Ångesthoran
Jag skickar konstiga ångest-sms till Ollonet om att jag egentligen inte är blåst. Kiba står och slickar på mitt ben. Har suttit ute på balkongen och läst ett tag, men nu pallar inte hjärnan mer. Ingenting vettigt att se på teve och jag kommer säkerligen inte kunna somna om jag lägger mig redan. Dessutom vill jag inte vakna upp till imorgon.
Men sängen lockar. Jag bäddade rent förut. Med ljusa lakan dumt nog. De kommer bara blodas ned. Ibland är självföraktet så stort att det inte finns plats för nånting mer.
Men sängen lockar. Jag bäddade rent förut. Med ljusa lakan dumt nog. De kommer bara blodas ned. Ibland är självföraktet så stort att det inte finns plats för nånting mer.
Kommentarer
Trackback