Hej självförakt, hej ångest!

Är det någon jag hatar idag så är det mig själv. Jag borde inte festa. Det slutar alltid med att jag hamnar i badrummet och skär mig. Igår var det hos Frida. Jag låste in mig och letade efter rakblad och hittade en hyvel med tre rakblad i och skar några gånger. Men jag hann inte så länge, för nån kom och knackade på. Jag minns inte vem just nu men jag tror att det var Frida. Hon vet hur jag är.

Egentligen var det en trevlig kväll. Fridas kompis Josefine kom dit tillsammans med sin kompis Karin (vi gick på samma gymnasie för flera år sedan och jag minns en gång då jag sa till henne att hon var söt. Haha, jag var så mycket modigare då för tiden än vad jag är nu :P). Marcus fixade mysmys och Ollonet kom tidigare än vad jag trodde han skulle göra. Han brukar vara segast i stan. Två vänner till Marcus kom förbi en sväng också. Två bröder - den yngasta var förbannat lik agent Cooper. Ballt!

Satt inne i badrummet med ångest och Karin satt och pratade med mig. Det kändes verkligen som att hon förstod mig och det är alltid lika skönt när människor gör det. Det händer alltför sällan. Hon berättade om när vi gick i skolan och jag hade frågat om hon var blond på riktigt (hon har svartfärgat hår). Och när hon sagt att så var fallet hade jag typ gormat på om att hon då kunde skaffa grönt hår. Haha. Det låter verkligen som mig :P

En av Fricus katter rymde på natten och jag fick för mig att det var mitt fel, så jag drog ut och letade. Gick ensam genom värsta våldtäktsparken och pratade med två killar. På vägen tillbaka mötte jag ett skrålade gäng skinheads och andra människor och en av dem är en gammal bekant till mig, och en annan - ett ex. Det var fan lite trevligt. De skulle med bussen till stan så jag följde dem en bit på vägen. Tror att en av tjejerna blev ganska irriterad när jag uppehöll dem med mitt snack - hon ville inte missa bussen. Jag fick iallafall den gamla bekantens msn. Och en puss. Jag går och pussar på alla när jag dricker. Undrar hur många gånger jag pussade på Ollonet egentligen?

Ollonet följde med mig hem och sov kvar här, men vi stannade förbi på Burger King först. Lång kö och vi hade stockholmare bakom oss - som jag snackade med. Bland annat politik, de var moderater. Och så såg jag Karin och Josenfine i kön och ropade lite på dem.

Det gick bra för hundarna att sova hos mamma och pappa så nu vet jag att dem kommer kunna vara hundvakter över natten fler gånger om jag skulle vilja. Det är skönt. Skönt var det också när de kom hem igen, vid fyra i eftermiddags. Mina små bebisar.

Har sovit större delen av dagen. Är så förbannat trött. Ollonet säger också att han är helt körd av trötthet och skyller det på mig. Haha!  Du tog musten ur mig inatt, skrev han på msn och det låter fan väldigt missledande. Tydligen var det meningen också :P

Skall försöka göra lite mat och sen lägga mig framför teven och glo på Bevvan. Försöka få bort det här föraktet och ångesten, men det känns som att jag förstör för alla när jag håller på och skär mig sådär. Och det vill jag inte. Jag vill att dem skall ha kul. Kanske borde jag sluta dricka alkohol när jag träffar folk, fast då undviker jag ju en komplicerad situation och det är bara dumt. Istället borde jag kämpa med att inte hamna inne i badrummet och skära.

Nåväl, vi får se. Fast just nu har jag fått för mig att alla hatar mig typ. Hm hm.


Ett paniskt inlägg

drömde att jag blev tillsammans med en kille inatt. han hade långt, blont hår. inte sleaze-långt utan hårdrocks-långt. räckte fan ned till midjan på honom. och han var alldeles underbar. tog hand om mig och tyckte om mig även när jag fick mina utbrott. och han tyckte att jag var rolig och han var lång så jag fick sträcka mig uppåt för att nå honom.

när jag vaknade mådde jag skit för att det bara var en dröm. jag hatar att drömma om kärlek för att jag känner mig så jävla ensam när jag vaknar.

satt på balkongen med en cigg. trodde att balkongen skulle ge vika, ramla ned till marken. men jag tvingade mig att sitta kvar, fylld med rädsla, ångest och äckel. destruktiva tankar som malde om och om igen. och jag tar mig inte iväg till frida. jag kan inte cykla. det går inte. vafan är det för jävla fel på mig?

gick ut med hundarna.

det är okej att du är fulast i världen mana. jorden går inte under pga. dessutom träffade du ju syd när du var hundra gånger fulare än vad du är nu och han föll direkt, så sluta vara så hård mot dig själv. det är okej att vara ful. det innebär inte att du för alltid kommer vara ensam.

känner mig febrig. ångest. rädsla. massa skräck. vill vira in mig i täcket och sova vidare men jag får inte. kämpar fortfarande med min fucked up dygnsrytm. får inte ge upp nu.

men jag är en sån jävla värdelös vän. frida fyller idag. jag ska ju dit. ge henne presenterna. men jag vågar inte cykla. jag kan inte det idag. det känns omöjligt.

om jag ändå kunde vara okej.


Ångest

Fyfan vilken ångest jag får av det här inlägget. Det är som att allt jag kämpat för slås omkull. Förresten gäller det inte bara det Carolina skriver, utan även vissa av kommentarerna.

Tom

Det är alldeles strax måndag och jag känner mig... tom. Jag känner mig som en börda. En jävla böld. Som att jag förpestar människors liv genom att visa dem uppmärksamhet. Monstret tycker säkert att jag är helt jävla dum i huvudet just nu, för jag bara förvirrar. Tror jag. Märker ju själv att  jag beter mig konstigt. Fast jag vet inte hur man gör annars, tror jag.

Inatt när jag var så jävla full och äcklig så ringde jag upp mr Borderline och jag var säkert jättejobbig. Men han förtjänar det, för annars är han den jobbiga. Jag blir så jävla social när jag har druckit. Kan inte sluta prata och har flera samtalsämnen igång samtidigt. Jag är en sån jävla idiot.

Tomhetshelvete.

Självförakt

Såhär illa har jag inte tyckt om mig själv på länge. Men det var iallafall skönt att vara hos mamma och pappa ett tag. Fick med mig lite böcker hem och en Amelia-tidning. Så jag skall strax ta ett bad och läsa i tidningen. Hoppas jag kan koppla bort all ångest bara.

Psyktest

Genom fjärilen fann jag detta test vilket jag självfallet gjorde, och nedan ser ni resultatet:

Disorder | Rating
Paranoid: High
Schizoid: Low
Schizotypal: High
Antisocial: Low
Borderline: Very High
Histrionic: Moderate
Narcissistic: Moderate
Avoidant: Very High
Dependent: Very High
Obsessive-Compulsive: Moderate




Lite fakta från sidan:

Pananoid: -HIGH-
Paranoid personality disorder is characterized by a distrust of others and a constant suspicion that people around you have sinister motives. People with this disorder tend to have excessive trust in their own knowledge and abilities and usually avoid close relationships. They search for hidden meanings in everything and read hostile intentions into the actions of others. They are quick to challenge the loyalties of friends and loved ones and often appear cold and distant. They usually shift blame to other people and tend to carry long grudges.
Symptom:
  • Unwillingness to forgive perceived insults
  • Excessive sensitivity to setbacks
  • Distrustfulness and excessive self-reliance
  • Projection of blame onto others
  • Consumed by anticipation of betrayal
  • Combative and tenacious adherence to personal rights
  • Relentlessly suspicious

  •  
    Schizotypal: - HIGH - (Har fått denna diagnos)
    Many believe that schizotypal personality disorder represents mild schizophrenia. The disorder is characterized by odd forms of thinking and perceiving, and individuals with this disorder often seek isolation from others. They sometimes believe to have extra sensory ability or that unrelated events relate to them in some important way. They generally engage in eccentric behavior and have difficulty concentrating for long periods of time. Their speech is often over elaborate and difficult to follow.
    Symptom:

  • Odd or eccentric mannerisms or appearance
  • Superstitious or preoccupied with paranormal phenomena
  • Difficult to follow speech patterns
  • Feelings of anxiety in social situations
  • Suspiciousness and paranoia
  • Odd beliefs or magical thinking
  • Appears shy, aloof, or withdrawn to others


  • Borderline: - VERY HIGH - (har fått denna diagnos)
    Borderline personality disorder is characterized by mood instability and poor self-image. People with this disorder are prone to constant mood swings and bouts of anger. Often, they will take their anger out on themselves, causing injury to their own body. Suicidal threats and actions are not uncommon. Borderlines think in very black and white terms and often form intense, conflict-ridden relationships. They are quick to anger when their expectations are not met.
    Symtom:

  • Self-injury or attempted suicide
  • Strong feelings of anger, anxiety, or depression that last for several hours
  • Impulsive behavior
  • Drug or alcohol abuse
  • Feelings of low self-worth
  • Unstable relationships with friends, family, and boyfriends/girlfriends

  •  
    Avoidant: - VERY HIGH -
    Avoidant personality disorder is characterized by extreme social anxiety. People with this disorder often feel inadequate, avoid social situations, and seek out jobs with little contact with others. Avoidants are fearful of being rejected and worry about embarassing themselves in front of others. They exaggerate the potential difficulties of new situations to rationalize avoiding them. Often, they will create fantasy worlds to substitute for the real one. Unlike schizoid personality disorder, avoidants yearn for social relations yet feel they are unable to obtain them. They are frequently depressed and have low self-confidence.
    Symptom:

  • Social inhibition; retreating from others in anticipation of rejection
  • Preoccupation with being rejected or criticized in social situations
  • Fear of embarrassment results in avoidance of new activities
  • Poor self-image; feelings of social ineptitude
  • Desire for improved social relations
  • Appear to others as self-involved and unfriendly
  • Creation of elaborate fantasy lives


  • Dependent: - VERY HIGH -
    Dependent personality disorder is characterized by a need to be taken care of. People with this disorder tend to cling to people and fear losing them. They may become suicidal when a break-up is imminent. They tend to let others make important decisions for them and often jump from relationship to relationship. Dependents often remain in abusive relationships. Over-sensitivity to disapproval is common. Dependents often feel helpless and depressed.
    Symptom:

  • Difficulty making decisions
  • Feelings of helplessness when alone
  • Suicidal thoughts upon rejection
  • Submissiveness
  • Deeply hurt by mild criticism or disapproval
  • Unable to meet ordinary demands of life

  •  


    godamn imature

    Jag skall ut med hundarna. När jag kommer tillbaka skall jag ta på mig massa kläder, fixa kaffe och sätta mig ute på balkongen och röka och läsa. Måste! DÖDADÖDADÖDADÖDA!!

    Just nu

    Just nu försöker jag att inte tänka. Har tagit Sobril men det kryper fortfarande omkring i mig och om jag inte får ett slut på det kommer jag antagligen hamna i badrummet igen. Jag känner mig destruktiv och ensam. Tom. Irriterad men klok. Jag vill läsa. Knulla sönder litteraturen och tända eld på mig själv.

    - - - - -

    Känner för att beställa mer böcker från adlibris. Idiotiskt. Jag har ju egentligen inte pengar till det... Men om det skulle få mig att må bättre för tillfället så är det nog värt det.

    - - - - -

    You hate me now, I'm sure

    ångest

    hävde i mig mer sobril, svalde med öl. kroppen skakar så jag knappt kan greppa burken.

    det började igår kväll, precis innan jag skulle sova. satt på balkongen och tog en sista cigg och märkte att jag knappt fick luft. började hyperventilera.

    vet inte hur jag lyckades somna, men gjorde det tillslut.

    vaknade vid sex. hyperventileringen kom tillbaka och efter en halvtimmes panik gick jag ut på balkongen och tog en cigg. kunde inte andas. däckade ihop i sängen.

    tog sobril nån timme efter jag vaknat. men snart kom kvävningskänslorna tillbaka och jag satt snart och hyperventilerade. var ute på promenad med hundarna och andades så snabbt att jag inte kunde gå rakt. darrade. såg säkert ut som ett fyllo. kunde knappt hålla fast hundarna och hela tiden malde dumma ord omkring i min hjärna.

    när jag kom hem igen satt jag mig på balkongen med en cigg och återigen kom hyperventilieringen igång. blev panisk. hamnade i badkaret med ett sugit rakblad och pillade fram ett engångsblad istället. värdelöst men jag skar mer än vad jag gjort på väldigt länge. i arm och i benen. lade mig ned. kopplade av lite. kanske tio minuter, en kvart. sköljde sen av mig allt blod och satte mig här, med en öl och mer sobril.

    jag vet inte vad jag skall göra.

    Infektion

    Kamp. Kamp. Kamp.

    Overklighetskänslor. Ångest. Infekterade tankar. Skall ta sobril idag igen. Och försöka äta. Värmer lasagne som mamma gjort för länge sedan. Massa broccoli till det. Vill helst lägga mig ned och sova bort dagen, men jag skall fortsätta kämpa. Jag skall vara stark. Jag är stark.

    like a sin

    sitter och skär medan jag pratar med bexx på msn och läser bloggar. jag är superkänslig just nu och jag vet att jag när som helst kommer få ett paniskt utbrott om jag inte håller koll på mig själv. skärandet lugnar mig till viss del, men inte tillräckligt.

    - - - - -

    gick ut och ciggade. slut nu. kami slickar blod. jag är så jävla äcklig. så älska mig snälla.

    igår

    jag skar mig. sen satte jag mig och glodde på bevvan och gick sen in i badrummet och skar massa mer. ut på balkongen, hetsökte cigg och sen var jag så matt i kroppen att jag var på väg att svimma. lad emig i sängen och däckade snart ihop. idag har jag en huvudvärk större än satan. fyfan vad ont det gör.

    ouch

    Aegzor säger:

    Har du börjat röka på heltid nu?

    mana monroe säger:

    eh. det håller mig från att skära.

    Aegzor säger:

    Okerj

    Aegzor säger:

    Ett missbruk ersätter ett annat...

    grejen är att han ju har så jävla rätt. bajsfan. nu börjar det mala omkring igen.

    när jag satt där ute nyss kunde jag inte sluta tänka på att skära. förstöra igen nu när huden börjar läka och bli så fin. och så tänker jag - ät choklad! proppa i dig! så känns det bättre sen. men jag har ingen choklad. jag har fan typ ingenting att äta på. knapra i mig. moffsa i mig. och jag får inte skära. jag får inte!

    mfaösm vm

    jag funderar verkligen på att ta bort den här bloggen. bara ha kvar den lösenordsskyddade psykbloggen. förinta mig själv. hata mig själv.

    förinta bara.

    fan då

    jag börjar känna mig panisk. måste handla. jag klarar inte av att ta emot hjälpen som erbjuds. jag vet att min brorsa skulle handla åt mig om jag bad honom, men jag pallar inte. bexx säger att hon och farmor kan handla åt mig men just nu klarar jag inte av att träffa farmor. och linda skickade ett mess förut om jag behövde hjälp med något, men jag tackade nej. jag klarar det helt enkelt inte och det gör att paniken kryper sig på.

    jag behöver fil till hundarna. och mjölk till mitt förbannade kaffe. och annan skit. jag måste få bort de här idiotiska känslorna för jag får fan inte hamna med ett rakblad i handen igen. jag har hållit mig i över en jävla vecka nu och jag vill fortsätta ha det så.

    fanfan. ibland vill jag strimla dig, mana.

    ångesthoran

    nyvaken. väntar på bexx som ska komma vid två. lyssnar på GnR. försöker... existera. uuuh. jaja. skitsamma.

    aint it fun

    when you know that you gonna die young

    linda säger att jag är förälskad i den där. jag är inte. är inte. kommer säkert aldrig kunna bli. även om syd är enkuksugande idiot kommer jag nog aldrig kunna bli förälskad igen efter honom. så är det. så ge fan i att tro att jag är förälskad i er. så länge ni inte är mike monroe.

    ja, jaglever i det ytlig. det behövs ibland.

    let go of me

    det blir fan bara svårare och svårare att komma upp ur sängen. just nu är jag så slut i kroppen att jag höll på att ramla ihop när jag var ute med hundarna, flera gånger. så fort de drog i sina koppel gled de mig ur händerna. en kärring glodde som fan när jag stapplade fram. trodde säkert att jag var full. men nej du, inte full, bara extremt jävla trött. sånhär har jag inte varit på flera år.

    som en ballong

    jag bara sitter och stirrar. mest hela tiden. väck mig från det här. håll i mig. hårt. så jag inte svävar iväg för att aldrig komma åter.  

    diedie

    pappa trodde att han hunnit lägga på luren när jag hörde honom säga fyfan. jag skulle aldrig ha ringt. men jag är så desperat. desperat efter hjälp. de senaste tre månaderna har jag varit inne i en nästan konstans depression. jag tänkte vänta med att ta upp det tills de var hemma igen, men när jag bara går och tänker på hur jag skall lyckas få ett slut på allt... ja, då trodde jag det bästa var att be dem ringa överläkare f. men jag vet att jag förstört för dem nu, jag har förstört. de mår skit nu.

    jag är en helveteshora som bara ställer till massa jävla problem jämt. jag hatar dig mana.

    Tidigare inlägg Nyare inlägg
    RSS 2.0
    Test