Just nu läser jag i Jenny Leebs chicklit Stella och Sebastian. Hennes debutbok - Grevgatan 22 - hade karaktärer som bara gjorde mig pissed och grinig och det verkar som att personerna i denna bok är av ungefär samma typ. Men denna gång kan jag se med humor på det hela. Det finns så många människor som är som bokens huvudpersoner - och det är både underhållande och lärorikt att läsa om dem. Och så är jag så förbannat glad att jag inte är en av dem!

Ett utdrag ur boken som får mig att flina roat;
"Det var inte bara cancerrisken som hade fått henne att vilja sluta röka, det var rynkorna också."

HAHAHA! Stackars männska. Eller snarare - stackars de verkliga människor som är sådär. Nästa citat tar jag med bara för att ännu mer poängtera hur olika jag och huvudkaraktären Stella är.

"Konserter var överskattade, hon skulle aldrig gå om hon inte var tvungen. Musik var alltid bättre på skiva och livespelningar var alltid för långa."

Skivor ger inte den där kicken som livespelningar gör. Det finns inte många saker som är härligare än att stå bland massa människor och digga samma musik, skrika med i texterna och bara rocka på. Njuta. Leva livet. Om jag inte hade mina probblem emd agorafobi skulle jag gå på konserter fan jämt.