det känns som att jag skall explodera snart. tog precis sobril, klarar mig inte längre. förut hade jag två fasta punkter; mina föräldrar och bexx. jag "visste" att de fanns där och skulle hjälpa mig när jag än behövde det. mina föräldrar anlände till spanien för dryga tre timmar sedan och i en hel månad skall jag klara mig utan dem. och bexx... nej, hon är ju ingen fast punkt längre. dessutom känns det som att hon försöker distansera sig själv mer och mer.

så ja... just nu står jag här utan någon som helst fast punkt och vill bara ta en kniv och skära sönder mig själv. jag är så jävla rädd. det går inte ens att komma i närheten av hur jävla rädd jag faktiskt är genom mina ord. hade jag inte mina hundar nu så skulle jag fan inte längre försöka. fan, tårhelvetena sprutar nu. men det känns som att jag skall gå under och det här blir den längsta jävla månaden nånsin. hur fan skall jag klara det här? hur fan skall jag det...?