Funderingar om liv och död
Jag tänker på underbara Madde. Jag läste hennes blogg medan hon fortfarande levde. Visst hade hon en hel del besökare och folk som kommenterade, men sedan hon dött har hon verkligen blivit känd inom bloggvärlden. Massa besökare, massa kommentarer och massa människor som skriver om henne i sin blogg. Detta bevisar vad jag alltid har sagt: när vi dör älskar alla oss. Vi människor är helt enkelt mycket mer värda döda än levande, mycket mer intressanta.
Jag tänker vidare. Vi säger att X bloggar och har gjort så i antalet år. X är psykiskt sjuk och har bland annat diagnosen schizofreni. Varje dag besöker cirka 40 läsare X blogg och några få kommenterar det X skriver. Så en dag orkar inte X kämpa mer så X begår självmord. Vad händer då? Kommer X få massa besökare som skriver sorgsna kommentarer, och få uppmärksamhet från både stora och små bloggare?
Om nån vän till X skulle starta en insamling till psykiska sjukdomar - skulle den få massa pengar då?
Eller skulle psyk och X gömmas undan i ett litet dammigt hörn, precis som nu? Skulle psyk - och X och alla andra psykfall inkluderat - fortsätta vara Sveriges skamvrå?
Jag tänker vidare. Vi säger att X bloggar och har gjort så i antalet år. X är psykiskt sjuk och har bland annat diagnosen schizofreni. Varje dag besöker cirka 40 läsare X blogg och några få kommenterar det X skriver. Så en dag orkar inte X kämpa mer så X begår självmord. Vad händer då? Kommer X få massa besökare som skriver sorgsna kommentarer, och få uppmärksamhet från både stora och små bloggare?
Om nån vän till X skulle starta en insamling till psykiska sjukdomar - skulle den få massa pengar då?
Eller skulle psyk och X gömmas undan i ett litet dammigt hörn, precis som nu? Skulle psyk - och X och alla andra psykfall inkluderat - fortsätta vara Sveriges skamvrå?
Kommentarer
Trackback