ser på ett intressant program på fyran. handlar om tre familjer med barn som på ett eller annat sätt skapar problem för sina föräldrar. vad som slår mig är att föräldrarna säger så elaka saker till sina barn.

som par ett. när mamman pratade med de andra föräldrarna kallade hon sin femårige son för skitunge. och när sonen kunde höra, satt mamman och grät och förklarade att hon ibland önskar att hon aldrig fått sin son.

desstom skäller de ut barnet och blir arga istället för att hjälpa honom när han är ledsen. som när han låg i sin säng och skulle sova. kunde inte somna och började gråta så han ropade på pappa. pappan hotade med att han var på väg att bli arg om sonen inte somnade och gav honom ingen tröst alls. sonen själv säger att han är en stygg pojke och han verkar så otoligt olycklig. och det skulle jag också vara om jag var fem år och bara fick skäll av mina föräldrar, vad jag än gjorde.


par två är egentligen inget par, utan en ensamståede mamma. hon brukade smiska sin dotter och kallar henne för bitch och dylikt. precis som par ett ger hon sin dotter skäll när dottern får utbrott. det gör mig rasande. flickan måste få känna sig älskad. och att försöka få en person med panik att sitta still, det är bara dumt. jag vet hur jag själv blir när jag får utbrott av ångest och panik och om någon då försöker hålla fast mig för att jag skall vara still, så skulle jag bara må mycket sämre.


par tre har två ungar varav den yngste, en 2,5 års pojke, sparkar och slåss och gapar och skriker. han sparkade par etts son och innan dess hade han kastat runt med massa leksaker, sparkat på dem och om och om igen upprepat: "mess, mess, mess."

föräldrarna kallar den sonen för djävulsbarnet.

fan vad jag är glad att dessa föräldrar får hjälp, för ingen av barnen mår bra. jag får ont i magen av att se programmet. måste kolla imorgon också.