Jag vet varför jag till stor del mår så jävla skit idag; det känns som att världen är emot mig. Typ alla utom Linda. Bexx brukar tjata om hur tråkigt hon har det när hon är hemma själv, men ville ändå inte komma hit när jag erbjöd henne. Det känns ganska hårt för så skulle hon inte ha gjort förut.

Och så kändes det skit när Ollonet inte ville ge mig förklaringen av ett svårt ord han använde. Ja, jag reagerar superstarkt på skitgrejer men det fick mig att känna mig så jävla pantad för att jag inte vet vad ordet betyder och så fick jag för mig att han inte ville berätta betydelsen för mig för att jag ändå bara är för blåst för att fatta nånting.

Jag har alla dessa jävla overklighetskänslor inom mig och det är så frustrerande och destruktivt. Jag vet inte riktigt hur jag skall bli av med dem. Det som håller mig över ytan just nu är Linda - som kan läsa av mig på bara någon sekund. Jag kommer aldrig kunna fejka för henne som jag brukar för andra, för hon kommer alltid lyckas se igenom. Jag är så glad att hon finns i mitt liv ♥