Efter massa drömmar inatt (kommer ett inlägg om det sen som speciellt monstret och isabel måste läsa) var jag bitter och förbannad när jag gick ut med hundarna. Såg dock Nallen och hans lilla söta flickvän Emma (som jag har addat på msn, och Bexx tycker att jag är störd för tydligen frågar man inte om folks msn bara sådär, men ändå) en bit bort. Gick och höll varann i handen och bar i en pizza eller nåt och såg så söta ut och för en gångs skull missunnade jag inte ett par lycka, jag var inte en bitter, avundsjuk, elak subba, utan kände mig glad för deras skull. Jag brukar ju alltid bli bitter av par som går omkring och är så jävla kära, men efter att ha läst i Emmas blogg och även snackat lite med henne på msn så tycker jag faktiskt att hon är värd det. Betyder detta att jag börjar bli en bättre människa? :o

- - -

På väg hem igen stannade människor sina cyklar och glodde på mina hundar. Då blev jag rasande. Började tänka tillbaka till tiden då jag var 16-18 år och folk alltid stannade och glodde på mig på stan och kommenterade hur jag såg ut - och jag brukade skrika skaffa en jävla teve förfan och glo på den istället! och det var precis vad jag ville skrika till dem där idag. Kiba blev rädd för deras cyklar och gnällde till, fällde ned svansen mellan benen som en andra penis och gömde sig bakom mig. Och de jävlarna skrattade! Han gnällde till igen och de började skratta ännu mer! Ja, för det är ju verkligen roligt att min ena hund är livrädd för människor och andra hundar. Skitkul. Underbart att jag kunde bidra till eran glädje *tar fram en k-pist typ*

- - -

Hemma bäddade jag sängen och satte mig sedan och läste vidare i den där Manhattan-boken och messade med Linda och började känna mig lite lugnare. Sen satte jag mig här och pratar vidare med Linda på msn och lyssnar på Sisters of Mercy igen och jag mår lite bättre, men jag orkar inte äta. Finns inte energi till det just nu, kanske senare. Skall försöka att bara läsa en massa idag och stärka mig själv.