mana.monroe

Jag klarade det! Att det hjälper att göra saker när man har ångest är någonting jag länge vetat. Sitter man och tänker jag måste få bort ångesten, jag måste få bort ångesten, jag måste få bort ångesten så blir det bara värre. Känslan ökar av att man ägnar så mycket tid och energi åt den.

Min vän Katta sa till mig för flera år sedan - när jag hade ångest - att jag skulle gå och diska. Jag tyckte hon var helknäpp. Vadå diska? Jag ville sova! Komma bort från den där känslan! Att Katta hade - och fortfarande har - mycket större erfarenhet än mig av psykvård var ingenting jag tänkte på då. Men nu vet jag ju hur rätt hon hade. Det dummaste man kan göra när man har ångest är att lägga sig ned och göra ingenting. Man måste röra på sig, fysiskt. Bli upptagen med fysiska rörelser så man efterhand inte längre tänker på det psykiska. Men just den gången var jag alldeles för långt upp på ångestskalan. Jag var tvungen att låta den rida ut av sig självt.

jag mår inte särskilt bra. armen svider sen igår och jag känner mig trött och hängig. men mina föräldrar har med sig ett bokpaket till mig när de kommer. böckerna jag beställt från cdon i måndags. de anlände till mina föräldrar igår. snacka om service. så jag har nånting att se fram emot i alla fall. läste nyss ut kajsa ingemarssons bok lyckans hjul som är en riktigt bra roman. glädjespridande. får helt klart en fyra i betyg. nåväl. nu behöver jag häva i mig kaffe. skall skriva ett brev till yvonne i borlänge.

okej, jag skar mig igår kväll i alla fall. och sen låg jag och vred mig i sängen i flera år innan jag tillslut lyckades somna. dessvärre tog jag mig inte upp imorse. det var först när posten kom vid halv tolv som jag lyckades ta mig upp. precis utanför är det massa arbetande öbo-nissar som gjorde det svårt för mig att lämna lägenheten och sedan ta mig in igen, men jag klarade det.

nu skall jag försöka skriva en handlingslista. mamma och pappa skall åka och handla åt mig idag och denna gång är de snälla och betalar åt mig ♥

idag är en sån dag då jag behöver allt stöd jag kan få.

mamma har pratat med min nya representant på försäkrinskassan. skall dit på nåt möte i september. tills dess skall hon kolla upp om jag kan få färdtjänst ifall det är så att jag kommer börja dbtn. jag hoppas det fixar sig för annars vet jag inte hur jag skulle kunna ta mig dit.
men nog om det. tänker inte gå omkring och älta nånting som jag egentligen inte vet nåt om. jag vet ju faktiskt inte om jag kommer gå dbtn eller inte. skall hur som helst på mitt andra möte nästa torsdag. klockan nio tror jag det var. ouhh. jag som alltid har så svårt att ta mig upp på mornarna. kämpa kämpa.

mamma ringde. berättade att överläkare f ringt gällande att jag vill ha sömntabletter. jag måste gå dit på besök för att få det utskrivet.
sedan började mamma att prata om nästa torsdag - då vi skall till dbtn. hon är ledig och började babbla om vad vi kan göra efter mötet.
"vi gör nånting kul" sa hon och kom med lite förslag. jag svarade bra och sammanhängande. lät masken vara på - låtsades att allt var som det skall vara. fastän jag egentligen bara ville tjuta. be henne hjälpa mig. rädda mig från mig själv och det jag just nu går igenom. jag ville bli en liten flicka igen och få tröst och trygghet av min mamma. eller pappa för den delen.
men jag lät masken vara på och efter samtalet ramlade jag ned i soffan och bara tjöt. tillslut tog jag mig ut i köket och diskade. helt otroligt att jag klarade det.
nu sitter jag här. lyssnar på manson och får min styrka därifrån. jag har inte skurit mig än och det är fan ett under. för jag kan inte tänka på nåt annat än rakblad i huden. pulserande blod. hundtungor som efteråt slickar bort blodet - det får mig att känna mig omplåstrad. som att jag betyder nåt. och det vet jag ju att jag gör för mina hundar. tack gode gud och gudinna för att jag har dem!

helt otroligt att jag redan är uppe. har varit ute med hundarna och sitter nu och käkar frukost - all bran-flingor och mjölk. fick en termos av mina föräldrar igår så just nu brygger jag kaffe till den, så jag har under dagen. jag känner mig tom och ganska nere, men ändå finns det nånting där som får mig att orka ta tag i mig själv och mitt liv igen. jag känner mig faktiskt smått positiv just nu.

jag är nyvaken. var precis ute med hundarna. nyvaken och inget kaffe i kroppen gör mig smått farlig. ilsken på allt och ingenting.
inte blir mitt humör hellre direkt bättre av att jag drömde om syd-fan inatt. drömde att jag var i askersund med mina föräldrar och han sa att han skulle göra slut med malin. han tyckte att hon var ful. och poff! så hade vi bestämt att vi skulle flytta ihop.
den där drömmen gör mig rasande. inte bara för att den handlar om syd och malin, utan också för att situationen som spelas ut i den, är i princip den samma som den mellan patric och mig. jag väntar på att han skall visa minsta intresse för att vilja träffa mig. skulle han exempelvis skicka ett sms och säga att han vill ses, så skulle jag genast se till att vara redo.
fyfan. jag äcklar mig själv. och jag tänker inte gå omkring och vänta på något som troligtvis inte ens kommer hända. jag skall leva mitt liv som att han inte finns och jag skall fan i mig lyckas få bort honom ur min skalle.

---

i mitt egenspådda horoskop står det såhär för idag:
Idag har du turen på din sida och vad du än åtar dig att göra kommer du glänsa

låter ju bra, att i alla fall nånting är på min sida. nu skall jag häva i mig kaffe och läsa era bloggar.

jag är rädd. har läst större delen av dagen och så fort jag drar bort min koncentration från boken känner jag den där äckliga jävla känslan av overklighet som jag hatar så innerligt. jag är så rädd för att få ångest nu. ni ser, jag är väldigt duktig på att ta ut saker i förskott. i alla fall sånt här,

men nu sitter jag här vid datorn och lyssnar på hanoi rocks och det känns lite... lättare. på något sätt gör det faktiskt det. jag kanske överlever trots allt.