånd. Jag är så jävla rädd för åska men när my mind is fucked up like this... så känner jag inte den rädslan längre. Förlåt att jag töntade mig med engelska mitt i alltihop. Jag hatar ju själv när folk gör så, men jag kände att jag var tvungen... Det blev bättre så.
Men nu skall jag fan sova.
Morr
Psykbloggen
Jag vet inte.
Rastlös
En bra början
Kami låg länge och nosade på breven. Heathers började han slicka på nästan genast medan han länge, länge nosade på koreanens och hade en min som gjorde att han såg ut att fundera. Haha, han är så söt!
Efter brevläsningen pallade jag mig ut med hundarna och där, mina söta läsare, såg jag mr Right. En såndär vackert charmig pojkkillekarl med blont rufsigt hår, heta armar och tatueringar. Han klippte gräset och jag föll lite halvt sisådär ;D Det är bra med sommar för det finns så många fina som jobbar här utanför då.
Nu har jag städat balkongen sedan kool and the gang var här (fast det är ju jag som är den koole iof) och skall ta en dusch medan kaffet bryggs och sedan slå mig ned i solstolen där ute (i skuggan) och läsa Baninda-böckerna :) Det känns bra.
Bels-ungen sover fortfarande. Hon satt uppe sent i natt och snackade med nån på msn.
Heil Mana!
The deepest cut
its the deepest cut you feel
its the thing in you that feeds
the animal in me
its the darker side of lust
its the other side of us
its the thing in you that feeds
the animal in me
the animal in me
mötley-text
It feels like thunder
Jag snodde datorn från Belse. Hon sitter i soffan nu och spelar på mobilen. Jag sitter här. Lyssnar på Mötley och glor på bilder. Det känns så skönt att ha någon här en vardagskväll. Jag kan inte riktigt beskriva hur det känns, förutom att det känns bra. Annars trycker ångesten på. Jag vet att jag behöver skriva av mig om det där men jag pallar inte just nu. Det går fan inte. Istället skall jag låta Bels ta datorn igen och sätta mig själv i soffan och läsa. Baninda hade med sig massa böcker åt mig igår, så nu har jag lite mer att läsa :)
// Ångesthoran
Kvällsmys
Jag tvingade Bels att peela och ansiksmaska sig. Det var fan på tiden ;P
Hon är till och med söt med skit i fejjan <3
Är jag inte otroligt het? *fnys*
Presentdags
Skall ta och läsa nu tror jag och när Bels kommer upp skall vi gå en sväng med hundarna. Vid halv tolv börjar den där paranormal-serien på teve som vi tänker bänka oss framför.
Pussel och hångel, era äckel
♥
Hell yeah!
Just tell me the truth
Jag trodde faktiskt inte att jag brydde mig så mycket ändå, nu idag. Men så när Bels gick in i badrummet och jag blev själv, då började tankarna mala. Men det är bäst såhär. Det vet jag ju. Det är bara dumt att förstöra sånt som är bra. Bara dumt.
Darling, there's no sense in running
You know I will find you
Everything is perfect now
We can live forever
You can't abandon me
You belong to me
Breathe in and take my life in you
No longer myself only you
There's no escaping me, my love
Surrender
And I breathe
När jag lyssnade på Evanescence tidigt imorse dansade jag sakta omkring i min egna värld. Jag vet inte ens om de andra märkte att jag fanns i rummet. Sen lade jag mig ned i solstolen som just nu står i vardagsrummet och försvann i texterna som kändes så klockrena just då. Som att de var skrivna just för mig.
Jag tycker att bilden på mitt öga skriker ångest, ändå gillar jag den. Skall rita av den och se om det blir något bra av det. Som om det var väsentligt överhuvudtaget.
En naken Belse
Bels kom alldeles nyss utrusande ur badrummet - alldeles naken. HAHAHA! Så kul har jag inte haft på länge.
We're the white trash circus
Gårdagen var trevlig. Ollonet kom försent som alltid - om än bara två, tre minuter sent denna gång. Men ändå :P Vi satt mest på balkongen och snackade massa skit. Jag kan inte påstå att jag var direkt närvarande, men det funkade. Ollonet och Linda var kvar till ungefär sex på morgonen och under de sista timmarna dansade jag omkring för mig själv till Peaches, Mötley Crüe och sånt och satte sen på massa Evanescence och försvann in i mig själv igen. Satt i badkaret att tag och skar några få, få snitt. Jag vet inte om jag riktigt är mig själv just nu.
En trevlig sak som hände igår var att Kimmo ringde och pratade med mig :D Och vi har bestämt att han skall komma hit helgen den 15-17 augusti så han kan vara med och fira min födelsedag som jag skall fira den 16e. Det ser jag fram emot även om jag är lite smått rädd också. Ni vet, idoiot-Manan.
Bels var sitt vanliga söta jag
Kanske inte våra snyggaste jag kanske, haha
Baninda var jättefin i kjol och sandaler :D <3
Welcome to the machine
Ollonet posade i köket
På natten började Bels och Ollie leka med mina solbrillor och även läsbrillsen.
Ollonet i mina läsbrills - och läppstift. Senare under natten försvann han in i badrummet och sminkade sig med mitt röda läppstift, kajal och mascara. Frivilligt! Han kan chocka den mannen.
Damn she's hot
♥
Idag skall jag
- Tvätta hundarna √
- Borsta hundarnas tänder √
- Vattna blommor √
- Bädda sängfan √
Ondskans axelmakter
Skall ta med mig en stor kaffe in i badrummet och fortsätta läsa i Hälsningar från ondskans axelmakter som är riktigt, riktigt intressant. Sen blir det rostade mackor och mer läsning på balkongen. Kan bli fint.
Jack off Jill
I'm not afraid of standing still
I'm just afraid of being bored
I'm not afraid of speaking my mind
I'm just afraid of being ignored
I'm not afraid of feeling
and I'm not afraid of trying
I'm just afraid of losing
And I am afraid of dying
Without you yes I do and I hope that you do too
Without you yes I do
Without you yes I do and I hope that you do too
Without you yes I...
I'm not afraid of being sick
I'm more afraid of being well
I'm not afraid
Put the gun in my hand
I'm just afraid it will hurt like (hurt like) hell
I'm not afraid of screaming
and I'm not afraid of crying
I'm just afraid of forgetting
And I am afraid of dying
Without you yes I do and I hope that you do too
Without you yes I do
Without you yes I do and I hope that you do too
Without you yes I...
Fear of
Fear of
Fear of
Fear of
I'm not afraid of looking ugly
I couldn't care what they say
I'm not afraid of happy endings
I'm just afraid my life won't work that way
I'm not afraid of forgiveness
I absolve you everything
I'm not afraid of lying...
But I am afraid of dying
Without you yes I do and I hope that you do too
Without you yes I do
Without you all I do is sit and think about you
Without you yes I...
Nyvaken
I woke up, this morning
I woke up dead today
I've aged a thousand years
or more
Tjutfanskap
Det värker så i bröstet. Blir alldeles matt. Och jag inbillar mig saker. Hela jävla tiden. Olle säger att det är skitsnackar-dagen idag för att jag inbillade mig så jävla mycket saker.
Jag är trygg när jag skär. Vill sätta mig i sängen och skära. Men det får jag inte för då kommer jag kleta ned lakanden och det blir fult och äckligt och hundarna slickar i sig och alla föraktar mig. Men jag vill känna mig trygg...
Känner mig som ett litet, litet barn just nu som bara behöver mammas/pappas trygga famn.
Fick sms av Ollonet nu.
Jag trodde att Linda hånade mig på msn alldeles nyss och skrev det till Bels:
Mana - KILLPATRIC.BLOGG.SE säger:
fan. jag börjar tjuta för att linda inte tog mig på allvar.
- Leesixx | You better use it before you lose it säger:
när tog hon dig inte på allvar?
Mana - KILLPATRIC.BLOGG.SE säger:
nu. eller. eh. alltså... fan. jag vet itne vad det är med mig.
- Leesixx | You better use it before you lose it säger:
vad sa du då?
Mana - KILLPATRIC.BLOGG.SE säger:
eh. jag skickade den här bakgrunden. hah. alltså... ignporera mig. jag är inget annat än en dum idiot egentligen.
- Leesixx | You better use it before you lose it säger:
du är inte alls en dum idiot.
Mana - KILLPATRIC.BLOGG.SE säger:
jo faktiskt
- Leesixx | You better use it before you lose it säger:
nej.
Mana - KILLPATRIC.BLOGG.SE säger:
vad fan är det som händer med mig?Men så fick jag veta att det inte alls var så. Att det bara är jag som faktiskt är dum i huvudet.
Linda säger:
*drar efter andan*
Linda säger:
GUD vad vacker Mana
Linda säger:
Den behåller vi <3
Mana - KILLPATRIC.BLOGG.SE säger:
bitch
Linda säger:
Dårå?
Mana - KILLPATRIC.BLOGG.SE säger:
eeh
Linda säger:
för att jag lånar din bakgrund?
Mana - KILLPATRIC.BLOGG.SE säger:
nej, för att du drog efter andan på skämt.
Linda säger:
det gjorde jag faktiskt på riktigt, men det är lite svårt att uttrycka det på
Linda säger:
Så otroligt vackert
Mana - KILLPATRIC.BLOGG.SE säger:
fanajg började tjuta ju
Linda säger:
men älskade. för att jag drog efter andan?
Mana - KILLPATRIC.BLOGG.SE säger:
ja
Linda säger:
jag kan andas helt normalt nu igen. blev bara överväldigad av den vackra synen
Linda säger:
du är helt jävla underbar
Mana - KILLPATRIC.BLOGG.SE säger:
jag är körd linda
Linda säger:
jag vet. men du är underbar ändå.
Linda säger:
det fixar sig.
Mana - KILLPATRIC.BLOGG.SE säger:
ioten alls
Linda säger:
det gör det.
Mana - KILLPATRIC.BLOGG.SE säger:
gud
Linda säger:
älskar dig
Vem är jag?
bels säger;
en dryg brud med bra humor som inte ser hur söt hon faktiskt är
men seriöst grabbar,
vem fan är jag?
Ångesthoran
Men sängen lockar. Jag bäddade rent förut. Med ljusa lakan dumt nog. De kommer bara blodas ned. Ibland är självföraktet så stort att det inte finns plats för nånting mer.
Det där föraktet igen
Jag föraktar mig själv som mest när hundarna slickar i sig av mitt blod. Satte mig i badkaret. Skar sakta. Benet. Insåg att jag inte skulle palla med att bada. Läsa. Så jag gick upp igen och insåg efter ett tag att jag blodat ned golven och mitt jävla överkast. Det som är nytvättat. Kom in i badrummet igen och såg att även min nytvättade - vita - morgonrock var nedblodad. Jag är så jävla klantig. Så jävla äcklig.
Konstiga människor
Hamnade på en blogg där bloggerskan sade sig vara rädd för konstiga människor. Jag frågar mig då; vad är konstiga människor? Bestämmer hon det? Eller är det nån anna som gör det? Ebba von Sydow kanske? Eller nån annan modediktator (ouch!).
En annan bloggare har sönderbantade chihuahua-tikar och får mig att må illa. Fyfan vad många modenördar det är idag som har chihuahuor och inte verkar veta särskilt mycket om hur man tar hand om hundar. För ni vet, chihuahuor är också hundar även om många av er verkar glömma det.
Men vad bra då Fredrik!
Och om ni inte fattade det där så var jag jävligt ironisk. Så trött på alla genrekåta idioter där ute i landet. Mötley är rock helt enkelt. Det räcker gott så.
I recensionen dissar Strage förresten Vince röst och påstår att den sabbar skivan. Är han seriös eller? Mötley utan Vince är helt enkelt inte Mötley. De prövade ju själva för en jävla massa år sedan och det funkade helt enkelt inte. Gah, jag blir så irriterad ibland.
Åh, vad jag mår bra!
<3
Idioti
P.S. Vince är fan nästan ful på den här bilden :P Det är han som står först från vänster för er som inte vet. Sen Belses poser Nikki - som är en av de smartaste människorna i världen - , lille Mick Mars och sist Tommy Lee (vafan är han tillbaks hos Pamela för? Shit så stört!)
Punken lever trots allt
Planer
Idag skall jag:
- Dammsuga lägenheten√
- Skura golven√
- Vattna alla blommor √
- Plocka undan√
Hey Mirandra!
Fast jag hoppas såklart att det går väl, inget annat sagt.
Men fan, Jag vill inte bli en såndär bitter fan som inte tror på kärlek. Är det sån jag kommer bli? Uh, äckligt Mana.
Solen skiner verkligen
Ute på promenaden mötte jag en mamma med ett litet barn. Hon kom fram till mig och bad om vägen till barnpoolen och jag blev inte ett dugg panisk. Jag tror inte ens att jag krånglade till vägbeskrivningen som jag alltid annars brukar göra. Hon tycktes så besvärad. Som att hon inte alls ville vara där och ta hand om sitt barn egentligen. Det är så tragiskt när det är så. Alla dessa unga mammor som bara ser sina barn som ett besvär. Använd kondom, vafan! De där barnen kommer ju inte må särskilt bra när de växer upp och inser hur oönskade de var.
Well. Jag mår ganska bra idag. Jag känner mig liksom... positiv och imorse var första morgonen på länge jag inte ville svälja ned mina tabletter och slippa det här. Även om glädjen och ron bara är för en stund så vet jag att jag är på väg åt rätt håll. Fyfan vad skönt!
Lättnad
What's right for you aint right for everyone
hey, hey, hey
Skall göra till en ny vana att varje kväll, efter sista promenaden med hundarna, dricka en kopp te. Just nu det finfina teet Eva sände till mig. Jag vill så gärna skicka någonting glädjande tillbaka till henne, men jag vet inte vad. Dessutom fyller Leticias snart år och jag har ingen aning om vad jag skall köpa till henne.
Fikat med mamma och pappa var precis vad jag behövde för jag fick energi att faktiskt göra saker när jag kom hem igen. Städade lite och skrev sedan ett brev till Dalila i Italien och början på ett brev till Earl. Och en halvtimma innan jag gick ut med hundarna började jag läsa i Doris Lessings bok "Ben ute i världen." Jag måste ta det lungt, inte stressa. Känner mig så stressad med läsandet sen Linda kom in i mitt liv och får mig att känna mig som en icke-bokmal för att hon läser så jävla mycket. När jag sa att jag läser mycket mindre i år än vad jag brukade göra så gissade hon på tio böcker i veckan. Tio böcker i veckan är ju massor! Hon läser skitsnabbt och jag är som jag alltid varit, jag jämför mig med andra och eftersom jag inte ens läser i närheten av så snabbt som hon - och med andra ord lika mycket - så känner jag mig värdelös. "Men det är ju faktiskt inte mängden man läser som spelar roll" sa underbara Katta till mig och jag vet ju att det är sant. Men ändå känns det så piss. Precis som om jag ser någon som skurit sig mer än mig känner jag mig värdelös för det - för att jag är för dålig för att skära lika mycket.
Gud, min hjärna är verkligen fucked up.
Okej
Sludder
Skall med mamma och pappa någonstans och fika. Fattar inte hur jag porkar egentligen men stannar jag hemma själv kommer jag bara hamna i badkaret med ett nyt rakblad. Det värsta är att jag verkligen försöker kämpa... Men fan, jag klarar inte ens av att läsa. Då är det illa. som fan.
jävla idioter
76,7% svarar ja.
jag blir rasande. är det nåt som borde förbjudas så är det ägare. vet man inte vad man snackar om bprde man fan bara hålla käften.
En sak
Mana
Ni är så fina <3
Och ni vet att jag inte förtjänar er.
Nothing's turning out the way I've planned
Jag tänker
om jag inte orkar mer. Vad händer då?
Hur ger man upp utan att dö? För jag vill inte dö, men jag är trött på att kämpa i motvind.
Jag vill skrika ut hur jag känner. Och jag skriver. Skriver i min blogg så att folk kan läsa. Men är det egentligen någon alls som förstår hur illa däran jag är? Om det var någon annan än jag som mådde såhär. Och jag kunde se in i personens hjärna och tankar... om jag brydde mig om den personen skulle jag inte lämna en ensam en sekund.
Jag är äcklig.
Helveteshora
Lite nyheter
Lekande hundar
Jag var nyss ute med hundarna. Helt slut i kropp och själ och värmen gjorde mig knappast piggare. Så hundarna gick inte direkt fot och de slet och kämpade för att få komma först. Jag skall inte slå ned på mig själv för mycket för det. Jag är inne i en väldigt jobbig period och det är ett under att jag ens går upp ur sängen. Det får helt enkelt ta den tid det tar.
När vi kom till bäcken lät jag hundarna svalka av sig i vattnet. Kami fick jag knuffa i medan Kiba skuttade omkring, lika lycklig som alltid när han får bara utomhus. Möttes av leenden från alla håll och det känns verkligen bra när omgivningen är sådär trevlig. Det är precis vad jag behöver i det mentala tillstånd jag är i just nu.
Efter en stunds lekande mötte jag en karl. Han såg ned på hundarna och sedan upp på mig. Mötte min blick och log. Jag blev den där blyga lilla flickan igen och log försiktigt tillbaka. Han var så snygg. Påminde en hel del om Ninas heta karl och det är lite lustigt, för häromdagen skrev jag till henne att jag också ville ha en het karl som hon har. Haha, kanske var det min chans? ;)
Jag tycker så mycket om Belse <3
En fantastisk bok
medium som arbetar som hårfrisör och har en helvetisk barndom med sig i sitt bagage. Boken handlar främst om hans så kallade gåva men tar även upp barndomen och olyckan han var med om som fick gåvan att visa sig för första gången. Det är en mycket intressant bok och Benny ger tips på meditationer där man tar kontakt med sin andlige guide och även bra tips på hur man lever livet till fullo. Kort sagt är det en fantastisk bok som jag kommer pracka på mina nära och kära. Först ut blir Bels ;P
You're all I need
Faced away from your heart
Those last few nights
It turned and sliced you apart
This love that I tell
Now feels lonely as hell
From this padded prison cell
So many times I said
Youd only be mine
I gave my blood and my tears
And loved you cyanide
When you took my lips
I took your breath
Sometimes loves better off dead
Youre all I need, make you only mine
I love you so I set you free
I had to take your life
Youre all I need, youre all I need
And I loved you but you didnt love me
Laid out cold
Now were both alone
But killing you helped me keep you home
I guess it was bad
Cause love can be sad
But we finally make the news
Tied up smiling
I thought you were happy
Never opened your eyes
I thought you were napping
I got so much to learn
About love in this world
But we finally made the news
Youre all I need, make you only mine
I loved you so, so I put you to sleep.
- mötley crüe
En sån brud
Frukost
Självförakt
En karl i 30-årsålderna kom ut ur det stora comhem-huset här alldeles vid mig och satte sig på sin cykel (fast kollar jag på bilden så ser jag att huset egentligen inte är särskilt likt. Det är fan inte ens samma färg). Och med en rejäl smäll for han i backen.
Hela tiden ville jag dit, se efter hur det gick, men jag kan inte. Jag kan bara inte! Och jag föraktar mig själv så jävla mycket för det. Men det är min psykskit som gör att jag inte kan och jag undrar; alla de andra jävla människorna som var där, är dem också psykfall? Varför i helvete var det inte en endaste person som gick fram och kollade hur han hade det? Kärringarna bakom mig kommenterade vad som hände, men ingen endaste person... gick fram.
Och jag hatar mig själv.
Ett litet steg
I min dagbok skrev jag såhär om varför jag reagerade som jag gjorde igår:
Linda har ett helvete just nu och det var när hon berättade om hur hennes dag varit som jag kände hur äcklet* växte inom mig. Frida loggade in på msn och skrev hej och jag skrev hej tillbaka. Hon frågade hur jag mådde. Skit svarade jag och frågade hur hon mådde och fick samma svar tillbaks, och utan att jag frågade något mer började hon ösa ur sig av sin ångest. Jag hade alltså två ångestfyllda personer som skrev till mig om sin skit samtidigt, plus att jag hade min egen ångest att ta itu med. Är det konstigt att jag fick nog?
* Det var absolut inget äckel för Linda utan ett äckel för all ångest som bara smälldes över mig i en jävla kraft.
Senare (eller om det var tidigare? jag minns inte riktigt) skrev jag detta:
Jag kollade min blogg, vilka som kommenterat. Jag tycker det visar ganska väl vilka som faktiskt bryr sig.
Linda skrev: "Mana älskade. Vi finns här, alltid. Hur lång tid du än behöver. I fysisk tid (dagar, veckor) kanske du inte behöver något alls, men ta den psykiska tid du behöver. Vi finns kvar, och vi älskar dig precis lika mycket hur du än är." Jag blir rörd. Precis som jag av Ollonets sms igår blev rörd (faktiskt så jag började tjuta). Han skrev: "Jag kommer sakna dig varenda minut."
Fyra personer till hade kommenterat. Fina Fire som jag ständigt känner en rädsla - och enorm respekt - för, hade skrivit: "Kram på dig. Jag ser fram emot när du kommer tillbaka här." och nu blir jag sådär tjutig igen.
Underbara Ceriadwen skrev: " Ha det bra så länge. Vi finns här när du kommer tillbaka! Kram"
Världens finaste Nina skrev: " Jag hoppas att en lite "time out" hjälper dig :) Ha det så bra! Kram"
Och så min vackra själssyster som skrev: "Nu blir jag lite rädd, men väntar på att du kommer tillbaka. Du är väldigt älskad vetu!"
Det känns så jävla bra att veta att det faktiskt finns folk där som bryr sig, men vad jag reagerar på är att Bels inte hört av sig på minsta lilla sätt. Hon verkar över huvud taget inte bry sig. *
Och igår när Ketchup fick reda på min stundande isolation skrev hon: "Jaha, hejdå" och Mattias skrev bara "Hejdå." Jag blir så jävla besviken för det är just dem som suger allra mest energi ur mig med sin egen ångest och depression eller vad fan det nu är. Det känns som att de uttnyttjar mig för att jag är för snäll för att säga ifrån. Men det är slut på det nu. För min egen skull. Jag pallar inte mer.
* Jag fick reda på senare att det var långt ifrån rätt. Det borde jag iof förstått själv, men jag var så hög på Sobril i skrivande stund att jag helt enkelt inte funkade.
Även detta plitades ned i min dagbok:
Jag är alldeles nyskuren nu. Satte mig i badkaret med ett nytt rakblad. Mycket djupare än vad jag brukar. 61 snitt. Tji fick du, dumma psykbrud som skrev i din blogg att du skurit dig så du nu har "10-15 nya snitt på mina zebraarmar." Jag hatar när folk stjäl Sofia Åkermans uttryck. När folk inte är kreativa nog att komma på egna ord och meningar. För jag är övertygad om att den där idiotbruden inte var en av vännerna som Sofia var med när hon kom på det där uttrycket. Hur jag kan vara så säker? Ja, det skiljer väl ungefär sex år emellan dem.
Kami står och skäller vid dörren. Jag skall ta och tvätta rent mina sår nu och ta på mig kläder som döljer. Tvätta rent i badrummet, bort med allt blodet. Fast först skall jag ta en hel sobril. Jag tog en halva tidigare och jag är livrädd för att bli beroende, men när självmord är tanken som tar störst del i min hjärna är ett litet beroende en skitsak, eller hur?
Som ni nog märker börjar jag öppna mig ännu mer här i bloggen. Det visar sig väl senare ifall jag
[Ord från min isolering - brev till Syd]
Syd,
Jag har varit vaken från och till hela morgonen. Legat i sängen med hundarna och formulerat hur jag skall skriva det här till dig. Jag vet ju inte ens om du kommer läsa det. Jag tror inte att du kommer läsa det. För varför skulle du läsa min blogg? Bryr du dig om mig? Har du nånsin gjort det på riktigt? Jag vet inte. Kanske är jag orättvis just nu, men jag har all rätt i världen att vara det.
Skall slå på kaffebryggaren. Sen kommer jag hit och fortsätter so dont you worry, baby.
Tillbaks.
Jag vet inte riktigt hur jag skall börja. Det är så mycket som pågår inne i min skalle och det är nu över ett halvår sedan du lämnade mig för chiles svar på Paris Hilton (+ 10-15 kg). Det tog lång tid att verkligen komma över dig. I flera månader var jag lugn på ytan och verkade glad i bloggen, medan jag inombords gick och drömde om att du skulle komma tillbaka till mig. När jag gick ut med hundarna om kvällarna önskade jag inombords att du skulle komma och rädda mig från min skräck - du vet ju hur rädd jag brukade vara för att gå ut själv om kvällarna (numera finner jag det mest rogivande även om jag funderar på att skaffa mig en bra kniv. Bara utifall att, du vet).
Det var först efter min natt med D som jag insåg att jag verkligen inte ville ha dig längre. Nej, jag hade inga såna känslor för D, men han var den absolut vackraste människa som jag någonsin haft sex med. Fattar du hur stort det är? Jag brukade tycka att du var vackrast i världen. Så även om D är en dryg Axl Rose-wannabe så är jag glad för de timmarna vi hade. Glad för att äntligen vara över Syd jävla Seow (ja, jag skriver ut hela ditt namn. Det skulle liksom glädja mig massor om folk i din bekantskapskrets läste det här och insåg vilket svin du faktiskt är. Och underbart om André läste det. Är ni vänner nu igen eller? Du som inte tålde honom när vi var tillsammans. Haha. Jaja, jag antar att man tager vad man haver när världen håller på att rämna, inte sant?)
Tro inte att jag inte fattar att det var svårt och jobbigt för dig att vara tillsammans med mig. Jag vet det, jag är knappast en idiot.
Men å andra sidan så varnade jag dig från början. När vi låg i min säng i timmar, såg varandra djupt i ögonen och bara talade, så varnade jag dig för mig. Varnade för min sjukdom, min personlighetsstörning. Men du sa att jag var värd det. Du ville kämpa för mig. För oss. Ja, vi hade verkligen någonting speciellt, eller hur? Du vet, jag ångrar inte att jag var tillsammans med dig. De första sex månaderna var underbara, helt fantastiska faktiskt, och det restrerande året lärde mig massor.
Jag tänker ibland att jag vill kontakta dig. Se ifall vi kan vara vänner för jag saknar faktiskt ditt sällskap emellanåt. Jag är nästan helt övertygad om att jag skulle kunna umgås med Malin också skall du veta. Jag skulle kunna ha så kul med henne. Smått krossa henne. Jag menar, en människa med hennes ynka hjärnkapacitet måste ju vara väldigt enkelt att manipulera och är det någon som är bra på att manipulera så är det en borderlienperson.
Men sen kommer jag på att du faktiskt lämnade hundarna. HUNDARNA DIN JÄVLA IDIOT!! Du frågar inte hur det är med dem, vill inte ha några kort och vill heller inte träffa dem. Är du helt jävla dum i huvudet eller vad fan är felet? Är det Malin som bestämmer kanske? Fan Syd, ta och gaska upp dig va! Du tror att du är så jävla ball, men egentligen är du bara världens största mes. Du vågar inte säga ifrån till nån typ. Vill du ha exempel?
1, Var fanns du när Jennifer attackerade mig? När din äckliga brorsa M sa till mig att jag var tvungen att lugna ned mig när Jennifer skickade hotmejl och skrek åt mig i telefon och fick mig att skära sönder mig själv i duschen och allvarligt fundera på självmord? Var fan fanns du då? För inte fan var det hos mig. Din pappa sa att bröder alltid skall hålla ihop. Du vet, jag gillade verkligen din pappa, men där var han en idiot. Jag skulle göra mycket för Kenny, men jag skulle aldrig ta hans parti om han höll på och krossade min partner. Du är så jävla feg.
2, När jag hade fighten med Fire. Var fanns du då, då? Leticia och Freddi var mina riddare. De tog hand om mig fastän de satt nere i Lund med sina katter och jag var fast i min ångest här i Örebro. Enda gången du verkade bry dig var när du frågade vad Fire hette i efternamn.
"Varför vill du veta det?" undrade jag och du sa att du skulle åka och spöa henne.
HA! Vilken verklighet lever du i grabben? Även om jag visste hennes efternamn skulle jag aldrig gett det till dig. Dessutom skulle Fire lyckats spöa skiten ur dig innan du ens försökt. Du som drömmer om att bli torped. Grattis grabben, det skulle verkligen gå bra för dig hurru.
Okej, nu blev det lite otrevlig ton. Nej, jag tänker fan inte be om ursäkt för det för jag kom att tänka på detta:
I julas mådde jag väldigt dåligt. Jag spenderade dagarna med att knapra Sobril och svälja ned med rent gin. Du minns kanske? Och inte blev det bättre av att Malin - den nya tjejen på ditt och morsans jobb - ständigt ringde och smsade dig. Jag sa flera gånger att hon var intresserad av dig och du typ, flinade hånfullt och sa åt mig att sluta fjanta mig. Insåg du verkligen inte hur det var? Eller ville du bara hålla mig lugn?
I mitten av december började du förändras och jag trodde du var deprimerad. Men vänta, jag fortsätter med det snart, först detta;
Mamma berättade om en gång hon minns så väl. Då i december alltså. Jag mådde så jävla dåligt att hon gett dig några timmar ledigt på morgonen så att du kunde ta ut hundarna och jag fick sova ut innan jag tog mig ut.
När du kom till jobbet frågade mamma om du hade tagit ut hundarna och det hade du ju, vid åtta! Sen hade du dragit till McDonald's och käkat frukost med Malin.
Eller den här gången; det var söndagen före jul. Du och jag skulle upp på stan och handla julklappar, bland annat till Leticia och jag var så glad för det. Jag skulle vandra omkring inne på Akademibokhandeln och verkligen leta böcker jag trodde kunde passa henne. Mina föräldrar hade erbjudit sig att vara hundvakter.
Men så hände nån skit mellan mig och mina föräldrar och jag fick ångest och skar mig och gick helt åt helvete. Mamma och pappa lugnade ned mig och tillslut åkte vi till dem ändå, men jag var helt slut och orkade inte följa med upp på stan. Jag skrev en lapp med böcker till Leticia och du gick upp på stan medan jag halvsov hemma hos mamma och pappa. Du skulle även leta julklappar åt mig.
Det visade sig att du genast ringde Malin - som jobbade då - och ni träffades på nåt café och pussades och äcklade er. Malin drog från jobbet i flera timmar. Din flickvän låg hemma hos sina föräldrar i ångest och du hånglade med äcklet. Hade du något samvete alls?
Men för att återgå till vad jag påbörjade ovan. Du förändrades så mycket mot mitten av december och jag trodde att du var deprimerad. Du gick till jobbet två timmar innan du egentligen började jobba. Du sa att det var för att ni hade så mycket att göra. När du väl kom hem låg du bara i sängen och stirrade. Jag var så orolig. Två dagar innan julafton ringde jag mamma och pappa i panik för att jag trodde att du skulle ta livet av dig. Dagen innan julafton - då jag ville ha mysigt med dig och äta god mat och se på Grinchen, kom du hem från jobbet och sa att du skulle på krogen med André. På julafton var du allmänt grinig och kom inte ens in till mig när jag låg i mina föräldrar sovrum och hade ångest pga allt som hände. Den 25 var du grinig och otrevlig och jag fick dra ur dig vad problemet var. Du ville ha en paus. Jag ville att det skulle vara slut för vi hade redan haft två pauser det senaste halvåret men du övertalade mig. På fredagen åkte du hem till Askersund. Lämnade mig gråtandes och panisk, för jag ville verkligen inte att du skulle åka.
På lördagen fick jag veta hela sanningen. Och det av en slump. Min mamma kände på sig att du varit hos Malin och när hon och pappa tog bilen dit för att kolla så såg de att mamma hade rätt, din jävla bil stod där utanför!
Mornarna när du skyndat till jobbet för att ni hade så mycket att göra - de satt du på McDonald's med Malin. Din flickvän var död av ångest och du äcklade dig med en annan tjej.
Okej, det kan hända vem som helst. Att man bli kär i en ny person, MEN DU KUNDE FÖR HELVETE HA VARIT UPPRIKTIG OCH INTE BLÅLJUGIT INFÖR OSS ALLA NÄR VI FRÅGADE UT DIG! Både min pappa och brorsa hade gärna bankat skiten ur dig.
Jag föraktar dig för att du är så feg. Den balla attityden du har är helt enkelt ingenting annat än just en attityd. Och sedan du lämnade mig har jag fått så underbara människor i mitt liv. Äkta människor. Jag har Belse som är den bästa vän jag nånsin haft och jag älskar henne så mycket att det nästan är läskigt. Hon och mina hundar är viktigast i mitt liv och jag tänker inte förlora nån av dem.
Sen har jag Ollonet som är det charmigaste som finns och han bryr sig verkligen. Fastän min värld med sjukdom och ångest är honom helt främmande försöker han förstå och är en helt fantastisk vän och jag tror faktiskt att jag litar på honom.
Linda. Min ängel. Ingen har nånsin gjort så mycket för mig som hon gör. Åh, jag dyrkar den människan. Hon är helt jävla fantastisk!
Men det finns en sak jag inte kan förlåta dig -förutom att du skiter i hundarna - och det är att det är ditt fel att jag inte får se när min storasyster gifter sig i sommar.
Mana.
Såhär får det bli
Jag kommer inte svara på sms och jag kommer heller inte logga in på msn. Kanske kommer jag uppdatera bloggen lite då och då, men det är ingenting jag vet.
Så tills vi hörs igen, ha det bra.
Jag orkar inte helt
Nåväl, här kommer den:
Jag vet att jag är på väg åt helvete. Alla tecknen finns där och skiten som hände i fredags/lördags bevisar det bara ännu mer. Jag begår praktiskt taget samma misstag som jag gjort så många gånger förr, och ändå kan jag inte låta bli. Jag vågar helt enkelt inte stoppa det. Jag är för rädd för det. Helt enkelt livrädd.
Bels är med några vänner (?) och grillar och har det mysigt vid Lögarn. Jag ser det som ett framsteg att jag inte går under av ångest. Ångest som kommer av rädslan att hon skall inse hur mycket bättre alla andra är än mig och därför lämna mig. Samtidigt vet jag att det inte är ett framsteg. För anledningen till att jag inte bryr mig just nu är att jag är på väg käpprätt åt helvete.
Jag har bestämt mig för att vara ensam den här veckan (tills Bels kommer i helgen). Bara vara hemma och läsa, skriva och ta promenader med hundarna. Det visar att jag på ett sätt ändå försöker stoppa det destruktiva händelseförloppet. Men om jag vågade stoppa det helt skulle jag tvingas göra så mycket mer. Exempelvis inte dra hem till Ollonet i helgen för jag vet att jag kommer supa mig full för att bli sådär underhållande och glad som jag blir just då.
Men jag kan inte. För jag vill inte att alla skall lämna mig. Innerst inne vet jag att dem inte kommer lämna mig. Det är i alla fall vad dem säger. Fast frågan är om det verkligen är sant. Om jag ständigt var den där nykta, trista Manan. Skulle dem inte dra då tillslut?
Linda säger att jag inte skall göra nåt dumt och jag lovar er (eller egentligen inte er, men jag lovar) att jag inte kommer ta livet av mig. Jag har mina hundar och jag älskar dem mest av allt i hela världen. Ibland när jag ser på dem känns det som att mitt hjärta skall brista. Jag skulle göra allt jag kan för att hålla dem lyckliga och friska.
När människor tycker att mina hundar är jobbiga eller när de inte vill ha dem i knäet - exempelvis - så blir jag så jävla ledsen. För det mina hundar vill ha är kärlek. Smekande händer i pälsen. Det är så lätt att glädja hundar och jag skulle aldrig kunna vara vän med någon som ogillar de viktigaste varelserna i mitt liv (+ Bels). Visst, det må vara jobbigt att jag inte kan komma och hälsa på hos folk som inte låter hundarna vara hos dem, eller att jag inte kan göra si och så för att jag har mina hundar... men för mig är det värt det. För tro mig när jag säger detta: Om jag inte hade haft mina hundar när Syd gjorde slut så hade jag tagit livet av mig. Fatta det.
Jag är så instabil och huden är tunn som bibelsidor - om inte tunnare. Och just nu går jag mest och väntar på att botten skall nås - så jag kan börja bygga upp mig själv igen. Men fatta så jävla rädd - och sårbar - jag är just nu.
Värk
Welcome back, Lovertits!
Ah huh
Vince sjunger:
I want you, I need you
I want you to be mine tonight
och jag börjar le. Shit alltså. Vilken jävla makt!
Lyssna på låten. Läs texten. Njut av Vince röst. Han är fan gudomlig den mannen!
I want you, I need you
I want you to be mine tonight
You need me, you tease me
Use you up, throw you away
You're fire, taking me higher
Don't burn me, don't let me down
You need me now, I'll teach you how
Come on, let's go all the way
Get a piece of your action
Ah huh
Get a piece of your action
Ah huh
Tight action, rear traction
So hot, you really blow me away
Fast moving, wet and ready
The time is right, so hang on tight
Live Wire, night prowler
Lay back and take me inside
You need me now, I'll teach you how
Come on, let's go all the way
Get a piece of your action
Ah huh
Get a piece of your action
Ah huh
I want you, I need you
I want you to be mine tonight
You need me, you bleed me
Use you up, throw you away
You're fire, taking me higher
Don't burn me, don't let me down
You need me now, I'll teach you how
Come on, let's go all the way
Get a piece of your action
Ah huh
Get a piece of your action
Ah huh
I get a piece of your action
Ah huh
Get a piece of your action
Ah huh
Nu så
Puss puss,
ångeshoran
Frukosten får vänta
Satt och rös som fan när jag var inne i Blondinbellas blogg och läste om hennes övergrepp. På ett sätt känns det bra att det hände just henne, för jag vet att hon kommer kämpa som fan för att göra nånting åt det här förbannade samhället och hur det funkar. Hon kommer få dem där unga, ganska blåsta modebesatta brudarna att inse att det inte behöver vara harmlöst att åka utomlands utan vuxet sällskap eller dylikt.
Hur som. Jag är hungrig och törstar efter kaffe, men det får bli först efter jag uppdaterat mig på min bloggfront. Nej, jag gnäller inte. Jag bloggar ;D
Skapligt tidigt
Just nu leker Kami med ett grisöra. Han hoppar fram och tillbaka och kastar det hit och dit. Så jävla sött. Kiba ligger lugnt och stilla i soffan med sitt öra och gnager. Det här är äkta kärlek. ♥
we're going out swinin'
Jag borde läsa
Oates. Joyce Carol Oates. Förresten finns det nog ingenting som är så attraktivt som en karl som kan skiva. Just nu tänker på på Stephen King. Dags att läsa lite King snart tror jag.
P.S. Ni som faktiskt bryr er om mig. Läs den här texten och lyssna på låten. Det skulle göra mig jävligt glad för den symboliserar mig som fan. Tack. Eller dra åt helvete.
they opened up the door, to my insanity
they should've slammed it shut right then
and thrown away the key
they stitched up my head, from my labotomy
they should've never let me out
i'm public enemy
i'm not ok
i'm not ok
the voices in my head always say
--
i should be committed
but being so twisted
'cus everyone knows
i'm just another psycho
i went to the doctor
it wasn't a shocker
when he said i should know
i'm just another psycho
--
shoved into a hole
got covered up with dirt
that's no way to treat someone whose feelings don't get hurt
i don't need a reason
to hurt you just for fun
i terrorize your perfect life, yeah you better run
i'm not ok
i'm not ok
the voices in my head always say (voices in my head)
i'm not ok
PPS. Vince är så jävla het!
Ibland krävs så lite
Uhh
Jag har ingen ork. Ingen energi. Orkade inte ens läsa när jag låg i badet och jag som tamejfan alltid läser när jag badar. Skall snart gå ut med hundarna och sen tror jag faktiskt jag tänker lägga mig och sova. Ha hundarna i min famn och gråta lite. Jag är så trött på att vara jag.
Okej, jag skall försöka
Men sen så svängde allting. Linda skulle gå till bussen nångång vid två och Ollonet följde henne dit. När han kom tillbaks igen ringde hans kompis X som tog sin cykel och pallrade sig iväg hit. Vad som hände där och då tänker jag inte ta upp i den här bloggen. Det är för... starkt. Och personligt, men jag kommer troligtvis skriva om det i psykbloggen för jag behöver få ur mig det.
Hur som helst hände det saker som gjorde att det slog slint i skallen på mig. Vi satt i soffan allihop. Ollonet med armen om Bels (sötnosar) och jag bredvid X. Så small det till i huvudet - jag pallade inte mer - och reste mig upp och gick in i badrummet. Bels förstod genast att jag inte gick det för att kissa och jag hann inte ens låsa dörren innan hon var hos mig.
Jag satt i badkaret. Paralyserad av skräck. Vågade inte ta mig därifrån. Tillslut ledde Bels mig till sovrummet där jag kröp ned under täcket med hundarna och slog på Mechanical Animals-skivan med Manson och först då kände jag mig trygg (under mina tre år på högstadiet var det främst denna skiva jag lyssnade på flera timmar varenda dag och brukade gråta mig till sömns för att jag inte hade några verkliga, äkta vänner. Bara såna som bara brydde sig om sitt. Det var bokstavligt talat den skivan som höll mig vid liv. Så ni fattar nog att den är... stark för mig).
Bels gick ut i vardagsrummet och pratade med dem. Jag vet inte alls hur hon förklarade nånting, men hon skickade i alla fall hem dem. Men den där jävla X stod i dörröppningen och försökte prata med mig och ville att jag skulle komma ut i hallen och säga hejdå och paniken bara växte inom mig.
När de gått höll Bels om mig medan jag tjöt sönder mig själv. Det var så skönt att få gråta ut och bli omhändertagen. Att bli ombrydd.
Idag har jag varit helt körd av ångest och varit livrädd för att Ollonet skall vara arg på mig. Dels för att jag antagligen betedde mig svinit mot hans bästa vän och dels för att han skall hata mig för att jag är en idiot som får massa psykattacker. Det var första gången han fick vara med om en.
Jag skall lägga mig i badkaret nu. Bubbel. Läsa och dricka vatten. Jag mår så jävla dåligt. Hatar det här. Hatar allt. Hatar mig. Fan. Och jag hatar när ni inte förstår.
Oh, how I long for the deep sleep dreaming
Who I am
Sobril och vin
Bels är inne i badrummet och duschar. Jag känner mig som en zombie och lyssnar på Placebo. Linda och Ollonet kommer nångång efter åtta. Frågan är om jag kommer lyckas vara något underhållande alls.
Förresten. Ni som ger reklam i min blogg fastän det står tydligt att jag inte vill ha nån - är ni helt jävla hjärndöda eller?
Bebisar
Kuknacke
KUKNACKE!!
Kaffe hjärta Mana
Sitter och väntar på Bels. Vet inte alls när hon kommer och kan inte få tag i henne så jag får vänta med mitt bad. Med andra ord sitter jag fortfarande här och är ful som fan och luktar bajskaka. Skall nog spela lite sims medan jag väntar.
Pussel.
Men jävla skit då
"Ska du gå ikväll?" frågade han nästan genast.
"Nej" sa jag.
"Inte?"
"Nej, jag mår så jävla dåligt."
"Aha... Vad taskigt."
"Säg inte så."
"Jamen, känns det inte taskigt?"
"Om jag brytit benet skulle ingen säga något."
Jävla dåliga samvete! Men om jag skulle dra dit ikväll skulle jag supa mig full och med all sannolikhet hamna i Olles badrum med nånting vasst in i armen.
JÄVLA SKITFAN! Och pappa som brukar vara så jävla förstående ju!
FOXIRE!
Gull
I am
Måste messa Ollonet och Linda. Får så jävla dåligt samvete för att jag drar mig ur, men jag kan inte göra något annat faktiskt. Det skulle bara leda till någonting riktigt illa. Det vet jag med säkerhet.
I am one of a kind
Jävla Mana
Måtte jag ta mig upp imorgon bitti!
Men det är inte meningen att jag skall vara så sen. Meningen är att jag skall gå upp klockan åtta och ge mig ut på en halvtimmes promenad med hundarna. Det låter så lockande och jag vet att jag är som piggast om jag sover dryga sju timmar.
Ändå tar jag mig för det mesta inte upp om mornarna och jag är så trött på att må såhär. Om jag fortfarande inte mår bättre när överläkare F återkommer från sin semester skall jag be mamma ringa honom. Se om min dos antidepressiva trots allt kanske behöver ökas på litegrann. Så jag har ungefär en månad på mig att fortsätta kämpa. Måtte jag ta mig upp tidigt imorgon bitti och gå ut på den där underbara promenaden som gör minst lika gott för mig som för hundarna.
Imorgon kommer Bels hit. Kanske stannar hon till söndag, kanske bara till lördag. Förmodligen skall vi hem till Ollonet på kvällen och jag vet inte riktigt hur jag känner. En del av mig vill helst stanna hemma, ligga i badet och frossa litteratur och se på skitteve med Bels i soffan.
En annan del vill sminka och fixa mitt hår, tillsammans med Bels, ta cykeln till Ladugårdsängen sjungandes Mötley-låtar med min gaphals till kusin och sedan rocka röven av Ollonet och Linda.
Jag känner mig så delad hela tiden.
Men nu har jag precis stoppat i mig tabletten så sov sött söta bloggläsare ♥
Myskväll
Resultat av städningen
Äntligen, typ.
Uh
Vågar jag?
Glädje i tillvaron
Idag fick jag brev från Isabelle i Kanada. Att få brev från kära brevvänner är en stor glädje för mig. Har ännu inte läst Isabelles brev. Ville få det lite fint här hemma innan, så jag skulle kunna njuta av läsningen till fullo. Med andra ord skall jag läsa det alldeles strax för det börjar verligen se mycket bättre ut nu.
Häromdagen - var det igår månntro? - fick jag bland annat brev från min fina Nina och hon skickade med supersöta papper! Snacka om extra glädje! Ett långt, underhållande brev från en av mina absoluta favoriter och så överraskade hon med ett gäng söta papper :D Sånt där gör mig glädjehög typ.
Åååh, ynk ynk
Mitt ångestnäste på bild
Inser ni vilken kamp jag har framför mig?
Extremt...
Till och med mitt älskade sovrum är drabbat av ångestskiten
Badrummet. Jag vägrade ta kort på handfatet som är nedstänkt av blod.
Fyfan
Min nya dator är i alla fall fin :)
Just nu ...
Just nu känns det som att jag vill hoppa över imorgon kväll. Bara stanna kvar hemma och sitta med en bok i knäet och mumsa godis och allmänt fetta mig. Ärligt talat så känns det just nu väldigt lockande att bara skita i allt, att äntligen ge upp. Men jag kommer inte göra det, jag lovar. Det är ett löfte som jag faktiskt kan hålla.
Dagen känns mig övermäktig. Lägenheten ser förjävlig ut och jag vill bara sova. Att slå på bryggaren med kaffe känns som ett alldeles för stort uppdrag för mig.
Men oroa er inte (HA!). Jag skall läsa lite bloggar och sedan spela Sims och sen kommer jag nog att må lite bättre. Jag är nästan alltid såhär hemsk när jag är mer eller mindre nyvaken.
P.S. Jag somnade inatt! :D
Without you
God natt, bejbs! ♥
Bad och rökelse
Det var skönt att bada förut. Hade i bubbelskum, tände en rökelse och läste om kändisars olika dieter. Riktigt intressant. Nu skall jag ta och spela Sims för klockan tolv planerar jag att ta min sömntablett och sedan lägga mig och sova trettio minuter senare. Håll tummarna för mig, tack!
Gurgel
You know she makes me feel good
Jag fick besök av mina supermänniskor igår (Bels, Linda och Ollonet). Bels kom redan före två nångång tror jag och Linda runt sex. Ollonet skulle komma till ätta men var nästan trettio minuter försenad (as usual!) När han anlände satt Bels och jag och sjöng förfullt till Allsång på skansen och Linda verkade inte tycka att det var alltför bra. Hrm hrm. Ollonets och min plan var att supa Linda full som ett svin - men hon höll sig till ett ynka pynk vinglas under hela kvällen och natten.
Ollonet hade med sig massa olika roliga ölar som jag hävde i mig av. Skitgott! Och kaxig som jag blev började jag dansa omkring i vardagsrummet med Bels.
Vi drog iväg till Macken för att köpa öl och chips. Utanför satt det tre killar som var 16 och 17 år gamla. Medan Ollonet, Linda och Bels gick iväg för att handla gick jag fram till killarna (jag blir så läskigt social när jag dricker).
"Tja grabbar, är ni sura?" frågade jag.
Det visade sig att sjuttonåringen hette Sid och att han blev döpt efter självaste Sid Vicious. Jag blev helt exhalterad och ville ha med dem hem! Vilket dem också ville. Men när jag berättade för Linda om mina planer blev hon inte alltför glad och sa att jag var tvungen att välja mellan henne och killarna. Såklart valde jag henne och idag är jag glad för att hon stoppade mig. Dra hem tre okända killar känns inte som det klokaste att göra direkt. (Sid trodde förresten att jag var arton!! ;D;D)
Hemma igen satt vi mest i soffan och mös. Det var jättemysigt. Vi bestämde också att vi skall hem till Ollonet på fredag och jag bad honom bjuda dit lite killar för min skull. Man vet ju aldrig, han kanske känner min mr Right. HAHA!
Jag gick mest omkring och pussade på alla och gjorde ett sugmärke i Belses panna. Ringde upp Ketchup och mr Borderline flera gånger och var allmänt flirtig mot Ollonet. Men han är vad vid att jag är sån. Det är väl det hela våran vänskap går ut på tyg; att vara flirtiga :P Haha!
De närmsta dagarna skall jag bara ta det lungt. Läsa, blogga, spela Sims och städa här hemma. Göra mig mentalt redo för fredag då jag skall rocka arslet av mina bejbs ♥
P.S. Finns mer bilder i min bilddagbok för den intresserade. Heter Lovertit där.
Okej,
She goes down
Nåväl
Idioti
En tragisk figur
Självskada
AAAAHH!
Piss off!
GAAAAH! Jag mår så jävla skit. Det enda jag kan tänka på är sönderskurna armar och knytnävar.
Just nu
Varning för grinig kärring, typ
Dags för en paus, hurru!
Ollonet säger:
Ja, men det gör inget...jag kan köpa eget. Då kan jag köpa öl om du vill ha med. Fast jag ska iofs inte bli så jättefull. Ska iväg på onsdagen
mana| säger:
DU VET VÄL ATT JAG ALDRIG TACKAR NEJ TILL ÖL? FÖRRESTEN MÅSTE VI FÅ LINDA ATT BLI FULL! DET BLIR DITT UPPDRAG
Ollonet säger:
Haha, lugnt, vi blandar absint i hennes läskeblask
En månad med grubblande
För många månader sedan spådde jag hur mitt följande år skulle bli, månad för månad. Idag kom jag på att jag ännu inte kollat vad som stod under juli och när jag tog fram pappret och började läsa blev jag nästan förvånad över hur bra det stämmer in:
Det blir en månad med grubblande och lack av inspiration, men du kommer vara stark.
Igår spådde jag äntligen ett nytt veckohoroskop (det var nog över en månad sedan jag gjorde det sist!) och såhär står det på idag:
Du är på väg framåt, mot ljusare och gladare tider. Låt ditt barnasinne och glädje spira, för det är vad som håller dig vid liv. Det är goda energier runtom dig.
Well, nu skall jag sätta på en kanna kaffe och läsa lite bloggar. Vi hörs senare ♥
Återigen denna ensamhet
Jag har spelat lite Sims och skall nu försöka sova. I alla fall lägga mig i sängen och läsa lite. Det börjar ljusna där ute så jag behöver inte vara så rädd för mörkret. Förhoppningsvis lyckas jag koppla av.
Helt plötsligt när jag stängde av spelet började jag känna av den där ensamhetskänslan igen. Utan Bels känner jag mig allt annat än hel, hur patetiskt det än må låta. Men jag skall klara det här, precis som jag klarat allt annat hittills i livet. Jag skall lära mig att döda mina känslor. De mest empatiska sidorna hos mig. Om hon kan vara kall skall fan jag också klara av det!
Yeah, jag känner mig värdelös
Hm
Och nej, det har inte med onsdagsnatt att göra. Och jag är inte kylig, jag bara ... typ, "back offar" lite. Du skrev ju att du på tisdag ska vara med Ollonet och Linda och göra "vuxensaker". Och du kanske behöver just det. Vara med mer vuxna istället. Så, jag kommer inte vara så på, och så får vi se när jag kommer till dig nästa gång. Det behöver nog du. Och kanske jag med. Du säger ju själv att jag tar livet av dig, typ. Och det kanske inte är bra att vi är så mycket. Fast jag vill det, för jag har ju kul med dig. Nej, jag lämnar dig inte alls.
Fan. Jag fick verkligen ont i magen på en gång. Jag skall läsa de uppdaterade bloggarna och sedan tänker jag lägga mig och försöka sova. Klarar jag inte att somna har jag ju alltid sims.
Eh, nu räcker det
Skrämmande
Vad tycker du om schizofreni, sådana som "hör" röster i huvudet och sådana grejer? Tror du på sånt?
Och Kisse måste vara en ännu större idiot för hon svarade:
Haha nej det gör jag inte, såna männsikor tror jag vill höra sånt och därför gör dom det.
Min nya dator
Tack för det underbara svaret!
mana säger:
skaru se girl, interrupted med mig eller ska jag se den själv`?
belse säger:
gör som du vill.
mana säger:
fast nu frågade jag ju faktiskt dig.
belse säger:
kolla på den om du vill.
mana säger:
jaja
jag känner mig verkligen omtyckt.
blir en massa teve ikväll. Först nu klockan sju är det den där vampyrserien på trean, Moonlight. Klockan åtta börjar en film på femman som är baserad på en verklig händelse som har med Ted Bundy att göra. Ni vet hur mycket jag fascineras av seriemördare även om Bundy inte hör till en av "favoriterna." Sen halv tolv är det fyra avsnitt av en serie om andar och skit som verkar intressant, så ja... Det ser ut att bli en fin kväll trots allt =)
Nytt
Energier i sovrummet
Jag har sagt ganska länge att det är någon energi i mitt sovrum som hundarna - speciellt Kami - reagerar på. Han brukar stå vid ett av hörnen och krafsa och gnälla - precis som han gör när någon har lämnat min lägenhet. Att Linda helt apropå ingening kände av andar i sovrummet bevisar ännu mer att det faktiskt finns någonting där.
När jag alldeles nyss bäddade rent i sängen funderade jag på energierna och jag har ofta kommit att tänka på Björn - mannen som bodde här innan mig och troligtvis dog i lägenheten. Min blick for upp i taket och PANG! Lampan!
När jag flyttade in hängde det en fin vit lampa med blåa detaljer i sovrummet och jag har inte velat göra mig av med den av två anledningar. Dels av respekt för Björn - det känns helt enkelt taskigt att slänga en lampa som han helt uppenbart tyckte om. Och dels för att den helt enkelt är söt - om än inte alls min stil.
Men kanske är det så att Björn finns kvar i lägenheten tack vare den där lampan. Han vill inget illa, det är jag övertygad om för isånafall skulle han ju ha gjort något för två år sedan när jag flyttade in. Fast uppenbarligen skrämmer han Kiba som helst inte sover i sovrummet. Han ligger mycket hellre ensam i vardagsrummet fastän han egentligen älskar att kela. Jag skulle kunna tänka mig att hans kissande i sängen även beror på energierna i sovrummet.
Ganska intressant.
Jeje
Fast det fysiska är ändå ingenting om jag jämför med det psykiska. Jag vill bara ha min nya dator så jag kan spela Sims och försvinna bort från mig själv och min vardag. Jag har glömt att berätta om datorn va? Jag har världens bästa föräldrar så de har köpt en ny dator till mig i tidig födelsedagspresent. En sationär. Speldator! Haha =D Med platt skärm. Värsta bortskämda Manan ju. Men det känns fett bra (sheisse, vad händer med mig?!) Pappa kommer hit med datorn på tisdag och installerar och skit. Igår fick jag reda på att han och mamma har haft min nya dator hos sig sedan i måndags!! Jag som gått igenom ett stort jävla helveteshål senaste veckan! Tänk om jag haft Sims då... Det brukade alltid värka bra på min ångest.
Men gnäll inte Mana. Gå och självdö istället.
UH!
Fan då
Jag kan inte koppla av. Så nu är jag livrädd för att få ångest. Vilken jävla idioti!
regnskalle
Nu då? Jag skall fortsätta dricka vin och försöka läsa lite. Men jag kommer nog slockna ganska snabbt. Är fullkomligt slut i både kropp och sinne.
Underbara blondin
"Du har andar i ditt sovrum."
PANG! Först blev jag lite smårädd, men det kändes bättre när vi gick in i sovrummet och hon bad dem att ge sig av. Lika snabbt var de borta. Tillbaka dragna.
Well, well. Idag skall jag iväg till Hästhagen och käka mat hos mamma och pappa. Planerar att ta en rejäl promenad med hundarna i skogen när jag ändå är där. Känner mig ännu mer peppad sedan Linda igår sa att det syns att jag gått ned mer i vikt. Jag hade inte ens frågat om det. Dessutom behöver ju hundarna den dagliga motionen.
På tisdag kommer Ollonet och Linda hit och dricker vin med mig. Ni vet, vuxensaker :P Att träffa Linda var nog precis vad jag behövde i min ångest för nu känns det som att jag är redo att börja leva igen =)
Yaaay!! =D
Det funkar
Världens smärta på mina axlar?
sms från mr Borderline:
Jag ska försvinna för alltid. Hej då.
Lista på saker jag skall göra
- Skriva lista över saker jag vill nå/åstadkomma/göra med mitt liv.
- Spå utifrån den listan och rannsaka mig själv i kampen mot att nå mitt riktiga jag.
- Skriva en lista i bloggen om andra bloggar som betyder mycket för mig.
Har jag gett upp?
nu blir saker bara värre och värre. Och inte blir det bättre av att typ hela min omgivning också mår skit. Jag vill ställa upp Finnas där. Göra mer för dem jag bryr mig om, men jag fattar inte hur det skall gå till när jag själv vandrar omkring på den där dumma gränsen till total galenskap. Jag har ett uppdrag åt mig själv idag. Eller två snarare. 1, jag skall skriva en lista på saker jag vill åstadkomma i mitt liv. Saker att ändra och så. 2, jag skall spå utirån den där listan. Skriva ned sånt jag behöver komma ihåg så att jag sedan kan börja bearbeta mig själv. För vet ni vad? Jag har gjort samma jävla misstag igen! Samma misstag som jag tamejfan alltid tycks göra. Jag formar mig själv efter andra. Formar mig så att jag inte skall bli lämnad. Det brukar alltid funka bra en tid, men tillslut går jag ned i mig själv och allt går åt helvete. När kommer jag lära mig egentligen?
Nyvaken
Innan jag sover
there's not much left to love
tootired today to hate
I feel the empty
I feel the minute of decay
I'm on my way down now, I'd like to take you with me
I'm on my way down
I'm on my way down now, I'd like to take you with me
I'm on my way down
the minute that it's born
it begins to die
I'd love to just give in,
I'd love to live this lie
I've been to black and back
I've whited out my name
a lack of pain, a lack of hope,
a lack of anything to say
there is no cure for what is killing me
I'm on my way down
I've looked ahead and saw a
world that's dead
I guess that I am too
[chorus]
I'm on my way down now, I'd like to take you with me...
Mage. Jag hatar dig just nu.
Jag mår okej psykiskt just nu, men min mage gör så ont att jag snart lägger mig ned och tjuter om det inte går över. Dessutom värker bröstet - hjärtat. Funderar på att ta mina sömntabletter nu och slippa den här fysiskt och psykiskt jobbiga dagen, men det lockar inte att vakna upp till min morgondag. Det är ful-fredag och jag hatar det. Jag hatar nog mig själv också.
Mina vänner
Belse:
Dessutom är hon något av en primadonna. Vill gärna få allting serverat och hatar att diska och städa - vilket hon påstår att hon ärvt från sin mamma.
Belses blogg finner ni här.
Linda:
En blond solstråle som är född till Häxa. Katter och böcker är någonting hon älskar precis som att prata om andlighet och dricka kaffe. Hennes högsta dröm är att bli skådis i USA och hon tänker inte låta någonting eller någon stå i vägen för det målet. Hon blir rasande om man snackar skit om hennes favoriter inom hockeyn och har en stark rädsla för att tappa kontrollen över sitt liv.
Lindas blogg finner ni här.
Malin:
Svarthårig skönhet som ständigt får mig att tänka på blodröda kinder och tatueringar. En levande ängel som emellanåt är alldeles för snäll. Hon älskar att slyna omkring och tjatar ständigt om att få min hund Kiba. Dessutom har hon en tendens att falla för barnsliga småkillar som absolut inte förtjänar hennes skönhet och godhet.
Ollonet:
En tvättäkta ungkarl som är utbildad ingenjör och gillar att spela på sin synt på fritiden. Dessutom ägnar han mycket tid åt att flirta med kvinnor i alla åldrar och former och krossar en hel del hjärtan på sin väg. Han är godheten personifierad och bjuder alltid på sig själv och är underhållande. Dock gillar han att lyssna på jazz ;/
Ketchup:
Tonåringarnas tonåring. En känslig tjej som är alldeles för rädd för att säga vad hon känner. Hon har en charm som är ovanligt stor och vackra blåa ögon. Spenderar många timmar varje dag med att trycka ned sig själv och säga emot mig när jag ger henne komplimanger.
Leticia:
En liten brud med stort innehåll. Slukar svåra böcker om komplicerade ämnen och slåss för alla som har det svårt. Hon älskar katter och har mött sin andra halva i Freddi. Tillsammans utgör dem mina riddare som hjälper mig när jag har det svårt.
Leticia är kaxig och står på sig och har ett större hjärta än någon annan jag känner. Att behandla någon annan orättvist existerar helt enkelt inte i hennes värld. Hon är kort sagt de svagas beskyddare.
Leticias blogg finner ni här.
Isabel:
En ovanligt vis och god människa som även hon älskar katter. Hon har ständigt något kreativt och intressant projekt på gång och bakar som en äkta bull-mamma. Hon har en sångröst vacker som Amy Lees och är min stora förebild bland världens alla häxor och wiccaner.
Isabels blogg finner ni här.
Det här får räcka. Fler kanske kommer så småningom men just nu orkar jag inte tänka mer. Men en sak bara: jag är oerhört glad att ha er i mitt liv. Och er som jag inte nämnt - jag är lika tacksam för att ha er i mitt liv! <3
Litterära tankar
karaktärer som bara gjorde mig pissed och grinig och det verkar som att personerna i denna bok är av ungefär samma typ. Men denna gång kan jag se med humor på det hela. Det finns så många människor som är som bokens huvudpersoner - och det är både underhållande och lärorikt att läsa om dem. Och så är jag så förbannat glad att jag inte är en av dem! Ett utdrag ur boken som får mig att flina roat;
"Det var inte bara cancerrisken som hade fått henne att vilja sluta röka, det var rynkorna också."
HAHAHA! Stackars männska. Eller snarare - stackars de verkliga människor som är sådär. Nästa citat tar jag med bara för att ännu mer poängtera hur olika jag och huvudkaraktären Stella är.
"Konserter var överskattade, hon skulle aldrig gå om hon inte var tvungen. Musik var alltid bättre på skiva och livespelningar var alltid för långa."
Skivor ger inte den där kicken som livespelningar gör. Det finns inte många saker som är härligare än att stå bland massa människor och digga samma musik, skrika med i texterna och bara rocka på. Njuta. Leva livet. Om jag inte hade mina probblem emd agorafobi skulle jag gå på konserter fan jämt.
Ganska nyvaken
Jag är trött och hängig. Har ont i magen. Känner mig misslyckad och värdelös. Har skrivit av mig i psykbloggen. Känns nog lite bättre nu, men långt ifrån tillräckligt. Ibland undrar jag vem fan jag egentligen är.
kamp
Bels drog alldeles nyss. Lyssnar på Mötleys nya skiva. Känner mig... skum. Skall ta och gå en promenad med hundarna. Dricka kaffe och läsa på balkongen när jag kommer hem igen. Egentligen vill jag bara riva sönder mig själv.
psykbesök
Var precis på psyk med mamma och besökte överläkare F. Jag fick det jag kom dit för - recept på extra Sobril tills mamma och pappas semester i Spanien och sömntabletter. Men fyfan vad jag mår skit just nu. Skulle behöva supa mig full och bara tjuta ihjäl mig. Eller skjuta.
Ångest-lampa?
Jag måste visa upp min Manson-lampa. Jag har helt enkelt klistrat på en bild från Mansons bok på min lampa. Den symboliserar mig och min ångest så väl. Och bakgrundbilden (den på Manson) får det att se ut som att den ena flickans arm är helt sönderskuren. Den ser ut som min arm.
Kanske ter det sig sjukt i era ögon, men i mina är det trygghet och tillhörighet. Sånt är viktigt som fan.
Ett keltiskt kors
"För mig är han magi..."
Dessutom är promenaderna mycket roligare nu sedan jag läst Cesars bok (läste ut den tidigare idag och kommer nu sitta med märkpenna och markera det viktigaste - med andra ord typ allt). Jag gör som han tipsat om och märker genast en stor förändring. Båda hundarna var riktigt duktiga. Speciellt Kami. Förutom två cyklar han började nafsa efter så skötte han sig återigen exemplariskt. Jag kommer nog få två riktigt balanserade och lyckliga hundar inom en inte alltför snar framtid =)
Efter att ha suttit och läst i Leif GW Perssons blogg inser jag att jag faktiskt måste ta tag och läsa någon av hans böcker. Med ett sånt språk som han har kan det väl inte bli något annat än njutning, eller? Nåväl. Nu skall jag slå på Distillers och läsa i Paulo Coelhos bok Häxan från Portobello. För mig är han magi så låt bli att komma med dryga kommentarer tack. De hör inte hemma här.
Pusselu.
Dagens post
Jag är så jävla glad för att jag har så fina brevvänner.
Duktig flockledare ;)
Jag skall börja ta längre promenader med hundarna. Som nu - första promenaden. Förut brukade jag gå runt huset här utanför så de fick kissa och bajsa av sig, men det är ju faktiskt motionen som är det allra viktigaste. Förutom att detta sätt gör under med min lilla flock gör det också under med flockens ledare. Jag kommer börja må så mycket bättre av att vara mer fysisk. Jag trodde att jag redan var duktig på att motionera mina hundar - och det var jag faktiskt om man jämför med de flesta andra hundägare här i Sverige - men ändå var deras motion alldeles för dålig. Hundar hur många olyckliga tama hundar det finns här i världen egentligen ;/
HAHAHAHA!
Linda säger:
=))))OOOOO
Linda säger:
titta, den har dubbelhakor
Linda säger:
smileysen alltså
Linda säger:
=))))))))))))))))))))
Hon är inte klok
Linda säger:
kan man säga att ens barns arm är ens eget?
Linda säger:
jag menar, man säger ju "det är min 5-åring"
Linda säger:
man säger att man äger barnet
Linda säger:
kan man säga att man äger armen då också?
Fan då
mana säger:
jag orkar inte
bels säger:
så ta en paus
hur sjutton tar man en paus? är det någon som vet så skulle jag bli mycket glad ifall ni talade om det för mig. för jag är verkligen helt slut nu.
Finns jag?
Jag orkar inte
You're all I need
Brevskrivande
Tomhet
Jag vet ju att det här är "en typisk borderline-känsla" men det gör ju knappast saken bättre. Snarare värre skulle jag tro. För det tar sån jävla tid att kämpa sig igenom det här till en bättre tillvaro. Jag vet ju inte ens om jag kommer få gå DBTn eller inte. Inte förrän de har avgjort om jag är tillräckligt "committed" eller inte. Och sen efter det så är det ändå en vändetid på dryg 6-12 månader. Tänk om jag sitter här på samma plats om ett år. Att jag inte kommit mycket längre än nu. Det känns så jävla tidsödande! Jag fyller snart 23 för helvete! Hela livet rinner ifrån mig innan jag är kapabel att faktiskt börja leva.
Jag hatar verkligen det här. Utan mina hundar tror jag inte att jag skulle orka kämpa längre. Det är sant.
Jag går sönder
Läs artikeln här.
Oh Cesar!
Hemma igen
Resten av kvällen satt vi utomhus vid husvagnen. Mamma, pappa, jag, mina hundar, farmor, farfar och Belse. Jag satt mest i min egen världch vaknade till när en idiotgubbe började säga dumma saker om mina hundar. Det händer fan jämt där ute. Dessutom stod han och ljög så mina föräldrar blev rasande.
Innan vi skulle sova, vid halv tolv, fick jag panik och började tjuta och sa att jag ville åka hem. Men jag stannade kvar trots allt, men natten var ett helvete med ytterst lite sömn. Jag vaknade mest hela tiden, med ångest och panik och tankar på att skjuta skallen av mig.
Idag mår jag bättre, men jag är skör som sjutton. Pappa och jag hämtade ut min Cesar-bok som jag köpt och jag har spenderat den senaste timmen i badkaret, läsandes i den. Skall snart fortsätta. Detta är precis vad jag behöver när jag mår såhär - en bok som uppslukar mig så totalt. Han är min idol.
Kamp - Femte inlägget
Nu borde jag fixa nånting att äta...
Kamp - Fjärde inlägget
Uppgift tre:
Vattna blommorna och fixa en till blomma till sovrummet.
Kamp - Tredje inlägget
Nästa uppgift:
- Fixa oredan i köket
Kamp - Andra inlägget
Min vän Katta sa till mig för flera år sedan - när jag hade ångest - att jag skulle gå och diska. Jag tyckte hon var helknäpp. Vadå diska? Jag ville sova! Komma bort från den där känslan! Att Katta hade - och fortfarande har - mycket större erfarenhet än mig av psykvård var ingenting jag tänkte på då. Men nu vet jag ju hur rätt hon hade. Det dummaste man kan göra när man har ångest är att lägga sig ned och göra ingenting. Man måste röra på sig, fysiskt. Bli upptagen med fysiska rörelser så man efterhand inte längre tänker på det psykiska. Men just den gången var jag alldeles för långt upp på ångestskalan. Jag var tvungen att låta den rida ut av sig självt.
kamp - första inlägget
Ni skall få följa min kamp under dagen. Min kamp mot ångesten och kamp mot att inte ta Sobril. Jag känner hela tiden hur skräcken och ångesten växer och om jag stannar upp för länge och börjar tänka, hotar paniken att bryta ut. Men jag skall klara det här. Jag är stark.
För att klara den här dagen - och kvällen - skall jag få olika uppgifter.
Uppgift ett:
- Bädda sängen och se till att det blir fint och rent inne i sovrummet.
Så... Jag drar iväg och fixar det nu.
Fan då
the better of two evils
ATERNATIV ETT:
Skära mig.
ALTERNATIV TVÅ:
dricka kaffe (fastän det kommer öka på mina sömnsvårigheter till tusen) och läsa
vilket alternativ är det bästa, månntro?
ärlighet
Nu har jag skrivit ett väldigt långt och väldigt utelämnande inlägg i min psykblogg. Fyfan vad skönt det är att få skriva av mig! http://manamonroe.blogg.se/borderline
myskväll
jag har haft myskväll med hundarna (läs: kiba) på balkongen. läste i sekten av peter pohl och drack cola.
kiba låg (och satt) så fint i min stol och verkade njuta lika mycket som jag =)
har ställt ut mina kaktusar på balkongen. tänkte att dem kanske passar där...?
psykbloggen uppdaterad igen
ge mig lite helg, tack!
pastagrej och glo på 8 mile. skulle också gissa på att det blir en hel del snackande om andlighet ;P vi kommer alltid in på det. så jävla underbart att äntligen ha en vän som är lika henne på andlighet som jag är! det finns ju massor med kul presenter att köpa till henne när hon fyller år =D fan, önskar nästan att jag vore rik nu ju. mamma vill att jag kommer över till hästhagen på lördag om inte brorsans hund skall vara där. men jag tror fan inte att jag orkar cykla i den här jävla värmen. istället får det bli en myskväll med läsning på balkongen. hade varit gott med öl till, men jag har ju bestämt mig för att vara helt alkoholfri under hela juli så det får nog bli coca cola istället. inte helt fel det heller ;P
men sötnos!
kolla bilden liksom. det är från när jag hämtade hem kami för snart ett år sedan. haha! det ser ju inte alls ut som han! 
kami nu:
hon är så jävla underbar!
jag har längtat till det där bröllopet sedan förra sommaren, men nu när jag inte har nån som kan ta mig dit, klarar jag helt enkelt inte av att ta mig dit själv heller. jag visste att jag var tvungen att berätta det för henne förr eller senare, men jag var så jävla livrädd. talade med ketchup om det.
hon kommer förstå, sa ketchup. hon är ju din kompis.
ja, svarade jag. men hon är inte vem som helst. ingen har ställt upp för mig som leticia har!
men jag borde ändå ha vetat bättre. leticia blev inte sur alls. inte ett dugg. och det gör mig så jävla lättad! varför tog jag inte tag i det tidigare?
förresten har pappa lovat att han och mamma skall köra ner mig till tishelu och hennes freddi i höst, när de är hemma från spanien igen =D då jävlar! ♥
dbt imorgon
ensamhet
i'm out of my head without you
nybadade
hur fan har de råd?
men det är bra. jag vet ju verkligen hur jag skall forma karaktären Cordelia i min lilla berättelse-sak.
svår morgon
nu skall jag försöka skriva en handlingslista. mamma och pappa skall åka och handla åt mig idag och denna gång är de snälla och betalar åt mig ♥
idag är en sån dag då jag behöver allt stöd jag kan få.
duktig flicka
min psykblogg
idioter befolkar min värld
sen precis innan jag skulle låsa upp till trapphuset kom det två killar i typ 30-årsåldern. de började prata om hundvalpar. och när jag vände mig om stod den ena av dem och tittade på mig, och fort som fan tittade han bort när han såg att jag tittade tillbaks. det gjorde mig ännu grinigare. mesiga jävla tönt! flirta lite med mig vafan! jag börjar bli så jävla desperat nu så det fan är otäckt. förresten verkar alla dessa snygga killar ha så förbannat fula flickvänner.
uh.
stjärna
pratar med min babe linda nu ♥ jag saknar henne.
planer
;(
skall ta och skriva ett brev till isabel i canada innan jag går ut med hundarna. sen blir det massa läsning innan jag skall glo på teve. uh uh.
