Jag är äntligen lugn.

Linda kom hit efter jobbet för att handla åt mig. Det dåliga samvetet gnager i mig, samtidigt som jag är oändligt tacksam. Jag vet inte vad jag skulle göra utan alla dessa underbara människor som ställer upp så för mig. Jag hoppas ni alla inser hur viktiga ni är för mig (inte bara för att ni hjälper mig, utan för att ni finns, bryr er, underhåller mig, tycker om mig osv) ♥

Förutom alla nödvändigheter jag behövde köpte Linda med två tidningar till mig. Lättsmält läsning är perfekt när jag mår såhär. Så jag har den senaste timmen läst i VeckoRevyn och inser att det faktiskt får mig att må bra. Leva mig in i en enklare värld och läsa hjärndöda artiklar och mindre hjärndöda artiklar. Bara för det skall jag fixa en prenumeration. Det kan nog göra mig gott.