Jag drog till mina förldrars husvagn igår kväll. Kände att det var vad jag behövde. Först åkte vi till Haga och käkade mat. Då insåg jag att jag var värre däran än vad jag varit på månader. Jag var skygg som fan och klarade knappt av att sätta mig på uteserveringen. Mamma fick inte lämna mig en sekund. Inte blev det bättre av att en jävla fyllegubbe tog tag i min arm. Jag var på väg att slå till honom av ilska. När jag satt mig ned på min stol tänkte jag att mr Borderline borde ha varit där. Han hade strimlat gubben åt mig, utan tvekan.

Resten av kvällen satt vi utomhus vid husvagnen. Mamma, pappa, jag, mina hundar, farmor, farfar och Belse. Jag satt mest i min egen världch vaknade till när en idiotgubbe började säga dumma saker om mina hundar. Det händer fan jämt där ute. Dessutom stod han och ljög så mina föräldrar blev rasande.

Innan vi skulle sova, vid halv tolv, fick jag panik och började tjuta och sa att jag ville åka hem. Men jag stannade kvar trots allt, men natten var ett helvete med ytterst lite sömn. Jag vaknade mest hela tiden, med ångest och panik och tankar på att skjuta skallen av mig.

Idag mår jag bättre, men jag är skör som sjutton. Pappa och jag hämtade ut min Cesar-bok som jag köpt och jag har spenderat den senaste timmen i badkaret, läsandes i den. Skall snart fortsätta. Detta är precis vad jag behöver när jag mår såhär - en bok som uppslukar mig så totalt. Han är min idol.