mamma och pappa kom hit innan de drog till dbt-mötet. pappa skulle diska, mamma ville städa mitt badrum. jag sa nej om badrummet. varför? för att jag inte fått bort allt blod än. pappa blev irriterad igen, det märktes så väl. sa: "då får du lova att du har städat det tills på lördag." jag orkade inte ens svara. hur ska jag kunna lova nånting, när jag inte ens har energi nog att vara vaken om dagarna? dessutom är det min lägenhet. fan. han fattar inte att det som just nu tar störst del i mitt liv är en kamp om överlevnad. om ni bara visste hur gärna jag faktiskt vill ge upp. jag börjar övertyga mig mer och mer om att hundarna faktiskt skulle ha det mycket bättre med nån annan husse/matte. jag hoppas att jag aldrig lyckas övertyga mig själv helt och fullt - det vore en katastrof.

pappa gnällde på att jag glömmer saker jag skall göra hela tiden. men vafan skall jag göra då, när mitt minne bara blir sämre och sämre hela tiden? det mesta jag kommer ihåg är små jävla detaljer som andra inte kommer ihåg.

jag är förbannat trött men jag skall försöka bada nu. försöka läsa. kan jag inte läsa så kan jag väl bara bada? det borde jag klara. och sen kanske städa badrummet. klarar jag det är jag bra. klarar jag det inte suger jag mer än de jävla högeridioterna som bara vill smutskasta de röda.

thrill me,
dont kill me