Har jag gett upp?
nu blir saker bara värre och värre. Och inte blir det bättre av att typ hela min omgivning också mår skit. Jag vill ställa upp Finnas där. Göra mer för dem jag bryr mig om, men jag fattar inte hur det skall gå till när jag själv vandrar omkring på den där dumma gränsen till total galenskap. Jag har ett uppdrag åt mig själv idag. Eller två snarare. 1, jag skall skriva en lista på saker jag vill åstadkomma i mitt liv. Saker att ändra och så. 2, jag skall spå utirån den där listan. Skriva ned sånt jag behöver komma ihåg så att jag sedan kan börja bearbeta mig själv. För vet ni vad? Jag har gjort samma jävla misstag igen! Samma misstag som jag tamejfan alltid tycks göra. Jag formar mig själv efter andra. Formar mig så att jag inte skall bli lämnad. Det brukar alltid funka bra en tid, men tillslut går jag ned i mig själv och allt går åt helvete. När kommer jag lära mig egentligen?
Det där är svårt, jag gör samma misstag som du - formar mig efter andra för att jag vill dem det bästa - det fungerar men inte när jag slätar ut mig själv och min egen vilja får ge stryk.
Mana, skriv ett brev till dig själv om vad du vill ha uppnått fram till nästan år vid den här tiden. Klistra igen kuvertet och ge det till din mamma, be henne ge dig det om ett år. Skriv inga stora grejor utan saker som "jag ska betala mina skulder" och "jag ska försöka hitta två bra vänner som vill mig väl" och "jag ska försöka göra en sak varje månad som känns jobbig tex 1. gå till konsum ensam 2. gå på bio med K och så vidare".
Min dotter gjorde så ett år för att jag bad henne, hon drömde om körkort och pojkvän samt jobb och allt gick i uppfyllelse.
För att nå framåt dit man vill så måste man veta vart man ska gå - frågan är om du orkar bestämma det nu? Fungerar det bättre med att ta en dag i taget för dig?
Jag tycker du är jätteduktigt, du kämpar i ett i ett och i ett. Jag hade inte orkat så länge som du gör, jag hade gett upp för längesedan.
Du är en riktig hjältinna!
Du har något som är din väg i livet, du har en uppgift att fylla. Jag kan inte säga vad det är men jag tror du ska ta dig igenom det här och sedan skriva en bok om vad som hände, dina tappade sugar, dina föräldrars perspektiv och hur du till slut bli bra. Be dina föräldrar skriva ner sina egna anteckningar någon gång då och då(säg varannan månad, du får inte läsa vad de har skrivit förrän du är helt frisk), det kan du ha till din bok längre fram.
Mana, du är en fantastisk människa. Du reser dig gång på gång. Du tar nya tag och snubblar igen. Du är en hjältinna.
Kärlek till dig.
PS Svara inte på det här, lägg din kraft på det du behöver (du behöver inte visa din tacksamhet mot det jag skrivit eller visa mig att du är snäll för jag vet att du är det ändå).
Puss.
Känner igen mig skitmycket. Men glöm inte hur mycket du gör för folk i din närhet. Jag höll på att balla ur totalt idag. Orkade bara inte. Och så läste jag vad du skrivit om mig och tog mig upp till ytan. Du är guld.
