Like a sin
Igårkväll gick åt helvete.
Först kom mamma och pappa hit. De hade handlat lite åt mig. Pappa blev genast grinig när han såg all disk i köket. Och kisset. Och bajset. Jag hade helt enkelt inte orkat.
Jag sa åt honom att han fick dra om han skulle vara så grinig, för det skulle bara dra ned mig. En stund gick, men grinigheten fortsatte. Tillslut fick jag nog. Började skrika. Mamma sa att jag hade fel. Att pappa inte alls var grinig. Men det hördes ju lång jävla väg att han var det! Hon sa att jag hade fel. Så har det alltid varit. Hela min jävla uppväxt. När jag har sagt nånting. Då har jag fel. FEL FEL FEL FEL FEL!
Sen var det mr Borderline-skiten och en människa från SD som sa att han aldrig skulle orka vara tillsammans med en person som mig. Jag borde inte bry mig. Jag var inte intresserad av honom. Men att få läsa det. Jag får bara ännu mer bevis på hur världen är. Att de aldrig ger folk en chans. Jag är dömd för att jag har en jävla bajsdiagnos. Jag får vara glad att en sån som mr Borderline i alla fall uppmärksammar mig.
Ångesten blev bara värre och värre tills jag fick dem där förbjudna tankarna. Och hamnade i badrummet där jag satt och skar med dåliga, gammla, trubbiga jävla skitrakblad och skar. Det rann alldeles för mycket blod. Kami försökte slicka i sig som vanligt. Självföraktet växte.
Idag måste jag ha långärmad tröja för pappa kommer sen och jag orkar inte. Och städa badrummet. Fan vad nedblodat det är. Fyfan vad jag hatar mig själv. Och jag borde ge upp drömmen om att någonsin kunna döda den här tomhetskänslan. Jag kommer fortsätta vara singel. Ensam. Jag har i alla fall underbara vänner.
Jag sa åt honom att han fick dra om han skulle vara så grinig, för det skulle bara dra ned mig. En stund gick, men grinigheten fortsatte. Tillslut fick jag nog. Började skrika. Mamma sa att jag hade fel. Att pappa inte alls var grinig. Men det hördes ju lång jävla väg att han var det! Hon sa att jag hade fel. Så har det alltid varit. Hela min jävla uppväxt. När jag har sagt nånting. Då har jag fel. FEL FEL FEL FEL FEL!
Sen var det mr Borderline-skiten och en människa från SD som sa att han aldrig skulle orka vara tillsammans med en person som mig. Jag borde inte bry mig. Jag var inte intresserad av honom. Men att få läsa det. Jag får bara ännu mer bevis på hur världen är. Att de aldrig ger folk en chans. Jag är dömd för att jag har en jävla bajsdiagnos. Jag får vara glad att en sån som mr Borderline i alla fall uppmärksammar mig.
Ångesten blev bara värre och värre tills jag fick dem där förbjudna tankarna. Och hamnade i badrummet där jag satt och skar med dåliga, gammla, trubbiga jävla skitrakblad och skar. Det rann alldeles för mycket blod. Kami försökte slicka i sig som vanligt. Självföraktet växte.
Idag måste jag ha långärmad tröja för pappa kommer sen och jag orkar inte. Och städa badrummet. Fan vad nedblodat det är. Fyfan vad jag hatar mig själv. Och jag borde ge upp drömmen om att någonsin kunna döda den här tomhetskänslan. Jag kommer fortsätta vara singel. Ensam. Jag har i alla fall underbara vänner.
Kommentarer
Postat av: linda
Och vi finns alltid här för dig.
Och nu ska jag säga en sak som jag inte alls hade tänkt berätta för dig, eller för någon överhuvudtaget, men du ska få höra (läsa) det ändå.
Ditt sms inatt... det hindrade mig. Jag vill inte skriva från vad, men du fattar nog.. du ger mig styrka. Och den här senaste perioden, när jag varit så otroligt ledsen, så har du hjälpt mig enormt. Om jag ens kan återgälda hälften av allt du gett mig så är det mer än jag någonsin kan förstå. Du får inte försvinna från mig <3
Trackback