Jag känner mig ständigt som ett andrahandsval för henne och under de gångna månaderna har det varit så jävla mycket bråk. Och nu orkar jag fan inte mer. Hon kommer med bortförklaringar hela tiden. Och tårarna hotar med att bryta ut. Vill inte! Jag vill bara gömma mig i en varm famn och gråta.

Men jag har "bara" hundarna här. Jag skulle vilja messa till Frida men min mobil funkar inte. Tre äcklar sig så jag har inte haft nån sändning på två dagar nu. Det suger. Fan nu har jag glömt bort mitt te också.

Sluta ljug för mig och sluta ta mig för given. Och behandla mig med respekt. Jag tänker inte ta sånt här. Jag är inte lika svag som jag var när jag var tillsammans med psykopatkinesen. Måste bara våga visa det. Våga stå på mig. Det gör ont att bry sig. Jag önskar att jag slapp.

Och jag önskar att världen kunde vara snällare.