Självförakt
Var precis ute med hundarna. Jag darrar i hela kroppen, rycker till vid minsta lilla ljud och det mesta bara snurrar.
En karl i 30-årsålderna kom ut ur det stora comhem-huset här alldeles vid mig och satte sig på sin cykel (fast kollar jag på bilden så ser jag att huset egentligen inte är särskilt likt. Det är fan inte ens samma färg). Och med en rejäl smäll for han i backen.
Hela tiden ville jag dit, se efter hur det gick, men jag kan inte. Jag kan bara inte! Och jag föraktar mig själv så jävla mycket för det. Men det är min psykskit som gör att jag inte kan och jag undrar; alla de andra jävla människorna som var där, är dem också psykfall? Varför i helvete var det inte en endaste person som gick fram och kollade hur han hade det? Kärringarna bakom mig kommenterade vad som hände, men ingen endaste person... gick fram.
Och jag hatar mig själv.
En karl i 30-årsålderna kom ut ur det stora comhem-huset här alldeles vid mig och satte sig på sin cykel (fast kollar jag på bilden så ser jag att huset egentligen inte är särskilt likt. Det är fan inte ens samma färg). Och med en rejäl smäll for han i backen.
Hela tiden ville jag dit, se efter hur det gick, men jag kan inte. Jag kan bara inte! Och jag föraktar mig själv så jävla mycket för det. Men det är min psykskit som gör att jag inte kan och jag undrar; alla de andra jävla människorna som var där, är dem också psykfall? Varför i helvete var det inte en endaste person som gick fram och kollade hur han hade det? Kärringarna bakom mig kommenterade vad som hände, men ingen endaste person... gick fram.
Och jag hatar mig själv.
Kommentarer
Trackback