Allt går supersakta för mig. Jag gör en sak, och efter fem minuter börjar ångesten komma krypande och jag försöker göra nånting annat. Om och om igen. Har inte ens lyckats börja läsa i vampyrboken som jag älskar så mycket. Sitter mest och väntar på att det skall bli kväll så pappa kommer hit med choklad. Då kan jag fokusera på ätandet en stund.

Jag har inte skurit mig på ett bra tag nu och det skulle vara imponerande om det inte vore för att uppehållet beror på sån extrem nedstämdhet. Jag har liksom inte ens energi att skära sönder mig själv. Jag orkar inte ens fixa kaffe så jag har varit kaffe-fri i över en vecka nu.

Och inte mår jag bättre av att ständigt drömma om Syd numera. Nästan varenda natt och jag förstår inte varför. Det gick ju så bra ett tag. Om jag bara kunde få lite mer energi... jag försöker ju verkligen! Jag gör det! Det är inte så att jag bara ligger i sängen och väntar på att dö. Jag kämpar för att må bättre, men det går inte särskilt bra.

Ska försöka bada. Se om jag lyckas ta på mig kläder efter det eller om jag kommer fastna i min jävla morgonrock. Allt är så jävla kämpigt och svårt just nu. Jag hatar det.