Jag ställde klockan på 8.30. Tänkte läsa fyrtio minuter innan jag tog mig ut med hundarna. Men så råkade jag somna om och kom inte upp förrän vid kanske halv tolv. Värdelöst. Fast å andra sidan är jag trots allt uppe just nu. Jag sover inte, som jag gjort flera gånger de senaste veckorna. Dessutom känner jag mig pigg psykiskt. Det är skumt, för när jag var ute med hundarna hade jag sån ångest att jag ville proppa mig själv full med sobril och sedan däcka ihop i sängen. Men nu mår jag som sagt bättre.

Men jag har skumma känslor inom mig. Känslor som smällde till igår när Bexx var här och som jag berättade för henne om men som jag fan inte kommer våga berätta för någon annan. Jag måste skriva om det i min dagbok och det är såna känslor som jag egentligen kommer vara för generad för att skriva om i min dagbok. Såna känslor som jag verkligen inte vill att nån annan (utom andra halvan av mig) skall få läsa. Det har med Twilight-serien att göra. Som att jag fick en lösning, ett svar, på varför jag varit så extremt upprörd av böckerna. Så nu kan jag se på dem, läsa i dem, njuta av dem, utan att känna ångest och magont. Det är fantastiskt.

Skall strax hoppa ned i badet och sedan tvinga mig att sminka mig. Och ta på mig rena kläder. BH. Hatar att känna mig som ett psykmongo som jag faktiskt gör när jag går omkring i mina myskläder och luktar bajskaka. Jag behöver ju inte göra situationen värre än vad den faktiskt är.