Leticia får mig att tänka
Jag känner ingen som är så klok som Leticia. Jag slås av det om och om igen och nu gällande skiten med Bexx så har hon fått mig att tänka annorlunda. Först gäller det inlägget i min psykblogg, där hon genom sina ord tog död på en hel del av mitt agg mot Bexx. Sedan var det denna kommentar som ändrat mycket i mina tankar.
Jag fattar liksom nu att Bexx inte vill ta konsekvenserna av det hon gör. Hon vill kunna skriva om hur jobbig och krävande jag är utan att det skall slå tillbaka mot henne. Och när det väl slog tillbaka mot henne så tog hon hjälp av sin mamma och hon - mamman - gjorde bara situationen hundra gånger värre.
Ja, det är verkligen jobbigt att leva/umgås med en borderlineperson men som Leticia skriver så har hon gjort ett val. Man finns inte där för personen tills man inte längre känner för det. Bexx har helt tiden vetat att jag har en personlighetsstörning och jag har berättat för henne om olika fakta om borderline just för att få henne att förså varför jag gör som jag gör i vissa situationer. För att jag ville få henne att förstå. Förstå att jag inte är ond. Och för att jag inte ville att hon skulle lämna mig - för det är bland det värsta man kan göra. Jag behöver ett stabilt nätverk omkring mig och för varje gång en person jag litat på lämnar mig, så skakas nätverket sönder och jag har ett helvete med att bygga upp det där till en någorlunda stabil nivå igen.
Jag ser mig inte värdig kärlek och respekt. Jag tvivlar ofta på mig själv för att jag vet att jag har en personlighetsstörning. Och detta ger ett stort försprång för personer som helt enkelt vill mig illa. Såna som vill ha övertaget och aldrig se sina egna fel. Såna som Syd. Han tog varje tillfälle att skylla våra problem på mig.
Jag tror dock inte att Bexx är sådan. Jag tror bara att hon är ung, vilket hennes föräldrar och farmor och farfar tjatat om hela tiden och jag har sagt att det är skitsamma, för jag ville faktiskt umgås med henne.
Jag är glad att jag inte lyssnade på dem för detta har lärt mig massor och jag lär mig hela tiden nytt. Jag vet att jag är väldigt intelligent men min personlighetsstörning sätter käppar i hjulet emellanåt och det är då folk lämnar mig. Och det är då jag går sönder för egentligen törstar jag bara efter eran kärlek.
Jag fattar liksom nu att Bexx inte vill ta konsekvenserna av det hon gör. Hon vill kunna skriva om hur jobbig och krävande jag är utan att det skall slå tillbaka mot henne. Och när det väl slog tillbaka mot henne så tog hon hjälp av sin mamma och hon - mamman - gjorde bara situationen hundra gånger värre.
Ja, det är verkligen jobbigt att leva/umgås med en borderlineperson men som Leticia skriver så har hon gjort ett val. Man finns inte där för personen tills man inte längre känner för det. Bexx har helt tiden vetat att jag har en personlighetsstörning och jag har berättat för henne om olika fakta om borderline just för att få henne att förså varför jag gör som jag gör i vissa situationer. För att jag ville få henne att förstå. Förstå att jag inte är ond. Och för att jag inte ville att hon skulle lämna mig - för det är bland det värsta man kan göra. Jag behöver ett stabilt nätverk omkring mig och för varje gång en person jag litat på lämnar mig, så skakas nätverket sönder och jag har ett helvete med att bygga upp det där till en någorlunda stabil nivå igen.
Jag ser mig inte värdig kärlek och respekt. Jag tvivlar ofta på mig själv för att jag vet att jag har en personlighetsstörning. Och detta ger ett stort försprång för personer som helt enkelt vill mig illa. Såna som vill ha övertaget och aldrig se sina egna fel. Såna som Syd. Han tog varje tillfälle att skylla våra problem på mig.
Jag tror dock inte att Bexx är sådan. Jag tror bara att hon är ung, vilket hennes föräldrar och farmor och farfar tjatat om hela tiden och jag har sagt att det är skitsamma, för jag ville faktiskt umgås med henne.
Jag är glad att jag inte lyssnade på dem för detta har lärt mig massor och jag lär mig hela tiden nytt. Jag vet att jag är väldigt intelligent men min personlighetsstörning sätter käppar i hjulet emellanåt och det är då folk lämnar mig. Och det är då jag går sönder för egentligen törstar jag bara efter eran kärlek.
Kommentarer
Trackback