Fan. Nu känner jag mig sådär ensam igen. Ensamhetskänslan. Jag hatar det. Det är nästan det värsta. När det känns som att hela världen har gett upp om mig. När pappa var här med godis förut så sa han: "Vi ses på söndag!" innan han drog. Och jag tänkte, shit. Skall jag vara ensam ändå till söndag? Såhär extrem brukar jag inte vara! Jag brukar väl ändå kunna njuta av ensamheten? Eller inbillar jag mig bara? Kanske blir det värre av att jag lyssnar på Sisters of mercy som jag knappt lyssnat på sedan jag var tillsammans med kinesjäveln. Plågar jag mig själv med flit? Men jag älskar dem ju. Musiken är så jävla bra.

Förhållanden är till för idioter.