Jag har en brevvän som jag är på väg att börja förakta totalt. (Hon bor inte i Sverige, men mer än så säger jag inte). Fick ett brev från henne igår men orkade inte läsa det förrän alldeles nyss. Hennes brev går i stort sett ut på att babbla om hur ballt det är att skära sig. Jaa, hon tycker verkligen att det är det. Denna gång skrev hon om en kändis som brukade/brukar skära sig och hon tycker att han är sååå fantastisk och inspirerande. Inspirerande, huh? Hon babblar om sin ärrade kropp och hur koolt det är men att hon måste dölja det för folk för annars kommer de lägga in henne på sjukhus. Hopn avslutade brevet med "i know, i'm sooo freaking you out right now so i'll end here." Nej, hurru, you really dpont freak me out. Däremot är du mer irrireande än en liten fluga som surrar omkring vid öronen på mig. Det är såna som hon som gör att självskadebeteende inte tas på allvar. Såna som skriver till Berny Pålsson om hur kool hon är och att de köper samma rakblad som hon använder/använde.
Just det, hon skrev också om hur hon skall ta livet av sig när hon får mod nog. Tack för den typ. Vad är det meningen att jag skall göra? Jag orkar inte lägga energi på skitungar som tycker att allt det där som hör till min vardag är koolt. Det är inte koolt att skära sig, det är inte ens det det handlar om när det kommer till självskadebeteende. Jag blir så jävla förbannad och all empati jag nånsin känt för henne är helt klart försvunnen. Jävla småbarn. Jag skulle gärna ta mig ur skärandet och allt annat självdestruktivt om det inte vore så förbannat svårt.