Yeah, jag känner mig värdelös
Nej, jag kan såklart inte somna. Äntligen börjar jag känna mig trött, men även om jag snart går och lägger mig igen kommer jag säkert inte somna. Nu är det ännu mer tankar som maler omkring i min skalle. Jag känner mig så jävla sviken. Livrädd. Om inte allt med Syd hade hänt skulle säkert hela Belse-grejen kännas ännu värre. Nu är det mer som att jag vant mig. Att jag inte längre kan bli chockad på det sättet. Jag antar att det är nåt positivt. Men vill ni veta en sak? När folk säger till er att ni är viktiga, då snackar de troligtvis bara massa skit.
Kommentarer
Trackback