Jag har suttit och läst sedan jag senast skrev här i bloggen. Skall alldeles strax ta en sömntablett och göra mig i ordning för natten. Jag vet inte varför jag blivit så rädd för att sova den senaste tiden. Helst skulle jag vara vaken tills ljuset kommer åter och sedan somna, i lugn och ro och utan rädsla. Jag vet att jag skulle känna mig redo att somna vid tre och skulle säkerligen vara uppe ur sängen igen vid tolv. Det låter ju inte såå dumt ändå. Jag menar, elva-tolv är ju samma tid som jag stiger upp nu när jag lägger mig innan ljusets återkomst också.

Men det är inte meningen att jag skall vara så sen. Meningen är att jag skall gå upp klockan åtta och ge mig ut på en halvtimmes promenad med hundarna. Det låter så lockande och jag vet att jag är som piggast om jag sover dryga sju timmar.

Ändå tar jag mig för det mesta inte upp om mornarna och jag är så trött på att må såhär. Om jag fortfarande inte mår bättre när överläkare F återkommer från sin semester skall jag be mamma ringa honom. Se om min dos antidepressiva trots allt kanske behöver ökas på litegrann. Så jag har ungefär en månad på mig att fortsätta kämpa. Måtte jag ta mig upp tidigt imorgon bitti och gå ut på den där underbara promenaden som gör minst lika gott för mig som för hundarna.

---

Imorgon kommer Bels hit. Kanske stannar hon till söndag, kanske bara till lördag. Förmodligen skall vi hem till Ollonet på kvällen och jag vet inte riktigt hur jag känner. En del av mig vill helst stanna hemma, ligga i badet och frossa litteratur och se på skitteve med Bels i soffan.
En annan del vill sminka och fixa mitt hår, tillsammans med Bels, ta cykeln till Ladugårdsängen sjungandes Mötley-låtar med min gaphals till kusin och sedan rocka röven av Ollonet och Linda.

Jag känner mig så delad hela tiden.

Men nu har jag precis stoppat i mig tabletten så sov sött söta bloggläsare ♥