And I breathe
Jag har inte riktigt känt mig levande den senaste tiden. Den värsta kvävande ångesten är försvunnen sedan ett par, tre dagar sedan, men sedan dess har jag känt mig tom och inte närvarande. Jag kör helt enkelt på autopilot och jag vet inte om jag gillar det eller inte.
När jag lyssnade på Evanescence tidigt imorse dansade jag sakta omkring i min egna värld. Jag vet inte ens om de andra märkte att jag fanns i rummet. Sen lade jag mig ned i solstolen som just nu står i vardagsrummet och försvann i texterna som kändes så klockrena just då. Som att de var skrivna just för mig.
Jag tycker att bilden på mitt öga skriker ångest, ändå gillar jag den. Skall rita av den och se om det blir något bra av det. Som om det var väsentligt överhuvudtaget.
När jag lyssnade på Evanescence tidigt imorse dansade jag sakta omkring i min egna värld. Jag vet inte ens om de andra märkte att jag fanns i rummet. Sen lade jag mig ned i solstolen som just nu står i vardagsrummet och försvann i texterna som kändes så klockrena just då. Som att de var skrivna just för mig.
Jag tycker att bilden på mitt öga skriker ångest, ändå gillar jag den. Skall rita av den och se om det blir något bra av det. Som om det var väsentligt överhuvudtaget.
Kommentarer
Trackback