Pappa ringde vid tio och väckte mig. Låg kvar och myste med hundarna i sängen till tjugo i elva. Kami lägger sig alltid på mitt bröst - antingen med rumpan mot mig så han kan spana utåt, eller också med nosan mot mig så han kan slicka rent mitt ansikte (och framför allt näsan, haha).

Ute på promenaden mötte jag en mamma med ett litet barn. Hon kom fram till mig och bad om vägen till barnpoolen och jag blev inte ett dugg panisk. Jag tror inte ens att jag krånglade till vägbeskrivningen som jag alltid annars brukar göra. Hon tycktes så besvärad. Som att hon inte alls ville vara där och ta hand om sitt barn egentligen. Det är så tragiskt när det är så. Alla dessa unga mammor som bara ser sina barn som ett besvär. Använd kondom, vafan! De där barnen kommer ju inte må särskilt bra när de växer upp och inser hur oönskade de var.

Well. Jag mår ganska bra idag. Jag känner mig liksom... positiv och imorse var första morgonen på länge jag inte ville svälja ned mina tabletter och slippa det här. Även om glädjen och ron bara är för en stund så vet jag att jag är på väg åt rätt håll. Fyfan vad skönt!