Jag borde inte lägga mig i
Och jag borde inte bry mig om att Linda får lära känna Ollonet mycket bättre än mig. Jag borde vara glad, men jag kan inte. För det är så hela mitt liv har varit. Jag presenterar två personer för varandra och hamnar själv i skuggan. Den här ständiga kampen om att passa in och vara älskad för den jag är, tär så mycket på mig.
Nu tjuter jag som fan igen. Är så trött på detta jävla tjutande. Minns alla gånger jag låg i sovrummet och grät och Syd inte gjorde nånting. Han fortsatte med det han höll på med innan jag började gråta. Natten som gick var en så stark påminnelse om det. Och återigen börjar jag tänka på hur jävla dålig och värdelös jag faktiskt är.
Det är så lätt att byta ut mig mot någon som är frisk.
Clever aint wise
Lyssnar på NIN nu och dricka chai-teet från Eva i en av mina jättemuggar jag fick av Bexx igår. Jag är överlag lugn, fastän förbannad sorgsen. Känner mig vilsen och ensam. Som att jag stpår och skriker ut i intigheten utan att någon hör eller bryr sig.
Jag är så trött på att bli sedd som någon som inte riktigt... tänker. Jag får ganska ofta komplimanger numera. Att jag är snygg, söt, vacker whatever. Klart som fan att jag blir glad över det men jag önskar att någon nån jävla gång kunde säga att jag var intelligent. Klok brukade jag få höra ofta förut, men klok och vis är inte alls samma sak. Clever aint wise som Pete Doherty sjunger i en låt med Babyshambles.
När jag var sådär överviktig blev jag dumpad av min pojkvän och jag fick fan nästan aldrig några komplimanger. Om jag träffar nån som faller för mig, skulle den då dumpa mig ifall jag blev sådär tjock igen? Då är jag hellre singel. Fejkade idioter skall hålla sig borta från mig.
Samtal med Linda
Det här inlägget är jävligt personligt. B och O kan säkert bli arga för att jag ens lägger in det men jag måste. Dels för mina vänner som läser bloggen och som inte var här igår. Och dels för att B och O skall få en chans att inse hur jag ser det hela. Hur jag känner mig. Så b och o, om ni tar illa upp så ber jag om ursäkt.
- - - - -
Jag skickade sms till min räddande ängel Linda inatt, när jag låg i badrummet och försökte somna.
Linda säger:
vad hände?
mana monroe säger:
jag hatade dem så jävla mycket.
Linda säger:
jag såg det. varför?
Linda säger:
Ollie sa att ni spelade jag har aldrig, och sen gick och la er..
(jag var inte ens med och spelade. jag var däckad av ångest i sovrummet eller badrummet).
Linda säger:
inte om något som skulle ha hänt
Linda säger:
vad hände?
mana monroe säger:
hah. verkligen tack för den då. jag var körd av ångest. minns inte varför. kanske för att b och o höll på så mycket. nej, det började med att jag såg att m läst mitt mejl i fredags men inte svarade. så jag typ... blev typ ledsen. och satt i sovrummet med b och grät lite smått. hah, men alltså. det kändes verkligen som att jag borde sluta försöka när jag vet att jag inte är frisk.
Linda säger:
höll på med vad? och hur vet du att han läst mailet?
mana monroe säger:
det var på helgon och där kan man se sån. skitsamma. jag mådde ganska dåligt och b och jag gick in till de andra igen, men då började ångesten komma och det blev värre och värre. så jag satte mig i badrummet. då kom o och pratade lite med mig och jag tog mig ut till dem en stund igen-
mana monroe säger:
klarade inte av att sitta där så lång stund ändå, med den där jävla ångesten. trodde jag skulle bli galen. så jag lade mig i badkaret och ketchup kom in efter en stund. men det var bara jobbigt. så jag gick ut IGEN. och återigen gick det skit så jag lade mig i sängen och lyssnade på manson och försökte
mana monroe säger:
sova.
mana monroe säger:
ehmn. så kom ketchup in igen. hon verkade liksom vara den enda som brydde sig. och de andra sket i att ag var ensam med henne och fortsatte sitta där inne i vardagsrummet och skratta. speciellt b skrattade. som bara fan. jag låg kvar där inne kanske en kvart men sen pallade jag inte mer. så jag gick in i vardagsrummet och de verkade inte ens bry sig om min existens
(b kom in nån sekund och fixade med nåt, gav mig en puss på huvudet och gick sen in till vardagsrummet igen)
mana monroe säger:
så jag hämtade en kniv i köket. då blev alla tysta. men jag bara stod med den där. k försökte ta den ifrån mig, men jag morrade ifrån. den gav mig liksom styrka.
mana monroe säger:
jag vet inte hur länge jag stod så. men b och o gick in och lade sig i min säng och jag satt i soffan, hörde dem prata där inne. I MIN JÄVLA SÄNG! fattar du hur det kändes? jag gick in och sa att jag inte ville att de skulle ligga i min säng men det var ingen av dem som brydde sig. de låg kvar. jag sa till två, tre gånger. men det var uppenbarligen skitsamma. så jag sa att jag skulle sova i soffan
mana monroe säger:
så kunde de andra sova i min säng.
mana monroe säger:
men k var kvar i soffan så jag gick och lade mig i badrummet för att sova. efter en stund kom k in men jag sa att jag behövde vara själv, att jag försökte sova. så jag somnade där. hörde skratt och prat från sovrummet.
(k är alltid ketchup. kimmo står som kimmo)
mana monroe säger:
vaknade igen när o öppnade dörren strax före tio och sa att han skulle åka hem. fattar inte ens varför han berättade det för mig, men det gjorde han. somnade om, sen väckte k mig för hon behövde gå på toa och borsta tänderna innan hon drog. så jag gick och lade mig i soffan och somnade.
mana monroe säger:
när jag vaknade nästa gång satt b vid min dator. msn. klockan var typ två och jag frågade om hon kunde gå ut med hundarna åt mig för jag var helt slut. hon sa att hon inte hann för att hon skulle dra snart. nästa gång jag vaknade var bara kimmo och jag kvar. han höll på och städade åt mig fixade kaffe och vi glodde på teve tillsammans. gick ut med hundarna och rökte. det var mys. han drog precis
Linda säger:
jag vet inte vad jag ska säga.
mana monroe säger:
okej
Linda säger:
hur mår du nu, framför allt?
mana monroe säger:
skit.
- - - - -
Linda säger:
Du vet att jag är jävligt stolt över dig va?
mana monroe säger:
vcarför?
Linda säger:
För att du förtjänar det
mana monroe säger:
kolla hennes blogg. hon är så jävla kall.
Linda säger:
belse?
mana monroe säger:
ja
Linda säger:
jag har läst.
mana monroe säger:
det gör så jävla ont. att de låg i min säng fastän jag bad dem att inte göra det. och b vet precis hur jag känner och jag hade till och med bett henne att inte hålla på och flirta med honom.
Linda säger:
flirtade de??
mana monroe säger:
jag vet inte vad de höll på med och det är skitsamma. de låg i min förbannade sä'ng!
Linda säger:
Jag tror att han är jävligt rädd. Räddare än jag först trodde
Linda säger:
det verkar vara mkt som gick fel igår...
mana monroe säger:
rädd för vad?
Linda säger:
känslor
Linda säger:
både sina egna och andras
Linda säger:
det är som att hans känslodel fortfarande är den där lilla pojken som inte vågade säga ifrån, som att han fortfarande inte inser att han duger
Linda säger:
och därför gör han jävligt dumma saker utan att tänka
mana monroe säger:
jag är så jävla besviken på dem. speciellt b. hon gör samma sak om och om igen. hur mycket hon än vet att det sårar mig. och kom inte dragandes med att hon bara är femton, för jag skulle aldrig ha behandlat en vän såhär när jag var femton.
Linda säger:
du var nog ganska mogen när du var 15
Linda säger:
jag fattar.
mana monroe säger:
jag känner mgi så jävla värdelös.
Linda säger:
jag vet. men det är du inte
mana monroe säger:
varför bryr de sig fan inte då? och varför sov o kvar? han gör aldrig det annars. är han kär i min jävla kusin eller?
Linda säger:
de bryr sig nog, fast på ett annat sätt än det som behövs.
jag har ingen aning om varför han sov kvar. han sa bara att "vi andra sov i manas säng" och att han gick och la sig halv fem för att han var trött och behövde sova
mana monroe säger:
okej.
Linda säger:
jag tror att han är smickrad på ngt sjukt sätt över att hon är så på
Linda säger:
typ, om en ung tjej gillar honom så kanske han kan ta det som en ersättning för det hans själv förlorade när han var ung... eller nåt i den stilen
mana monroe säger:
hon är verkligen på. fastän jag bett henne. fastän hon vet hur skit det får mig att må.
Linda säger:
hon kanske också tar det som en ersättning. för det hon själv har förlorat
Linda säger:
eller nåt sånt
mana monroe säger:
vad har hon förlorat? seriöst. man skall fan inte trampa på människor som man påstår sig älska för att själv nå lycka. båda vet precis hur skit jag mår... och ändå... jag har så jävla ont i hjärtat nu. sån förbannat tur att du finns här och orkar lyssna på miog.
Linda säger:
jag vet inte vad hon har förlorat, mer än sig själv.. jag vill inte läsa av henne så pass mycket än.
Linda säger:
och ollie.. han... han är empatisk och bryr sig och allt sånt där, men han vill liksom inte inse
Linda säger:
tror jag
- - - - -
Linda säger:
har du snackat med dem idag, så de har sagt nånting?
mana monroe säger:
nej. inget mess från nån. ingen som undrar hur jag mår. b kom nyss in på msn men hon skriver inte
- - - - -
Linda säger:
har du pratat med dina föräldrar idag?
mana monroe säger:
nej. de ringer imorgon.
Linda säger:
det känns fel att du är ensam, förutom hundarna
mana monroe säger:
men det känns okej. jag skall städa lite här hemma. kimmo har plockat undan alla faskor och sköjt av all disk så det bara är för mig att ställa in det i diskmaskinen sen =) jag skal nog lägga mig i badet sen, med kaffe och boken jag fick av honom
Linda säger:
vad snäll han är =)
The kid
Livet skulle bli mycket enklare.
Olika sätt att vara en vän
En annan vän hör nästan aldrig av sig längre. När vi väl talas vid pratar h*n på om sin egen skit och verkar faktiskt inte bry sig om mig. H*n sa att h*n inte skulle försvinna, men gjorde det när viktigare personer dök upp i personens liv.
En vän är rädd för att göra allt värre och försäkrar om och om igen att h*n inte kommer försvinna. H*n ringde upp en annan av mina vänner för att h*n helt enkelt ville ha råd om hur h*n skulle behandla mig när jag var nere i en väldigt djup svacka för inte alls länge sedan (okej då, jag är väl fortfarande inne i den). H*n säger jämt saker som att jag är bäst och idag skrev h*n till och med att jag är vackrast, men jag kan inte ta det som annat än att h*n vill pigga upp mig och inte lägger så mycket vikt vid orden. Men jag uppskattar det som fan.
En annan av vännerna frågar aldrig om h*n kan hjälpa till. Om jag ber personen om hjälp frågar h*n oftast om jag inte kan be någon annan om hjälp. Det har hänt några gånger att jag bett personen komma hit när jag varit i nöd, men det tänker jag sluta med nu, och istället ta vara på den hjälpen som erbjuds frivilligt. Jag vågar inte be personen om hjälp alls. H*n skriver inte ens till mig när vi båda är inne på msn och jag skriver inte för att statusen är upptagen. Jag skall sluta vara till besvär.
Jag har tur som har mina vänner.
Att aldrig riktigt passa in
Well,
Hah!
...
Vafan kom dethär ifrån?
Egentligen vet jag ju... Men ändå. Jag råkade messa Bexx. Var tvungen. Jag blir helt... körd. Skall ta Sobril, massa kladdkaka och frappé och sätta mig och läsa i soffan. Och hoppas på svar. Fuck. Jag vill verkligen inte att hon försvinner. Jävla halva.
Förakt, yes sir!
Ta mig härifrån... Snälla...?
Alla dessa förbannde känslor
Linda drog precis. Hon lånade min cykel hem istället för att ta bussen från stan. Vi har suttit och pratat massor - och glott på Sandybell - och just nu har jag så mycket tankar och känslor som sprakar inom mig att det känns som att jag inte kommer kunna somna alls inatt. Men jag mår bra så jag antar att det är positivt även om det alldeles säkerligen kommer leda till nånting dåligt. Yaay, positiva Mana är igång igen.
We came to rock
you know that it's all we got
Dumt
Nothing new
Min mamma var här inatt och tog hand om mig. Pappa ringde upp Bexx mamma och undrade vad sjutton hon (Bexx mamma) höll på med. Hon försvarade sig med att hennes dotter satt och grät. Han svarade med att hans satt och skar sig. Ni ser, han visste att jag gjorde det fastän jag inte sagt det. Så lätt är jag att klura ut och ändå fattar Bexx inte alls. Eller så är det helt enkelt så att hon inte bryr sig alls. Just nu orkar jag inte fundera på vilket.
Mamma har tagit ledigt i eftermiddag. Vi och pappa och kanske - förhoppningsvis - min brorsa, och såklart hundarna, skall åka iväg och fika på det där stället på landet igen. Och efteråt skall vi låta hundarna springa av sig. Det är precis vad jag behöver.
mjfldpsmfl
The deepest cut
its the deepest cut you feel
its the thing in you that feeds
the animal in me
its the darker side of lust
its the other side of us
its the thing in you that feeds
the animal in me
the animal in me
mötley-text
Just tell me the truth
Jag trodde faktiskt inte att jag brydde mig så mycket ändå, nu idag. Men så när Bels gick in i badrummet och jag blev själv, då började tankarna mala. Men det är bäst såhär. Det vet jag ju. Det är bara dumt att förstöra sånt som är bra. Bara dumt.
Darling, there's no sense in running
You know I will find you
Everything is perfect now
We can live forever
You can't abandon me
You belong to me
Breathe in and take my life in you
No longer myself only you
There's no escaping me, my love
Surrender
And I breathe
När jag lyssnade på Evanescence tidigt imorse dansade jag sakta omkring i min egna värld. Jag vet inte ens om de andra märkte att jag fanns i rummet. Sen lade jag mig ned i solstolen som just nu står i vardagsrummet och försvann i texterna som kändes så klockrena just då. Som att de var skrivna just för mig.
Jag tycker att bilden på mitt öga skriker ångest, ändå gillar jag den. Skall rita av den och se om det blir något bra av det. Som om det var väsentligt överhuvudtaget.
Vem är jag?
bels säger;
en dryg brud med bra humor som inte ser hur söt hon faktiskt är
men seriöst grabbar,
vem fan är jag?